Part trois

Jag är aptrött. Efter en dag i vildmarken värker både ben och armar och allt annat däremellan. Men det var ju inte helt fy skam. Jag och Hannah visade sig vara ett alldeles utmärkt team när det kom till att paddla kanot. Först fram, och först tillbaka, och då paddlade vi ändå med idrottsklassen. Det var dessutom duktigt mysigt att glida fram längs ån och bara samtala, och vi kom överrens om att utflykta i sommar, för att inte våra paddingstalanger ska gå till spillo.

På vägen hem såg jag förresten ett söt sak. Ett par. För en gångs skull blev jag inte bitter, bara helt mjuk i magen och nog lite avundsjuk. 

De var så omaka, och olika men han tittade på henne på ett sånt där fint sätt, sås om man tittar på någon man verkligen, verkligen tycker om. Och sen fick hon ställa sig på tå så att hon kunde nå upp till hans läppar, det såg också väldigt sött ut.