Om nio byter jag "sängen" mot en luftis...
Jag har alltid varit kär, mer eller mindre. Jag kan inte minnas en särskild period då jag inte varit det. Förrän nu. Jag försökte till och med pressa fram det, leta efter någonting. Kanske, kanske är jag lite kär i någon. Men nej, det är tomt. För en gångs skull är det tomt. Och allt jag kan komma fram till är, att jag inte gillar det alls.
Just nu är jag inne i en sällskapssjuk period. Jag hatar att vara ensam, jag vill skratta bort den största delen av min vakna tid. Jag vill bli tokkär, inte lagom kär. Enbart knock-out-kär, jag-kan-inte-tänka-klart-kär duger. Inget mellanting. Jag vill ha någon att tjafsa med, att bli sams med. Helst nu. Just nu i denna sekund.
Jag vill hångla bort mina kommande lediga dagar i någon park så att läpparna blir alldeles ömma, och spruckna. Ja, jag vet, hela min kärleksbildär en jävla kliché. Men ge mig den där klichén, jag behöver den nu.
Och nej, den kära rubriken har inte alls någon pervers länk till texten. Det är bara det att jag åker till hultan om nio jävla dagar!