Should have, would have, could have...

Jag är hemma, om så än för bara några timmar. Och egentligen borde jag inte gäcka vid datorn utan packa som en vettvillig. Men, det tar jag sen. Jag har helt enkelt influerats en aning av mañana-stilen, som rådde på teneriffa. Familjesemestern var för övrigt fab, familjär är väl en ypperlig beskrivning.
Jag kan inte direkt påstå att jag var aktiv, mer än under morgonpromenaderna och den enda kväll jag var ute och svirade, men det gör mig inte så mycket. Det var mer en vilosemester.
Höjdpunkten var väl engelsmännen, surfbaren, och surfaren i sig. En brunbränd, ypperligt trevlig, muskulös, och galet attraktiv sådan. Inte ens kära Tims självgodhet slår honom. Han var fulländad, och visade sig självklart näst sista dagen.
För övrigt tyckte mamma att det var otroligt roligt att låta alla servitörer gissa min ålder, så fort vinflaskan kom fram, bara för att påpeka att jag var för ung därefter. Min farfar visade nya sidor och sopade undan irritationer, och mina kära kusiner drev mig till vansinne. Allt som allt, en lyckad semester.
Och nu är jag på väg mot nästa. Paris. Det är inte klokt. All nedräkning är över. Forexkuvertet lyser gult precis framför mig, och passet med knarkbilden ligger bredvid. Om bara några timmar åker jag. Jag kommer inte kunna somna om jag ens får tid. Men jag måste sova. Och duscha, och packa klart. Ohwell, mitt livs kärlek är åtminstonde nyladdad. Precis som det förra innan-resan-inlägget. Babbligt och inte alls läsvärt. Så tjing, och än en gång kommer jag sakna er. (Och pylle din jävel, jag försökte få tag på dig. Men lite som du är har du väl gömt dig under någon sten)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback