Part trois

Jag sitter inne med feber. Tack för fan. Ena stunden måste jag öppna fönster och dörrar för att inte kvävas av värmen. Nästa ska allt stängas och jag gräver mig djupt in i tjocka koftor och kryper långt ner under duntäcket. Lägg till William Fitzsimmons så får nog många en aning om hur synd jag tycker om mig själv.

Och tack som fan för vår jävla humor. Den får allting att bli lite mindre, och lite lättare. Den gör det fan ok att älta ibland. Många gånger är den det mest räddande. Och det är nog vad jag behöver. I alla fall idag.

Matildisen kommer också för lite räddning i kombination med lussebullar ikväll. Det är fan andra advent och snart jul på riktigt. JUL. Det är sjukt. Och vi har gått halva vår tid på gymnasiet. Vad hände egentligen däremellan? Hua.