Part trois

Jag känner mig alldeles utmattad. Tom, trött och ännu mer tom. Jag har tänkt så mycket att jag är helt slut, mentalt överbelastad. Jag har isolerat mig med minnen, vänt ut och in på allting och försökt slita på det så att det inte längre betyder någonting. Jag orkar inte riktigt sätta ord på det. Känner mig inte alls som mig själv, bara jävligt tappad. Snälla låt det här bli en bra höst, med nya människor. Åh, vad jag behöver nya människor. Det är inte hälsosamt med ett helt tomt hus ikväll. Jag hade verkligen behövt Emma. Nu, mer än på väldigt länge. Jag panikar på insidan av mitt förtillfälligt kaotiska huvud.

Tack för Viktor. Som jag saknat dig.