Part trois

Jag har verkligen inte varit sugen på lusse i år. Parken lockar föga och jag har hellre kul på vinterfesten. Så idag dealade Hannah och jag om en lugn lussevaka, med lussebak, glögg och film.

Visade sig sen att vi inte är ensamma om idén utan ett antal andra i älskade sp2a också är på. Kollektivt lussemys låter mycket bättre än lonetime. Jag är pepp. Allt blev helt plötsligt jättebra. Nog möjligt att mina ipren börjat verkar också. Ha.

Tack som fan för tisdagar. De är verkligen underbara. Idag hade vi en lektion. Franskan bestod dessutom av julgodis, film och fula ord. Fint det. Hade dock världens jävligaste morgon dessförinnan. Jag springer alltid till tåget. Alltid. Och jag ska verkligen skärpa mig med det. För jag tror att en del av min bitterhet ligger i just den där morgonstressen.

Skolan var som sagt ok, men min egen säng är betydligt bättre. Är trött som fan. Och förkyld, så jag antar att dansen får utebli. Igen. Jävla dålig karaktär på mig själv när det gäller träningen, men fuck, jag får väl testa att svälta mig som kompensation. Eller varför inte skita i all hets och bli riktigt, riktigt fet.

Ångest är dock matteprovet imorgon. Jag har inet gjort övningspapperna ännu, och tänkte att det får bli mitt kvällsprojekt. Har dessutom en del ångest och undertryckta aggressioner till övers för American Apparel. Beställningen tycks aldrig komma, och eftersom den innehåller klänningen jag planerar att ha på julfesten på tors börjar det kännas lite krisigt. Jag har nämligen inte hört ngt om att naket ska vara det nya svart. Men kanske. Trendsättare är ju faktiskt en ganska fin titel.

ps. Sportade lacktights idag. Oh damn, vad jag gillar de halkiga jävlarna! ds.

Usch. Jag har precis sett den värsta youtubefilmen genom tiderna. Den är så fuckat jävlig, att det är åldersgräns på skiten. Gå in på shecity, skrolla och må förbannat illa. Min mage dansar bara av tanken. Fy jävla fan.

Min mor är för övrigt god. Hon har bokat tid för att kapa mina toppar på tors så jag kan vara fancy på julfesten. Fint det. Fin mor.

Sitter på historielektion. Gillar inte måndagar. Är mest hungirg. Iofs spär inte direkt avrättningsmetoder under franska revolutionen på min aptit, men ändå.

Hade jävligt kul med Matti igår. Kollade film på min vägg, med projektorn hon lånat av skolan. Fint det. Film och sommarbilder. Unnade oss dessutom lite extra sovmorgon och en sen ankomst på samhällen. Det är ju fan snart jul. Och jag känner mig glad, har good vibes om denna måndag. Sommarbilderna ger mig magpirr och en jävlig längtan efter bruna ben. Ge mig sommar. Eller kanske, eller kanske.... 

Jag sitter inne med feber. Tack för fan. Ena stunden måste jag öppna fönster och dörrar för att inte kvävas av värmen. Nästa ska allt stängas och jag gräver mig djupt in i tjocka koftor och kryper långt ner under duntäcket. Lägg till William Fitzsimmons så får nog många en aning om hur synd jag tycker om mig själv.

Och tack som fan för vår jävla humor. Den får allting att bli lite mindre, och lite lättare. Den gör det fan ok att älta ibland. Många gånger är den det mest räddande. Och det är nog vad jag behöver. I alla fall idag.

Matildisen kommer också för lite räddning i kombination med lussebullar ikväll. Det är fan andra advent och snart jul på riktigt. JUL. Det är sjukt. Och vi har gått halva vår tid på gymnasiet. Vad hände egentligen däremellan? Hua.

Igårnatt sov jag nog inte mer än två, tre timmar. Förutom middag ikväll har jag bara klämt i mig en tallrik gröt sedan jag vaknade. Jag mår inte bra, har huvudvärk och känner mig smått feberfrossig. Egentligen somnade jag redan vid halv nio, men efter nightcallet nyss kan jag inte somna om.

Så istället försöker jag hitta tillbaka tröttkänslan med Mew, samtidigt som jag läser mailen jag och Emma skickade i somras, när hon var i usa. Sommar. Jävlar vad jag vill ha sommar. När jag och Pylle började älta innan idag gick det ilningar av sommarkänslor genom hela min kropp. Jag är glad att vi fick ett par moments, för attans vad jag saknar Pylle ibland. Hon är allt jävligt bra.

Konsertkänslan är underbar, festivalkänslan snäppet bättre. Men de har en baksida. En endaste, men den finns där. Det är den tomheten som kommer efteråt. När man sett fram emot någonting så länge, och sen helt plötsligt, är det över och förbi. Och man kan inte riktigt greppa vad som egentligen hände.

