Part trois

Jag vet. Igår ville jag ha rutiner och höst. Men, när jag vaknade imorse och insåg att idag är sista dagen, på mitt sista sommarlov, kändes det hela en aning sorgligt. En vecka till, sen hade jag varit redo, på riktigt.

Istället startade jag min sista sommarlovsdag med att gå ner och hämta terminskortet för alla oändliga tågresor som väntar. På de tre år jag och tågkortet varit goda, och mindre goda vänner, har de inte bytt bilden en enda gång. Det är också lite sorgligt. Nu ska jag ta mig an det roliga i att leta upp ett passande foto att klistra på också.

Det får bli en festivalbild. Som får en att le en aning, varje gång det ska exponeras.

Har änsålänge ingen aning vad jag ska göra av dagen. Sitter fortfarande i tröjan jag sovit i. Med tovigt hår och trötta ögon. Dricker kaffe, försöker vakna, lyssnar på fin musik. Hua, sista sommarlovsdagen är ångest.

Det är åtminstonde sex dagar tills jag får min lön nu, det om något är värt ett litet leende. Ska nog fira med att be pappa klicka hem nya lurar till mig. Ett par röda, stiliga sådana. Ja, så får det bli.