And I would say, I'm done with this place
Bloggtystnaden från mig har varit längre nu under min norrlandsvisit än under mitt såkallade "blogguppehåll". Antar att det säger en del om min karaktär. Men ja, avsaknaden av uppdateringar är norrlands fel, Edsåsdalen, om man ska vara mer exakt. Där befinner jag mig nu.
Efter sex dagar hemifrån börjar hemlängtan nu sakta klamra sig fast. Det är inte första gången jag konstaterar att tiden för familjesemestrar förmodligen seglat förbi. Kvalitetstid i all ära, men sex dagar av sådan och mer därtill, det är en säker väg mot en överdos.
Jag menar dock inte att vara fullt ut negativ, det finns ljuspunkter i norrland också. Åkningen hittintills har varit jävligt bra. Igår vågade jag mig offpist med mina bristfälliga snowboardkunskaper. Detta tack vare en trevlig norrman. Eller, han verkade trevlig, jag förstod egentligen inte mycket av vad han sa. Bara att han kom från Trondheim och frågade om jag frös.
Men ja, åkningen har varit bra. Sol och nysnö, inte mycket till liftköer. Efter två dagar på snowboard är jag en aning blåslagen, men skulle nog vilja påstå att jag kan hantera brädan nu. Efter en stukad handled och en öm svanskota. Det var två år sedan sist, jag skyller på det.
Om kvällarna slår jag ihjäl tiden med The dirt, eller min kära dator. Nu när Emma åkt hem lär det väl bli ännu mer film och läsning. Inte direkt high life, men samtidigt är det skönt att komma bort. Få lite distans till saker och ting.
Men, om lite mer än tre dygn är jag hemma igen. Hemma för en vecka i ett tomt hus eftersom min familj stannar här. Hemma för en vecka av kollektivliv med Hannah, Matildisen och Mette. När min ipod bjöd på "I touch myself" innan idag, kom jag fram till att jag saknade detta sällskap väldigt, väldigt mycket. Och lilla Maria såklart.
Så ta mig hem, nu.
Efter sex dagar hemifrån börjar hemlängtan nu sakta klamra sig fast. Det är inte första gången jag konstaterar att tiden för familjesemestrar förmodligen seglat förbi. Kvalitetstid i all ära, men sex dagar av sådan och mer därtill, det är en säker väg mot en överdos.
Jag menar dock inte att vara fullt ut negativ, det finns ljuspunkter i norrland också. Åkningen hittintills har varit jävligt bra. Igår vågade jag mig offpist med mina bristfälliga snowboardkunskaper. Detta tack vare en trevlig norrman. Eller, han verkade trevlig, jag förstod egentligen inte mycket av vad han sa. Bara att han kom från Trondheim och frågade om jag frös.
Men ja, åkningen har varit bra. Sol och nysnö, inte mycket till liftköer. Efter två dagar på snowboard är jag en aning blåslagen, men skulle nog vilja påstå att jag kan hantera brädan nu. Efter en stukad handled och en öm svanskota. Det var två år sedan sist, jag skyller på det.
Om kvällarna slår jag ihjäl tiden med The dirt, eller min kära dator. Nu när Emma åkt hem lär det väl bli ännu mer film och läsning. Inte direkt high life, men samtidigt är det skönt att komma bort. Få lite distans till saker och ting.
Men, om lite mer än tre dygn är jag hemma igen. Hemma för en vecka i ett tomt hus eftersom min familj stannar här. Hemma för en vecka av kollektivliv med Hannah, Matildisen och Mette. När min ipod bjöd på "I touch myself" innan idag, kom jag fram till att jag saknade detta sällskap väldigt, väldigt mycket. Och lilla Maria såklart.
Så ta mig hem, nu.
Kommentarer
Trackback