Part trois

Jag har alltid sett det som negativt att sakna något. Men jag var nog lite fel ute. Det är faktiskt en mysig sak det där med att sakna och egentligen borde man slopa ordet och ersätta det med längta. 

Att ha någon att längta efter är rätt fint. Det betyder ju någonstans att man har någon att bry sig om.

Jag sitter uppkrupen bland mina täcken och har precis sett en film som var sådär fin att den lämnar en alldeles glad. Summerbreeze knastrar ur mina dåliga datorhögtalare. Det är första gången jag lyssnar på Johnossi sedan vi stod och dansade framför dem på Hultsfred. Oj, vad vi dansade. Oj, vad jag saknar det. 

Eller oj, vad jag längtar tills vi står där nästa gång.