Part trois

Jag har varit rastlös och bitter hela dagen. Att vara hemma var skönt fram tills första duschen, och sömnen i en vanlig säng, men jag längtar tillbaka så det kliar i hela kroppen. Att bara sitta hemma en hel dag gjorde mig alldeles knäpp.

Som tur är finns William. Så jag åkte till Malmö till slut, för att bara göra ingenting i ett par timmar, men slippa vara ensam. Det var inte fyskam, fastän jag nästan blev uppäten av hundarna. Tror nog de gillar mig bättre än Willie faktiskt. Kan ju inte klandra dem heller.

På tåget hem fortsatte jag på hultsfredssammanfattningen som jag börjat skriva på. Highligts. Satt och flinade åt heliumtoppar, Linnea och Marianne och allt det andra. Hemma bra, men Hultsfred bäst.

Gick hem, mitt i gatan och nynnade på Håkan för mig själv. Det var, eller är fullmåne ute och den där livet-är-bra-känslan tog min kropp i besittning för ett tag.