Det är inte du, det är jag. Jag tror vi måste ta en paus...
Och break up är det. Åtminstonde för några månader. Idag lämnade jag in mitt sista arbete som spetta. Berättelsen var ungefär lika bra skriven som om en trea skulle gjort den, men jag är inte ambitiös nog att bry mig. För en kombo av nästan sommarlov och det tokvarma vädret har omvänt mig till optimism.
Har legat i trädgården sedan jag kom hem tills nu, indränkt i kokosolja och småsomnat med känslan av brännande sol mot huden. Jag är lycklig. Jag är lycklig som fan.
Med nalkande studenter nu på torsdag och fredag känner jag mig toksprallig och full av spontandans. Allt är bra. Nej, det är nog till och med bättre än så. Jag älskar det faktum att dagarna kvar nu bara är sju. Och jag älskar min nya klänning, fast den är en aning big.
Det är sommar, just nu kan ingenting nå mig.
Har legat i trädgården sedan jag kom hem tills nu, indränkt i kokosolja och småsomnat med känslan av brännande sol mot huden. Jag är lycklig. Jag är lycklig som fan.
Med nalkande studenter nu på torsdag och fredag känner jag mig toksprallig och full av spontandans. Allt är bra. Nej, det är nog till och med bättre än så. Jag älskar det faktum att dagarna kvar nu bara är sju. Och jag älskar min nya klänning, fast den är en aning big.
Det är sommar, just nu kan ingenting nå mig.
Kommentarer
Postat av: lou
fin klänning och en fin lina!
Trackback