Om kvinnligt sällskap
Den här helgen har innehållit två jävligt lyckade tjejmiddagar. Först hos Pelle i fredags, med tokgod mat och många nya människor. Ingrid blev snabbt en ny favorit och vi har redan planerat vår tripp till Kannibalmuseet i Önneköp som Mattea hört talas om.
Att träffa Pelle igen var också kul, för det var alldeles för länge sedan sist. Hon var söt och glad som vanligt och en värdinna av världsklass. Även Josefine stod för rolig underhållning på hög nivå. När hon vill säga något får ni akta er, för hon har en tendens att slåss då.
Igår sedan satt delar av den kvinnliga halvan av SP2A, uppklädda efter det romatiska temat som gällde, hemma hos allas vår favoritstckholmare Niggi. Slutsatsen från igår är, än en gång, att klasshäng är alldeles underskattat och borde göra betydligt oftare. Slutsats två är också att Linn är helt jävla underbar.
Det var mycket bra prat, både allvarligt och mindre allvarligt, det var vild dans (Niggi och jag satsade på att introducera dansen vi kör på funken på halt parkettgolv.), det var urgod mat, vin och kolossala godismängder.
Beslutet om att ta mig hem igårkväll var också för jävla bra. Hannah och jag vacklade ut i vad som måste varit den kallaste natten hittintills, hann med bussen och ett djupt snack på vägen. Hannah är också en sån där jävel som man bara tycker bättre, och bättre om hela tiden.
På tåget visade det sig att Skånetrafiken haft julfest och konduktörer fulla som svin tog sig tid att debattera lite om t-plushöjningen. Jag undrar om han kommer komma ihåg kodordet när jag visar upp mitt terminskort i veckan. Muffins för fan.
Nu ska jag somna om, och vänta in Pylle för en göra-ingenting-dag. Jävligt fint.
Kommentarer
Trackback