Part trois

Jag har haft en skitdag. Verkligen. En riktigt usel, äcklig, jävlig måndag. Antales svordomar som lämnat min mun idag är så högt att jag lätt kvalificerat mig som drabbad av tourettes syndrom. Jag är inte bitter, idag är jag förbannat sur.

Det började med det där jävla paret på tåget, som jag för övrigt fick rusa mig genomsvettig till. Jag hatar alltid alla par måndagmorgon, såvitt de inte bråkar. Efter paret kommer skolan, och dari den hetsiga delen av vår projektgrupp som går mig konstant på nerverna. Snart kan jag inte vara snäll längre. Snart kommer allt, och det kommer vara så jävligt att mina tunga kommer bli kolsvart.

Sedan, har vi matteprovet. Jag kan inte matte, det är inte min grej. Men om det är något jag ska lyckas med så är det sannolikheter. Jag hade på allvar good vibes när jag skulle få tillbaka provet idag. G. JÄVLAFANSFITT-G! Och bredvid sitter den nervretande snorungen med ett ynka fel på pappret och säger att det var den bästa julklapp som kunde fås. För helvete!

Sen tog jag mig hem för att vänta in paketet från AA, det enda som kunde skänka mig lycka idag. Tror ni det kommer?! Nej, för helvete. Så jag ringer till hela jävla telefonkatalogen och får till slut höra att de var här 11.26. VILKEN NORMAL SATE ÄR HEMMA 11.26? Sen skulle jag få dem att droppa det på Preem så jag kan hämta det efter dansen imorgon. Då blve jag guidad till Skurups, alternativt Skånes trögaste tant på posten, som trevligt deklarerade att hon skulle gjort allt som stått i hennes makt om hon bara kunnat. Huh?

Paketet kommer till skolan imrogon mellan 9-17. Jag lovar att de kommer dit mellan 9-10 eller mellan 16-17, när jag inte kommer vara där. Om inte jag har mina grejer från AA imorgon, då kommer någon dö.

Tacka fan för Lucas, han gjorde mig glad.