Part trois

Amanda har sisådär två månader senare lagt upp bilderna från Hultsfred för allmän beskådan. Det kryper och dansar lite i min magen när jag tittar på dem, och helt plötsligt känns höstrutiner inte så lockande ändå. Åh, vad vi sög i oss musik och lite för mycket öl och åh, vad vi skrattade och dansade. Det var fina dagar, och vi skrattade mest hela tiden.

Idag mår jag för övrigt pyton. Att parta med kräftor och feber är inget att rekommendera. När jag vaknade idag var klockan redan ett och det kändes som en symfoniorkester slagit rot i mitt huvud. Nu har delar av den flyttat ut, men den jävla bastrumman är fan fortfarande kvar.

Febern är också kvar och hela jag känner mig allmänt invalid. Mitt energiförråd håller på att bubbla över efter x antal timmars stillaliggande, -sittande och -stående. Men trots det, orkar jag inte göra något vettigt. Har sett en film, och tre avsnitt Entourage. Tur var det att jag var klok nog att sjuka mig från jobbet redan igår, så slapp jag den ångesten.