Part trois

Jag har aldrig gillat förändring. När någon tar tag i, och ruskar om min värld när den redan känns bra. Men ibland kan man inte smita undan. Ibland står förändringen bara där, och det går inte är undvika den.

Någonstans därinne kommer det alltid vara samma person. Men det sitter längre, och längre in för varje gång. Någonstans slutade vi att skratta med, och skrattar nu åt dig. Jag ville bara krama dig, rädda dig från dig själv. Men jag är inte rätt person för det. Det var mest sorgligt.