Händer
"Vissa delar av kroppen är vackrare än andra. Mina nära och kära vet hur jag kan fascineras av nyckelben, och de där små knutarna längst ut på en herres axlar.
En vacker ryggtavla kan också få det att dansa i magen på mig. Ett sånt där senigt axelparti där minsta lilla rörelse avslöjar musklernas arbete. Jag gillar att massera, eller bara lägga mig platt på en sån där rygg. Bara för att den är så fin.
Lockiga pojknackar, eller kalufser i största allmänhet är också rysligt fint. När håret ser sådär mysigt nyvaket ut, och inte har en tanke på att lyda sin ägares vilja. När jag ser sånt hår, då vill jag bara gå fram och rufsa in mina händer i det, för att liksom kolla om det är på ritkigt. Men det gör jag sällan. Själbehärskning tror jag det kallas.
Min nya kärlek är dock händer. Manliga händer, som ser ut att kunna rädda en från vad som helst. Om jag kunnat teckna skulle jag nog bara ägnat mig åt händer, spara dem i minnet för de är så fina.
Sen är det ju det där med bruna ögon, eller kolsvarta ögon, eller nötbruna, ljusbruna, grönbruna. Ögon med minsta lilla brunt i. Jag tänker inte ens utveckla det där, för då kommer jag nog inte kunna sluta."
En vacker ryggtavla kan också få det att dansa i magen på mig. Ett sånt där senigt axelparti där minsta lilla rörelse avslöjar musklernas arbete. Jag gillar att massera, eller bara lägga mig platt på en sån där rygg. Bara för att den är så fin.
Lockiga pojknackar, eller kalufser i största allmänhet är också rysligt fint. När håret ser sådär mysigt nyvaket ut, och inte har en tanke på att lyda sin ägares vilja. När jag ser sånt hår, då vill jag bara gå fram och rufsa in mina händer i det, för att liksom kolla om det är på ritkigt. Men det gör jag sällan. Själbehärskning tror jag det kallas.
Min nya kärlek är dock händer. Manliga händer, som ser ut att kunna rädda en från vad som helst. Om jag kunnat teckna skulle jag nog bara ägnat mig åt händer, spara dem i minnet för de är så fina.
Sen är det ju det där med bruna ögon, eller kolsvarta ögon, eller nötbruna, ljusbruna, grönbruna. Ögon med minsta lilla brunt i. Jag tänker inte ens utveckla det där, för då kommer jag nog inte kunna sluta."
Det där skrev jag på tåget hem. Jag vet inte riktigt varifrån de där tankarna kom. Jag tror jag saknar att ha en någon.
Kommentarer
Postat av: Nicole
Desperation eller sann konst??
Trackback