Part trois

Jag känner mig som ett roadkill. Så fort Matilda och Issa lämnade huset kröp jag ner i pappas råttiga, utslitna mjukisbyxor, ett slappt linne och raggsockar med mina fulfina läsglasögon på näsan. Jag är duschad dock, det är nog tur det. Mitt hår är tovigare än vanligt och hela jag är bara förbannat off. Men det är söndag, då är det ok.

Vårt planerade projektmöte blev till något helt annat igår. Någon gång under sushiprojektet urartade alla helt och i Linus lägehet satt nu fem galet skrattande, skrikande, lättroade idioter. Senare på kvällen fick vi också sällskap av Herr Richter och dennes entourage. Ölspelet var roligare än vanligt och att se Carl misslyckas med namnen gång på gång, bara det gjorde min kväll. Toppa sedan med Carl-Edvin combo stampa med Leroy och de hembakade kanelbullarna.

Vaknade imorse med ett antal diffusa blåmärken, och ett svullet knä. Jävla Marcus, jävlar trappräcken. Jajo, den inplanerade dansen blev inte helt oväntat uppskjuten tills imorgon. När vi cyklade hem, runt halv fem imorse, då var jag dock helt övertygade om att jag skulle stå på Forum några timmar sedan. Hua.

Men nej, imorgon, då börjar mitt nya liv, för första gången detta året. Imorgon händer det. Då börjar dansen på allvar och jag ska fan rycka upp mig och göra av med ett antal sämre vanor.  

Nu ska jag rehaba med te och potenser. Har varit jävligt ambitiös idag trots mitt tillstånd. Projektmöte och lite, lite marknadsföring. Mest av allt skulle jag bara vlja skita i allt nu, bli omhändertagen och synd tycken om. Men jajajo, potenser nu. Påss.