Je reviendrai bientôt
Jag är hemma igen, men mot min vilja. Jag saknar redan ruset, franskan, fransmännen, kulturen, kindpussarna, värmen, metron, utekvällarna, omgivningen och allt annat som Paris bjöd på. Att vara tillbaka i Skurup är ur ett fåtal perspektiv visserligen skönt, men just nu känner jag mig mest kvävd av alla commitents som väntade på mig här hemma: Skola, människor, föräldrar. Hua, allt.
Idag har jag bara gått som i en sömnlös dimma. Smet tidigare från skolan för att träffa Emma och ta igen all ifrån-tid, det var skönt. Vi fick även skåda "the return of the rullor", eller flaggstångskramning.
Och just det! En aning oväntad, men nice var konversationen jag nyss hade med min fransman från i torsdags. Om än på otroligt knagglig fransk-engelska, och med ett antal "I don't hudnerstand".
Idag har jag bara gått som i en sömnlös dimma. Smet tidigare från skolan för att träffa Emma och ta igen all ifrån-tid, det var skönt. Vi fick även skåda "the return of the rullor", eller flaggstångskramning.
Och just det! En aning oväntad, men nice var konversationen jag nyss hade med min fransman från i torsdags. Om än på otroligt knagglig fransk-engelska, och med ett antal "I don't hudnerstand".
Kommentarer
Trackback