Om de där stunderna då hösten faktiskt är okej
Jag har precis varit väldigt duktig. Jag har sammanfattat preci just varenda historie anteckning i ett sju, jävla sidor långt dokument. Mest för Mettes skull, men nu känner jag mig verkligen duktig. Så det kan väl klassas som för min egen skull också.
Sitter just nu uppkrupen i sängen, med macen i knät, och lyssnar på regnet som smattrar mot rutorna. Alla tända ljus skapar en duktig mysfaktor, och med en kopp chai plus elefanter sipprande ur datorhögtalarna känns hösten helt ok.
Jag gillar vikänslan. Tryggheten. Även om allt är annorlunda, så finns åtminstonde en svag förnimmelse kvar. Och den räcker för mig. Då behövr jag inte sakna.
Kommentarer
Trackback