Part trois

Har gått på full speed hela dagen so far. Lika glad som igår, och nästan lika obitter. Har iofs efter duch insett att min nya haircut är ett jävla projekt och förtillfället liknar det mest en upphostad hårboll. Känns åtminstonde mjukt.

Det gör dock inte mina ben. Allt från midjan och neråt bultar och värker efter prommisen. En timme och fyrtio minuter, ut till Svaneholm, ett varv och tillbaka hem igen. Herrejävlar. Klarade mig dock utan minsta regndroppe fastän det mörknade när jag var på väg hem.

Det var skönt att gå där ute i skogen, där det enda som störde tystnaden var ljudet från när vinden slet i löv och grenar. När jag gick därute, lyckades mitt nostalgiska jag slå till sig ett saftigt övertag. Där ute i skogen, där samtliga mellanstadieutflykter ägt rum, där jag försökte lära mig rida där kändes det mysigt att bara vältra sig i minnen.

Om en vecka börjar jag tvåan. Jag tycker att det låter stort. Större än vad jag känner mig många gånger. Tiden i sexan på kunskapsskolan känns inte alls så avlägsen somd en kanske borde, tiden då man diskuterade "hur långt" man gått med en kille och du kunde skatta dig lycklig om du ens blivit kysst på riktigt. Fast det skulle man ju aldrig erkänna.

Tiden rusar iväg, nya människor dundrar in i ens tillvaro, antingen för att vända den upp och ner eller förgylla den över förväntan. Knock-out-kärlekar, konsertbekantskaper, slumpmöten och, för ögonblicket, stora kärlekar.

Men jag har inte tid att utveckla det mer. Insåg precis att jag har bråttom. Och inte evt vad jag ska ha på mig, och ett fett skoskav dessutom. Jävla. Tjing.