Men Kent. Jag får nästan gåshud bara av tanken. Precis som jag fick när de spelade Kevlarsjäl, som för övrigt har gått  på repeat sedan dess i princip. Det var bra. Jockes röst skär igenom allt och alla. Och gittarerna. Jag ville bara att Olympen skulle växa flera gånger om, för de hade fyllt upp allt. Och när de avslutade med Mannen i den vita hatten kände jag mig fan kär.

Idag har jag varit på min gamla skola för att spy ut bra snack om min nuvarande. Helt ok och jag kom fint undan från dagens lektioner. Nu ska jag vila undan min pastapestosallad och sen springa en runda. Ikväll blir det Kristiansstad, om Timmie lägger ner tankarna på idolfinalen dvs.

Kent - Kevlarsjäl.

Tillägnad Timmie, så han kan få lite mer glädje och skratt i vardagen. Höhö

Hua, jag är helt slut. De två danspassen från igår känns i hela min arma kropp idag. Och jag lider av paranoia efter 1408 dessutom. Jag är dålig när det kommer till hemska filmer, en riktig pussy. Men, jag klarade mig.

Dessutom kom Mette och jag fram till att igår var den första vinfria kvällen någonsin hemma hos henne. Det är jävligt, och ändå inte.

Nu ska jag ägna mig åt lite välförtjänt vila, och sedan stassa om. För ikväll är det Kent. Ikväll är det fan Kent. Det var så längesedan vi hookade biljetterna att konserten nästan fallit i glömska. Vi får se vart kvällen bär. Känns fint. Spec eftersom jag har en föreläsning och ingen skola alls imorgon. Sen är det fan heeeelg. Fint.

- American Apparel-klänningen

- American Apparel-body

- Lacktights

- Ett par höga mörka jeans

- Parkas från indiska

- Lusekofta

- Klänningspolo

- Tretorn-stövlarna

- Cliniques Airbrush Concealer

- Make up Stores mascara

- Basplagg

- Strumpisar 

- Extern hårddisk

- Datorhögtalare

Ge mig, snälla.

Sitter inne med en fin hang over och rödtjutsläppar. Har fortfarande inte borstat tänderna och fasar inför samhällen som stirrar på mig från datorskärmen. Och hela min söndag är full med saker jag måste göra, eller ska göra. Ex:

- Uppsatsen

- Läsa igenom juridiken och kluddra ihop en sammanfattning att plugga på

- Städa mitt rum

- Söndagsprommis med mor

- Min nya rutin/tradition söndagsbadet

Planerar dessutom att ladda hem en hop bra filmer, men vet inte vad jag vill se. Kanske se om hela Californicationsäsongen. Slutet var för jävla bra och jag vill bara ha mer mer mer. Istället sitter jag här och älskar Booka Shade samtidigt som skrivkrampen sakta tar över mina händer och min annars relativt fungerande förmåga att skriva på ett engagerande sätt är totalt blockerad. Fuck. Mest av allt vill jag sova. Slå mig vaken med lite filmtips, mina tre dagliga läsare, snällaaaaaH

På två dagar har jag nu fått två fina doser beröm för mitt sätt att skriva. Anledningen att jag tar upp det nu är inte för att liksom rubb it in. Utan för att jag får dåligt samvete. För de senaste inläggen jag leverat har varit rövtråkiga. För inte fan skulle jag vilja läsa om hur trögt det går för någon stackars sate med hennes samhällsuppsats, och inte heller om hennes probs med att inte ta tag i saker heller. Så, förlåt.

I framtiden ska jag spara mig till mina bittraste stunder. I tider av den mörkaste satir, då fan ska jag blogga. För det är alltid kul att läsa om misär. Med den meningen tog jag nog hem titels: Årets jävligaste. Synd att inte den kategorin fanns med på tjejsajtens bloggala. Jag hade fan tagit skiten.

Men som bitter och jävlig, kan jag dela med er om den röda prick som pryder min näsa för tillfället. Mitt på min näsa. Den är så jävlig att jag var Rudolf ett tag igår. Fint det.

Jag sitter fortfarande och tråcklar med den jävla samhällen. Det är en svår uppsats att skriva, vilket delvis beror på min avsaknad av engagemang. Så, det slutar med att jag gör som jag alltid gör. Jag skjuter upp det. 

Jag undrar om mina inlämningar, uppsatser och prov blivit mer lyckade om jag börjat i tid. Antagligen. Men jag gillar mitt system, det funkar fortfarande och jag vet att jag inte kommer ändra på det förrän det går riktigt åt helvete med något.

Så, istället för att råplugga och sitta med näsan djupt ner i de mest svårlästa och tråkiga böckerna stadsbiblioteket hade att erbjuda mig har jag sett två avsnitt av californication. Damn, vad det är bra! Inte särskilt djupt eller krävande, bara bra.

Så, jag kanske ska fortsätta med det jag gör bäst. Skjuta upp saker, ett tag till...