Part trois

Det här måndagen har varit så nära fruktansvärd det bara går att komma. Onödiga lektioner fick mig att längta mig sönder och samman efter min kära säng som alltid hälsar mig välkommen. Nittio minuter fek, sjuttiofem matte och slutligen en halvtimmes engelska. Damn.
Värre blev det också av den där djävulska konsertupptäkten. När jag satt och skummade på kb, och mejereiet i hopp om en konsertkväll att se fram emot. Och pang, där var dem, Johnossi, smk och Billie the vision. Alla tre samlade, under de veckorna då jag är så långt borta från malmö som möjligt. Där gick mitt hjärta itu, Johnossi hade varit så perfekt, och att sedan toppa det med smk. Holy schmoly, säger jag bara.
Fast, jag fick dock en smärre revanch. Det är arton på Johnossi, så ingen av mina kära damer får njuta av dem. Well, skadeglädje är den enda glädjen, righty.
Slutligen saknar jag Emma till döds. Jag behöver henne, att gnälla till, skratta med, vara desperat med, gråta med, tjafsa med, you know the drill. Jag blir helt bananas i denna ensamhet. Nu ska jag dock hugga in på min healthy middag, no carbs whatsoever.. tjing.