Part trois

Öhee. Jag känner nu livet sakta men säkert åter igen ta min kropp i besittning. Det mest märkbara spåret från gårdagen är min rökhesa röst, men jag antar att det gynnar mitt idag annars inte så starka sex appeal. However, efter en recap på sömn, vatten och allmänt lugn börjar till och med rastlösheten komma tillbaka. Men det är okej, jag mår gärna pissigt i några timmar sålänge det var värt det. Och det var det.
Den där tågresan på en halvtimme tar en från en värld till en helt annan. VI var inte framme förrän runt ett, och ändå bubblade det överallt. Förslag på Vega och electroklubb ledde till långpromenader, nya bekantskaper osv. Ändå blev det som bäst på det sista stoppet innan tåget hem. Den där inrökta, irländska puben där de spelade Ricky Martin, men för ett tag bytte till lite "fancy" techno för vår skull.
Det blev också en påtaglig Pariskänsla när vi trillade in i lägenheten runt fem, då det redan var ljust, fåglarna kvittrade, och fötterna ömmade som aldrig förr. Det var lovely.
Nu ska jag dock hälla i mig lite vatten så att jag kan hantera en löptur, jag måste röra på mig bums. Och ja, Paolo Nutini är skitsexig...