Valborg & efterspel
Klockan är halv tre, och jag har tokig ångest. Jag började precis på min uppsats, som i akademisk sådan inlämning på fredag. Ämnet är tungt, jag är trött och totalt oinspirerad. Som härlig topping står den här uppsatsen för stora delar av betyget i svenska A.
Om man ska trilla tillbaka till igår så blev valborg väldigt mysig. Jag befann mig i ett kalkbrott mitt ute i ingenstans, med en brasa och en hel del främmande, nya människor, och en del välkända. Det var mysigt och gemytligt, och som vanligt kom det upp en del chockande avslöjanden kring vårt kära Sp1a.
Utöver det var skandalerna få (fast jag har hört om de från ystad Issa!) fastän det ändå inte saknades några komplikationer. Jag vet inte hur det går till, men på något vänster lyckas jag alltid nysta in mig i något.
Igår valde jag det lättaste, att inte konfrontera, fastän det inte fungerade. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. I grund och botten kanske jag inte är så olik Big när det kommer till committment. För det slutar alltid med att jag skräms av tillgängligheten.
Soundtrack får bli: Mannen i den vita hatten - Kent
Om man ska trilla tillbaka till igår så blev valborg väldigt mysig. Jag befann mig i ett kalkbrott mitt ute i ingenstans, med en brasa och en hel del främmande, nya människor, och en del välkända. Det var mysigt och gemytligt, och som vanligt kom det upp en del chockande avslöjanden kring vårt kära Sp1a.
Utöver det var skandalerna få (fast jag har hört om de från ystad Issa!) fastän det ändå inte saknades några komplikationer. Jag vet inte hur det går till, men på något vänster lyckas jag alltid nysta in mig i något.
Igår valde jag det lättaste, att inte konfrontera, fastän det inte fungerade. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. I grund och botten kanske jag inte är så olik Big när det kommer till committment. För det slutar alltid med att jag skräms av tillgängligheten.
Soundtrack får bli: Mannen i den vita hatten - Kent
Kommentarer
Trackback