Solnedgång

Attans vad jag var bitter, trött och ledsen igår. Jag har fortfarande inte riktigt skakat av mig den besvikelse på sommarlovet som stundtals kastar sig över mig. Egentligen har det inte så mycket med sommaren i sig att göra. Det hela grundar sig helt enkelt i att jag saknar mina vänner så att jag håller på att spricka.

Igår blev lösningen en löparrunda. Den blir ofta det när jag känner mig frustrerad, för då känns det för en gångs skull bra att springa. Jag sprang långrundan, i solnedgången och det var först när jag stannade som jag märkte hur min kropp värkte. Kröp ner i ett bad och somnade nog tio minuter efter att jag lagt mig.

Idag kan jag knappt gå som mina muskler värker. Så går det när man är bitter

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback