Lonetime
Hemma. Det där ordet har nästan börjat låta som ett annat språk. Det känns som om jag inte varit hemma och ensam sedan jag kom hem från hultsfred. De få nätter jag sovit hemma har jag dessutom varit tvungen att konkurerra om platsen i min egen säng.
Det har varit åhusvisiter och sena malmökvällar. Den tråkiga familjemiddagen i Limhamn slutade med att jag hamnade i hässleholm, i en kall säng bredvid en klaustrofobiker.
Men nu, ikväll är jag hemma, och ensam. Fast jag har vant mig så mycket vid sällskap att jag inte ens vet om jag gillar det. Men jo, det är skönt. Med ensamplaner och lugn. Ikväll blir det långprommis och tankerensning, därefter ett varmt bad och sängbestigning. Jag måste få rätt på min vridna dygnsrytm nu, annars kommer det nalkande jobbet om en vecka bli ännu värre än redan väntat.