På sommaren ska man gå barfota
Jag vet att jag varit kass på bloggen på sista tiden. Mestadels beror det på att allt har gått i rutiner i och med jobbet, och när det sker undantag har jag helt enkelt inte hunnit, eller orkat sammanfatta. Men jag tänkte göra ett försök nu.
I helgen blev det äntligen fint väder, det var så jävla efterlängtat att jag till och med blev förvånad över hur glad det gjorde mig. Packade väskan och var uppe tidigt för en stranddag med Pylle. Jag vet inte vad denna sommaren blivit utan henne.
Känslan av att sen trilla hem och in framför spegeln i hallen, och i denna kunna beundra märkena efter bikinin var jävlar i den härlig. Tacka gud för mitt pigment. Nu är jag brun, så som man borde vara på sommaren.
Kvällen bjöd på ytterligare en resa och Billie the vision. Väl hemma stupade vi i säng för att bara några timmar senare ta oss upp igen, på ett nytt tåg och därefter bussen till yngsjö. En dag till på en packad strand, bland skrikande barn och stora bebisar gjorde att min hud nu färgats ytterligare några nyanser mörkare.
Innan hemfärd hann vi till och med en runda på ån med den nya båten. Min kropp värker fortfarande efter försöken att åka vattenskidor. Kände mig lagom handikappad då jag mest låg i vattnet och sprattlade för att komma rätt. Nej, jag klarade mig aldrig upp.
Avslutade den rusiga helgen med att ringa och säga hejdå till Jonnie, som nu nog är på plats på andra sidan atlanten igen. Nu har bannemig alla avsked dragit igång. Madde åkte den tredje, nu Jonnie, snart Tim och sen Truls. Fast samtidigt, och tur som fan är det, har även hemkomsterna börjat trilla in.
Kan avsluta det hela med att jag faktiskt känner mig glad. Fastän jag jobbar när det solar som aldrig förr. Snart kommer Emma hem, det är planer åt höger och vänster, har konsumerat till mig fyra par skor på mindre än en vecka och för en gångs skull fyndat på redan. Har dessutom bakat och promenerat, städat och varit riktigt jävla duktig. Är kär i mitt jobb dessutom. Eller nej, inte riktigt i jobbet men i folket. Dessutom är jag BRUN! Tjillevipp!
I helgen blev det äntligen fint väder, det var så jävla efterlängtat att jag till och med blev förvånad över hur glad det gjorde mig. Packade väskan och var uppe tidigt för en stranddag med Pylle. Jag vet inte vad denna sommaren blivit utan henne.
Känslan av att sen trilla hem och in framför spegeln i hallen, och i denna kunna beundra märkena efter bikinin var jävlar i den härlig. Tacka gud för mitt pigment. Nu är jag brun, så som man borde vara på sommaren.
Kvällen bjöd på ytterligare en resa och Billie the vision. Väl hemma stupade vi i säng för att bara några timmar senare ta oss upp igen, på ett nytt tåg och därefter bussen till yngsjö. En dag till på en packad strand, bland skrikande barn och stora bebisar gjorde att min hud nu färgats ytterligare några nyanser mörkare.
Innan hemfärd hann vi till och med en runda på ån med den nya båten. Min kropp värker fortfarande efter försöken att åka vattenskidor. Kände mig lagom handikappad då jag mest låg i vattnet och sprattlade för att komma rätt. Nej, jag klarade mig aldrig upp.
Avslutade den rusiga helgen med att ringa och säga hejdå till Jonnie, som nu nog är på plats på andra sidan atlanten igen. Nu har bannemig alla avsked dragit igång. Madde åkte den tredje, nu Jonnie, snart Tim och sen Truls. Fast samtidigt, och tur som fan är det, har även hemkomsterna börjat trilla in.
Kan avsluta det hela med att jag faktiskt känner mig glad. Fastän jag jobbar när det solar som aldrig förr. Snart kommer Emma hem, det är planer åt höger och vänster, har konsumerat till mig fyra par skor på mindre än en vecka och för en gångs skull fyndat på redan. Har dessutom bakat och promenerat, städat och varit riktigt jävla duktig. Är kär i mitt jobb dessutom. Eller nej, inte riktigt i jobbet men i folket. Dessutom är jag BRUN! Tjillevipp!
Kommentarer
Postat av: Anonym
jag säger med detta medelandet upp våran vänskap
Trackback
