Part trois

Det absolut bästa med Skurup, är att det bortglömda lilla samhället somnar tidigt. De bästa stunderna jag har här, är de när jag kommer hem från en ännu bättre stund. När det är tomt på folk, och bilar. När det är så tyst att det känns som att till och med tankarna hörs. Ännu finare blir det av en fullmåne, som inatt.

Ikväll blev mysigt. Vi bara satt där, och gjorde egentligen ingenting. Pratade och drack öl, filosoferade om hur bra vår sommar kommer bli. Diskuterade det bästa av hultsfred, och längtade tillbaka till de där människorna, och den underbara ansvarslösheten.

Vissa saker, eller stunder, borde aldrig få ta slut. En festival. En Hiveskonsert. En spontanpicknick. Ett bra samtal. En kyss, eller flera. En fin magkänsla. Ett sommarlov. Ett sånt där skratt. En ögonkontakt. En fin tystnad. En kärlek, en sån där fin en, som man vill spara i en liten burk, och ha kvar att kunna ta fram när allt annat är grått.

Nu ska jag krypa ner, se ett avsnitt Cali och vänta på att klockan ska ringa imorgonbitti. Då ska jag ta upp mina promenader igen. Men först av allt ska jag lyssna på Håkanlåten och sen A young summer youth, för att göra allting ännu bättre.

För vi är inte såna, som i slutet får varann.