Part trois

Hua, tillägnade inlägg var sådant jag sysslade med på Timtiden. Som nu känns lika long gone som han själv är. Men, Timmie lämnade ett avtryck i min brevlåda i form av ett vykort och en någorlunda annorlunda gratulation ("Grattis på 13-årsdagen"). Utan att göra och säga allt för mycket för att stärka denne mans redan starka självgodhet, kan jag väl säga som så, att det ska bli skönt när han åter igen är tillgänglig för daily fights.
Men, jag lovade Marty. Han är trevlig, kär och väldigt duktig på franska. Och han måste göra ngt stort imorgon för att återgälda detta. Ännu större och snällare än att baka en äppelkaka, som Maryse på lyckopiller gör...

Jag har lagt bloggandet på hyllan de senaste dagarna eftersom allt annat i livet tycks gå i ultrarapid. Dessutom känns det underbara vädret betydligt mer lockande än datorskärmen, därav (den ändå relativt korta) frånvaron.
Idag spenderade jag hela två och en halv timme med min kära Matti på bo01 i världens mysvärme med tonvis av småprat och nyttiga nötter. Solen har idag åstadkommit rödrosiga kinder. Våren gör mig genomglad och de mer kreativa delarna av mitt huvud känns kanske lite för aktiva då och då.
Nu sitter jag i alla fall här, i Malmö hos min kära moster, och lägger upp småplaner för vad som tyckt bli en otroligt hektisk helg. Utgångar, åhusvisiter och tidiga tandläkarbesök är alltså vad som väntar. Därefter, på tisdagmorgon - Teneriffa! Kort och gott, I'm so fine.
Men det bästa av allt är: ATT EMMAKLÄMMA SITTER PÅ ETT PLAN PÅ VÄG HEM NU!!!

Sådär, då har min sextonde födelsedag snart passerat för att därefter falla i glömska. Min dag har varit precis lagom av allt, toppat med det bästa tänkbara vädret, och närapå sommarvärme därtill. Jag och Maria tog tillfället i akt och spenderade ett par timmar i hamnen med glass och solbad, och en och en annan halkning därtill.
Väl hemma blev jag firad av min kära familj, med parisbidrag och annat smått och gott och nu återstår slutligen bara middagen på lördag med en drös trevliga kakor och ett glamourtema med inspiration från Pellenår.
Nu ska jag dock styra stegen mot min kära säng och avsluta med 24, prisonbreak och därefter nynerladdade grey's. Lägg till en kopp chai och det blir inte bättre. Summan av kardemumman? Jag är nöjd.

(Och tack förresten för alla gratulationer, samtal och sms, you made my day!)

Så, min lugna fredag var precis lagom vad jag orkade. Veckorna nu innan lovet sliter något helt otroligt, och idag var jag helt slut när jag kom hem. Ändå var jag tvungen att flyga runt som en annan stressad galning för att hinna in till bion med Nicole. När jag närapå somnade på tåget in bestämde jag mig för att det var dags att återuppta mitt koffeinmissbruk som legat på hyllan ett tag, annars skulle jag aldrig ta mig igenom den här kvällen. Så jag pilade bort till esph för att mötas av en glad överraskning. Anders. Och Anders gladde mig genom att bjuda på en stor kaffe och aldrig trodde jag att min lycka kunde vara så lättköpt. Smart som jag är inser jag inte koffeinets biverkningar och sveper allt på en kvart, samtidigt som jag springgår till bion. Efter tio minuter av filmen blir jag akut kissnödig. Så bright är jag. Till slut står jag med valmöjligheterna att kissa på mig och missa en kort stund av filmen. Och under den otroligt minimala stunden, missar jag the love moment. Fuck.
However, filmen var söt och Hugh är sexigt brittisk, dock en aning äldre än vad man är van vid att se honom. Jag har dock ingen ork att fortsätta nu, så ett abrupt aurevoir och i'm going to bed. Tjing!

