Part trois

Idag önskar jag att jag aldrig lämnat sängen. Jag har bara känt mig bitter och arg. Mest av allt vill jag bara dra täcket över huvudet och sova bort allting. Eller motsatsen, gå helt bananas och sparka bakut. Jävla människor, ibland.

Inte alla människor dock. Blev pepprad av pepp och snälla ord från Willie, Mette, Matilda och Maria. Idag behövde jag det, för att inte bittra sönder.

Jag tog ut all irritation och frustration på Forum. Jag var på perfekt löparhumör. Jag sprang en mil och lite därtill på en timme, fastän kroppen egentligen skrek emot. Men det där ögonblicket när man stannar och allting är helt blankt av utmattning, den lilla stunden av lugn drev nog bort det värsta. Den stunden och den där Fredrik. Han sa att det lät som att jag höll på att dö de sista minuterna när jag sprang. Det var skönt att skratta.

Mest av allt är jag nog arg på mig själv. Arg för att jag är arg.

Jag ska avrunda med Vanilla sky, för att jag vet att det inte kan bli fel. För att den filmen är så jävla bra, och bra är vad jag behöver. Imorgon börjar jag 12.20. Det behöver jag också.