Part trois

Jag har inte riktigt gått och lagt mig ännu. Sitter uppkrupen i sängen, med ett par ömma fötter och en ganska öm kropp därtill. Men jag känner mig glad, upprymd och inte så fasligt trött som jag borde. Jag lyssnar på en väldigt fin version av Hallelujah med Kate Voegele, och skiftar mellan musik från igår och sömntoner.

Det var så kul igår. Det var så längesedan vi fyra sågs på riktigt, och när vi väl satt där ihopklämda på Mettes balkong insåg jag hur mycket jag verkligen saknat det.

KB var dessutom inte helt åt pipsvängen det heller. Ibland känns det nästan som en minifestival, där man själv blir alltmer ofräsch, älskar musiken och är omgiven av jämlikar.

Vi trillade vidare till en lägenhet vid triangeln, till en sån där efterfest som egentligen inte är någon efterfest utan mer bara en ursäkt för sällskap. Vi såg solen gå upp och lyssnade på Coldplaydiskussioner. Tog en taxi till Mette strax efter fem och trillade i säng för att diskutera våra bravader.

Det kittlade nog till i tåspetsarna när han kysste mig. Och jag hittade inte ett enda jävla fel. Det var en bra kväll.