Hua, jag är sådär tokstressad som vanlgit, och borde egentligen inte fördriva tiden med att onödighets blogga onödigheter här. Men nu gör jag det ändå.
Idag fortsatte jag med mitt healthy track, tog mig upp redan vid sex, powerwalkade i soluppgången (poetisk touch där) och kastade mig sedan mot skolan för att spendera ett par timmar med en uppsats i engelska. How lovely.
Därefter var jag och Nicole nyttiga nog att ta oss ut till Kokum fritid för simning. Vår lathet vann dock den kampen. Vad som skulle bli en timme, blev trekvart och slutligen fyrtio minuters plaskande. Men ändå.
Sjukaste var sedan uppraggningen simningen bjöd på. En kär liten man i tjugoårsåldern, med ett sånt där rubbat jag-tror-att-jag-är-snygg-tänkande, körde på ett "annars?" och en tacky blinkning. Hua.
Jag fick dessutom reda på att min kära fransklärare läser min blogg nowdays, och att somliga skapar magpirr av att vara nära.
Och efter den där snabba dagssummeringen måste jag rusa vidare. Jag ska sitta på tåget om trekvart och måste duscha och allt annat nödvändigt dessförinnan. Det är inte alltid så kul att ha ärvt min pappas tidsoptimistiska gen. Men för övrigt ska jag inte klaga. Nu ska jag slänga i mig en healthy smoothie innan dusch, malmö och bio. Tjing och bon weekend!

Eftersom jag nedprioriterat bloggen är kanske en catch up det lämpligaste just nu. Men, jag har ingen ork. Istället vilja hylla fenomenet naturgodis, eller ordet/namnet snarare. För tack vare det sitter jag just nu och smäller i mig jordgubbar doppade i mörk choklad. Jag menar hey, naturgodis kan väl inte skada?

Det är väldigt cosy att sitta inomhus och bara höra hur regnet smattrar mot fönstrena. Jag ligger djupt nergrävd i min säng, med min love laptopen i knät och skummar över kläder, skor och paristips (det drar ihop sig!!).
Egentligen borde jag ägna tiden åt att läsa på franskan inför morgondagens prov, men som jag nämt tidigare är min ambition long gone. Just nu lägger jag ner all tankekraft på att hitta orsaker varför jag inte borde ta mig an söta små adjektiv och futurum-former. Men min utmattade hjärna fixar inte ens ursäkter nowdays, I need a vacation!
Hur som helst, nu ska jag först av allt hoppa in i duschen, sen satsa på en halvtimmes fransk intensivitet innan tvn får regera i två timmar, kanske en halvtimme franska till, men därefter definitivt sängen. Kanske hinner posta lite geeky out fit bilder dess förinnan, som en ursäkt ungefär...

Jag tänkte sätta mig här för en kort blogg om vilken fabulös fredag detta varit hitintills. Men det går inte. Jag kan inte vara inomhus, sommarungen inom mig stretar emot. Så nu ska jag ta mig glass och sätta mig på terassen. I love springtime!

När jag började ettan var jag väldigt ambitiös. Alltså vääääldigt ambitiös. Gjorde alla läxor, pluggade och led av sömnbrist inför alla prov, och svor att jag aldrig skulle dras med ner i något träsk av icke engagemang.
Ändå sitter jag här nu, dagen innan mitt fek-prov, har ögnat igenom texten ett par gånger, men överväger starkt att överlåta mitt provresultat åt ödet och istället ta med mig laptopen till sängs och somna framför grey's, för just nu är jag toktrött. Så, mina löften om flitighet är ganska blown out of the window, men det gör mig inte så mycket. För efter Viktorias presentation idag har jag lärt mig att man inte behöver vara ett snille i skolan för att lyckas, det är snarare tvärt om. Så, jag satsar på Grey's!

Sitter för tillfället med frullem i sängen och laptopen i knät. Till min stora förtret täcks morgonhimlen av gråkassa moln, och jag har rk idag. En hemmadag frestar som aldrig förr.

Det är nog tack vare de ljusa mornarna som jag orkar släpa mig upp. Speciellt idag, när Timmie trakasserade min heliga sömntid igår. Men, jag antar att han är forgiven.
Idag känns om en bra dag however, slappa lektioner och en inbokad fika med Pylle. Som därefter lämnar sig för en sleep over hos Simon. Hua, jag kan inte neka till att det känns en aning konstigt, men, eftersom hon är liten kan jag nog unna henne det. Nu ska jag skippa mjukisbrallan för duschen och därefter en beloved klänning. Tjing

Jag tror nog inte att jag kan klargöra tydligare än tidigare hur förtjust jag är i dagens vårväder. Så förtjust att jag tog en långprommis på nästan två timmar, ända ut till Svaneholm. Där var så härligt tyst, och vårdoften var ännu tydligare. Jag låter kanske totalt konstig, men den där naturlukten, vått gräs ungefär, den gör mig lycklig. På samma sätt som den där lukten efter ett sommarregn, våt asfalt.
Nu ska jag dock se PB och sen gå till sängs, matten gav jag upp ganska tidigt. Det får gå som det går imorgon...

Jag är alldeles rusig, pirrig, sprallig, fnittrig och vårig. Solen värmer idag, och jag kastade till och med jackan för ett par stora solisar när jag var ute nyss. Helt underbart, det bara spritter i benen på mig och jag hars vårt att sitta still.
Idag har således varit en väldigt bra dag, bra och innehållsrik.
Jag är ganska nyligen hemkommen från tandis nämligen, och min glugg är nu long gone. Det känns urkonstigt, men jag blev ändå nöjd. Jag fick en ny tid den andra april för att fixa till några andra tänder också, för ett lite mer enhetligt flin.
Först ut att skåda denna förändring blev min kära Emma. Jag rusade ner till stationen för att klämma in ett tårdrypande förväl under den korta stund hennes tåg stod still i skurran. Nu dröjer det hela sjutton dagar innan hon återvänder, och ja, jag kommer sakna allt oljud hon skapar, big time.
Nu tänker jag dock slå rot i solen på min balkong. Det till och med luktar vår nu. Jag blir alldeles vild.

P3. Johnossi. Från vår kväll på mejeriet för ett år sedan. Exakt vår kväll. Och nu är det man must dace. Och jag tänker på när vi såg dem på mf och Frode petade och pekade vilt runt omkring sig till just den låten.
Samma kväll som Karlsson berättade "jag spelar inte trummor, jag spelar bandy". Åh, älskade sommar och älskade nostalgi!

Är precis hemkommen från Emma, och vår glammiga avskedsfest. Big ha-ha. Det var trevligt slappt söndagsfördriv och jag tror inte riktigt att jag förstått att hon åker imorgon. Och är borta i sjutton dagar, meaning missar min födelsedag. Hua.
Hur som helst har denna resa sina fördelar, även för mig. För jag kan då ta del av den garderob som Emma lämnar bakom sig. Meaning:

- En ramones-tee
- En lila kjol
- En guldkofta
- En grön kofta
- En marinrandig trekvartströja
- En blommig klänning

Fast, jag hade hellre behållit snorungen än kläderna though. Eftersom jag har siktet inställt på en tidig morgonpromenad imorgon känns sängdags otrolig lägligt nu, särskilt eftersom jag missade en del timmar inatt. Så, säng och sömn bums. Tjing!

Elenores glamourfest igårkväll blev riktigt trevlig. Trots en tråkig incident i slutet. Jag och Josefine fasade för en hel hög okända människor, men högen visade sig vara mycket dansant och pratglad.
Bredvid min bordsvän Tove och min kära kusin konstaterade vi att alla var riktigt söta i klänningar och gördlar (rätt plural? ha), linus var i alla fall det. However, efter ett tag så blev längtan efter mystights och en vanlig klänning allt större.
Så jag följde den vanliga rutinen och lät efter ett tag klackarna vila. Jag har trots allt spenderat de senaste dagarna på några centimeters klackhöjd och mina vader trivdes bättre barfota. När det blev dans avslöjade även Josefine en av vår skolas innersta hemligheter. Procivitasshaken. Och den gick i repris, om och om igen. Tove, Linus, Dan, Josefine och Lovisa ligger på topplistan där..
Det blev också ett försök till ett par väckningssamtal, men också ett till misslyckande. Den där vi skrattar oss igenom allt känslan gjorde sig påmind utan bakslag igen, och det var ganska skönt.
Avrundningen med ett utredande kusinprat, en sjukt efterlängtad dusch och sen känslan av att bara fås omna i sin egen säng var inte fy skam den heller.
Och eftersom jag fick intrycket av att det var kameror överallt, lär det nog komma upp en del bilder här och var ganska snart. Nu är det dock dags för en ny powernap. Sen ska jag till Ystad för att plundra Emmas garderob nu när hon åker till Thai. (Imorgon ryker gluggen förresten!)

Jag har varit för glad, trött, stirrig, sprallig, upptagen, sovandes, promenerandes och allt annats för att sammanfatta de senaste dagarna i ett någorlunda läsvärt inlägg.
Men den stunden är inte nu, nu har mamma precis konstaterat att jag lyckades få äggskal i en av tårtorna till imorgon, jag har även orsakat ett utbrott hos min nyfikna släkting, oroat mig över klädkriser, fått hjälp av två små söta ystadbor varav en har ogrundade åsikter om goofiepjamasar. However, en mer utförlig beskrivning av modeshowen och min häxa till lärare får bli ett framtidsprojekt. Puss sålänge..

För andra dagen i rad trillade jag hem från skolan halv sex på kvällen. Nej, det har inte ett dugg att göra med att jag trivs där så bra, utan snarare med allt "måste göran". Repetioner av presentationer, info&layout, lägg till några prov i ex matte och fek på det och där har du min strålande framtid. Hand i hand med skolan.
Jag stannade delvis även för att prova klänningar inför torsdagens skolkväll, där jag lovat att gå modell i Josefines projektvisning. Jag känner mig inte ett dugg modellämpad, men en rolig detalj är ju det faktum att vi ska få hår och make fixat av folk från Make up store.
Men nu ska jag dock somna bort för en powernap, sedan äta och försöka rota efter nog med motivation för att ta mig ut i regnet för en powerwalk och därefter ett pilatespass. Ikväll sen blir det tröst med desperata och därefter tidig sängbestigning. För imorgon ska jag till skolan tidigare (igen) och jag lär inte komma hem förrän tidigast åtta, efter en Pariskväll (det närmar sig). Förhoppningsvis då med mindre ångest efter en avklarad presentation och förhoppningsvis med ett par inköpta födelsedagspresenter och en mindre överbelastad hjärna. Puh..

(Och det är superkromat och alldeles, alldeles.. underbart!)

Det är helt otroligt att jag for once har tiden till detta, och nu när jag har det, har jag inte ett vettigt ord att dela med mig av. Det enda jag vet, är att jag kommer dö på onsdag. Men jag har levt ett bra liv så jag ska inte klaga, sörj mig inte för länge utan gå vidare med era liv, ja, you know the drill.
Nej, men jag börjar bli orolig för hela presentationsgrejen. Jag tycker inte om tanken på att stå och mala på i trettio minuter inför hela vår klass och en kritisk Stefan. Så, that's why jag kommer befinna mig på skolan för repetioner alldeles för mycket ledig tid framöver. Ikväll kommer jag inte hem förrän sju, och samma sak imorgon. PÅ onsdag är det dessutom Pariskvällen och på torsdag modevisningen. Men, I will survive..

P.S DET ÄR SKINNJACKEVÄDER!

Hua, jag är lyckligare än någonsin över denna lägliga helg. Denna fredag har dessutom varit tokbra änsålänge. Till att börja med var vår företagekonomi frivillig och jag spenderade den timmen åt extra sömn. På idrotten hoppade jag 140 cm i höjdhopp, tio till och det skulle praktiskt taget varit som om maria skulle agerat ribban.
Franskan på eftermiddagen var lite, annorlunda. Exempelvi när Morris talade ut om blattespråk och förfärades över våra franska fraser inför paris... So far so good

Jag såg precis avsnitt sjutton, och det behövs nog inte sägas er än att mina tröja är våt av tårar. Jag älskar Denny, avgudar honom, och när de rörde och kände vid varandra precis i slutet, blev det alldeles för mycket för mig, jag storgrät och jag står för det. Det är bara alientim som är känslokall nog att låta bli...