"Tror du att vi kommer knarka mycket när vi blir stora?"

Jag har snart druckit ett helt paket mjölk, och det känns som om hela min kropp blivit manglad. Igår var tågresorna roligast, och det säger en del. Men det var okej, jag gillade min klänning och Emma var söt.
Jag hade dock inte varit svår på att kompensera kylan med lilla torg-mys till sena natttimmar.
Idag vaknade jag runt tolv och insåg att jag sovit bort behövliga timmar, därför har jag varit tvungen att göra allt i ultrarapid, så det är gjort innan jag ska in och jobba. Jag vill inte jobba. Inte alls. Jag vill inte ta tag i alla måsten heller.
Jag har dessutom lovat mig själv att sticka ut och springa, och bara tanken på det framkallar sjuk smärta i hela kroppen. Jag har inte sprungit på snart en vecka och känner mig som en annan lazy bag. Jag måste springa, och jag måste göra det nu, annars kommer mitt tidsoptimistiska jag få sig en satans törn i form av ett missat tåg. Usch, jag vill somna om igen. Vilken jävla karaktär.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback