Part trois

Jag vet att jag sitter inne med allt som krävs för att klassas som en tvättäkta hypokondriker, men nu är jag sjuk. Alltså sjuksjuk, sjuk på riktigt. Tyck-synd-om-mig-som-fan-sjuk. Sitter inne med hosta och en smärre öroninflammation. För att bota det senare har jag ordinerats ett par relativt udda"huskurer". Vad sägs om vodka i örat, eller varför inte en skalad vitlöksklyfta. 

Ja för fan, lite rysk nationaldryck i mina kära hörselorgan kan ju knappast slå fel? 

Jag är glad och snortrött. Sitter och mixar hiveskärlek med bonde do role och känner mig nöjd över saken. Ska snart ta mitt pick och pack och bege mig mot en timmes dans. Mer än så finns inte att förtälja.
Gillar Rars initiativ till videoblogg btw. För mig att längta till macbooken. Dans nu.

Just nu har jag ungefär hundratalet uttänkta argument till varför jag inte borde göra inlämningsuppgiften i samhäll. Tyvärr håller ingen av dem på lång sikt.

Det var egentligen tänkt att jag skulle ägna hela dagen åt hardcore plugg med tanke på min mattesituation och det underbara faktum att vi ska ha provi Geografi imorgon. Men, som vanligt, kom det en del saker emellan.

Lyckades äntligen hooka en läkartid på ett anständigt klockslag, varken åtta på morgonen eller på kvällen. Den jäveln tog i sin tur 150 pix för de tre minuterna han tog på sig att bedöma mitt tillstånd, och sedan skriva ut pills och ngn hokus pokus salva.

Väl hemma slängde jag i mig mat och rusade vidare mot nästa ursäkt för att inte plugga, dvs träning. Efter dansen kollade jag och Niggi igenom schemat och var tyckte båda att Bodysteppen lät "kul". Ja, hua, kul som fan att jag inte kommer kunna gå på en vecka och bli tvungen att be om hisskoden i skolan för att slippa trapporna imorgon. Om man inte får järnrumpa efter några sådana pass, ja då vet jag inte vad som är fel.

Jag ska fortsätta mot nästa ursäkt. OC. Sen, ska jag göra geografin. Efter att jag ringt Emma, och Matilda...

Fick till slut in blocketannonserna igårkväll. Den ena är på några klänningar och jeans jag aldrig använder och den andra på min beloved poddie. Anledningen är att jag tänkte köpa den nya nanon, samtidigt som jag beställer macbooken.

Så nanon är nu såld och någonstans svider det en aning. Min poddie och jag har varit med om en del. Musikfighter med Big när den var splitterny, deppkvällar, långa promenader, lyckorus. You name it. Jag vet, det är ganska lame att bli mjuk av att behöva skiljas från en ipod. Men min är fan speciell!

Gick upp tidigt bara för att helt säkert få hem UGG-bootsen. För 79$ blev de mina, exklusive frakt och dyl. Yei.

Sitter och lyssnar på Kate Bush's cover på Placebos smått sönderspelade låt och njuter av att verkligen inte göra någonting. Jag orkar inte, och är inte alls sugen på att lämna min underbara säng. Min hypokondriska sida skylle det hela på eventuell feber. Är säkerligen utbränd också. Säkert.

Jag trodde aldrig att det skulle bli såhär. Jag trodde att jag hade hösträddaren säkrad. Och att "se film" med någon som egentligen förtjänar ngt riktigt känns inte längre som en bra idé. Tess och jag pratade om att man kanske borde nöja sig med något som är bra men inte outstanding. Men jag kan inte göra det just nu. Inte när jag blir påmind om att det som är bättre, verkligen finns där.

Så, vad vi lärt oss genom detta blogginlägg är följande. Jag är sexton år och har lätt för att överdramatisera, och sakna. Fine, då får det vara så.

Och filmen från igår, finns inte med text. Men Timmie var god nog att kolla iaf. Nu ska jag roa mig med mer OC och prova kläderna igen. Mihi.

Jag kommer inte kunna gå imorgon. Efter dubbelpass med bodypump och dansen känns mina ben som spaghetti och jag hade nog kunna döda för en helkroppsmassage. Hua.

Släpade med mig den medgörliga, fagra och numera tandställningslösa (men läspande) Mette på en stadsvandring för att fylla luckan mellan skolan och träningen. Slutade med en milslång potentiell önskelista och koftan under. Marinblå med vita ränder, i velour från Cheap Monday. Som det ser ut nu kommer den dock få följa med tillbaka till weekday redan imorgon. Den var för jävla söt, men passar inte ihop med resten av min garderob.

Så istället för att göra ngt så onödigt som att spara pengarna tänkte jag byta den till en mer bohemig, stickad och för jävla söt kofta från indiska.

Nu ska jag dock göra ett försöka att reda ut mitt trollhår. Förhoppningsvis har balsamet gjort sitt jobb, och tovan lite lättare att reda ut. Fan vad det kommer göra ont.

Jag är så jävla förbannat, fitttrött och grinig, och bara allmänt jävlig. Har sovit två och en halv timme och sitter på jobbet med en timlön på femton kronor för tillfället. Jag hade bara kunnat ringa och sjukanmäla mig. Tack gode gud för Betty. Kollektivt lidande känns åtminstonde mer okej.

Konstaterade precis även att jag är mentalt störd, Pylle godkände själva prognosen. Det är hela grejen med tillgänglighet och otillgänglighet. Men jag orkar inte vidareutveckla, för just nu tar hallucinationerna av min egen underbara säng över. Jag vill hem, hem, hem.

Dock jävla sött samtal min mobil avslutade kvällen med innan den dog. Jävla söt. Mmm.

Gillar Mette. Pepp, pepp. Är på språng, eller borde vara. är fortfarande osminkad och utan skor. Men hey, det hör till. Och jag är glad. Tingsek är good. Pepp, pepp. Får nog bli högklackat ikväll. Ja, fancy. Pepp pepp.