Part trois

Hela den här dagen har varit sådär. Minus brännbollssessionen i slottsparken. Det var jävligt mysigt, vårigt och för ett tag glömde jag bort att vara bitter och negativ.

Men jag blev påmind av en surtant på tåget, och efter det har jag något sånär vältrat mig i självömkan. Jag saknar saker, ifrågasätter saker osv. Så, för att ventilera bestämde jag mig för att hasa mig ut i vårluften och inta den där gamla gungan, som är min spot för nuvarande sinnestillstånd.

Men. Själva upplevelsen gynnade inte mitt humör. För det första är buskarna som gjorde hela låt-mig-vara-stämingen jämnade med marken, och med dem även min gunga. Nu ersatt med skinande nya, fula röda gungor. Till och med lekhusen, där jag som oförstörd tredjeklassare pratade bort tid med min första "riktiga" pojkvän. Borta.

Jag gick förbi badet också, på väg hem. Hålet i staketet där vi klämde oss in för två somrar sedan är fortfarande kvar, trots lama försök till lagning. De där kvällarna. Den sommaren, var riktigt bra.

Jag ska dock ersätta självömkan med engelska nu. Motvilligt, men ändå.