Om vårkänslor

Jag är en sommarunge. Jag försöker suga in så mycket sol och ljus som det bara går under sommarmånaderna, för att klara resten av året. Jag går barfota från juni till augusti. 

Så fort jag ser sol försvinner nästan all min vardagliga bitterhet. Som nu. Jag sitter ute, på altantrappan, och bloggar med solen bländande i ögonen. Hela min kropp jublar. Det spelar ingen roll att det är snorkallt, för det studsar vårkänslor åt höger och vänster inom mig och de kan ingen kyla rå på.

Tisdagar brukar vara bra dagar. Idag var den så bra som enbart en lektion och hemkomst vid tolv. Det är jävligt bra. Nu ska jag so ihop ngt ätbart och hoppas på att Lucas orkar ta sig till Skurup för en stunds socialisering. Jag saknar Lucas, det var förjävla längesedan jag såg denna herre nu.

Tills ikväll hoppas jag på att Entouragesäsongerna äntligen blir klara. Efter dansen igår bultar hela kroppen av träningsvärk idag, och ett lazymarathon är precis vad jag är värd.

Jag glömde nog nämna fågelkvittret? Ja. Det är fan vår. För mig är det vår. Och då är det snart sommar. Ja, ja, JA!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback