Part trois

Jag såg precis avsnitt sjutton, och det behövs nog inte sägas er än att mina tröja är våt av tårar. Jag älskar Denny, avgudar honom, och när de rörde och kände vid varandra precis i slutet, blev det alldeles för mycket för mig, jag storgrät och jag står för det. Det är bara alientim som är känslokall nog att låta bli...

Idag känner jag mig ungefär lika trög och fantasilös som ovanstående headline. Det är måndag, och inte nog med det, det är en måndag efter lov och de är sällan särskilt spektakulära. Idag blev inget undantag, inte än så länge i varje fall.
Med min mamma som ny väckarklocka (imorgon ska jag testa snoozefunktionen) sedan min mobil är trasig blev det väckning runt sju. S-J-U! Aldrig har min säng varit trevligare.
Jag kom till slut upp och iväg, med vissa besvär, enbart för att mötas av nittio minuter företagsekonomi och därefter sjuttiofem matte. Helt enkelt fabulous eller fruktansvärt. Det positiva var nog att jag inte var ensam, trots allt. Jag anser nämligen att det lindrar ens eget lidande, om andra också lider. Och nej, det är inte goistiskt utan mer rättvist. Nu ska jag leta efter tillräckligt med motivation för att ta en promenad innan jag börjar sluka Grey's-reprisen 16.35.

..dimper dessa skönheter ner i min brevlåda!

Jag mår bra. Jag ville liksom bara poängtera det. Jag känner mig varken bitter eller nostalgisk. Hua. Sen har jag haft det mycket trevligt med Emma ikväll. Det finns ingen jag hellre diskar tusentals glas med och jag toktycker om henne för att hon står upp för mig, när andra beter sig en aning udda. Main point är, jag mår bra. Hej.

Jag har bestämt mig, nu är det verkligen dags (igen). Jag ska bli hälsosam, verkligen anstränga mig. Inte banga planerade promenader på grund av snö eller regn, eller något annat för den delen heller.
Jag ska sluta vara okoncentrerad när jag väl låter mig släpas med till gymmet av pappa. Verkligen satsa på morgonpromenad + simning på helgen och allt det där. Den här gången ska det inte vara något tomt löfte, för jag har redan varit och handlat keso, OCH ätit omelett till lunch.

Jag kastade mig nyss ut i det väldigt oskånska snöoväder som råder. Anledningen? Jag är en ensam tidningsjunkie. Med en film, DV och Elle kan det nu snöa hur mycket det vill.
Nu ska jag slå mig ner i soffan, med popcorn, grönt te, mina tidningar och en knastrande värmande brasa vid sidan om. Det känns okej.

Bilderna ovan speglar nog dagen ledord: frosseri. Hur som helst ville jag bara glänsa lite med det faktum att jag imorgon är home alone och, det kanske bäddar för en kväll med the girls, eller enbart lite rajtantajtan. (Det är ett uruselt ord, men oh så underhållande)

Okej, tio i fyra kastar jag mig alltså ut i stormen med lite förstora förhoppningar och en hel del nervositet. Detta enbart för att komma fram, vänta i en kvart och sedan få reda på att det "skedde ett missförstånd" och min tid inte var förrän imorgon. Damn! Där rök den eggande tanken på en snabb förändring.