Ett smärre bryt

Vakuumet är ett faktum. Fastän det är så nära, så känns det onaturligt långt bort. Jag vill ligga där i sanden, fastankrad vid din axel, och känna ditt huvud mot min. Inte som i förblindande förälskelse, eller ens i närheten. Det är mer förståelse, och en total trygghet. Precis som i somras.
När jag vet att det är otillgängligt vill jag bara krypa ihop i fosterställning, överdriva en aning emotionellt och bara vänta ut den tiden som är kvar. Samtidigt som jag vill få den att stanna. För jag vill inte att något ska förändras. Inte att någon ska försvinna, inte heller att någon ska växa upp. Jävla skit.


Jag hade nästan glömt hur nostalgi lät..

image158

"My hair hurts"

Två sälj på en kvart, så jag ska inte klaga på att det inte går bra. Men utöver det gör alla delar av min kropp ont, och det ser ut att bli många koppar kaffe idag. För tillfället ligger min kaffecount på: tre koppar. Hua


Hua

Det var ju kul, men kallt. Oho, jag älskar att somna i min egen säng. Men först, hönöööööökaka. HUA

Sommarpirr & havsdopp

Igår var det sommar. Faktiskt. Jag bryr mig inte ett dugg om att det sägs att våren inte skulle börja förrän efter valborg. Igår var det varken vår eller vinter. Det var sommar.
Efter sovmorgon, tungt danspass och flirtageous french, gav jag mig ner till västra hamnen i sällskap att Matti, Caysa, Nora och Julia. För att alltså genomföra löftet om årets första havsdopp. Sagt och gjort, ha, i enbart undies. Småporrigt och kallt med andra ord. Det riktigt stack i huden, men det var såpass "varmt" ändå, att ingenting domnade dock. Hua.
Sedan spenderade jag tid i köket med Matti och därefter nästan två hela timmar åt volleyboll, mer eller mindre seriöst. Men kul var det.
Därefter anlände mina sköna damer från Ystad för vad som skulle blivit en kubbkväll. Med istället blev det mest mjäll, tusenskönor, paj, te och long talks. Jag gillar dem ändå!

Dress me upp and take me out

Jag har huvudvärk, är sprallig ända ut i tåspetsarna, älskar värmen och känner ett starkt sug efter att ta ett dopp i havet. Men det blir inte förrän nästa vecka, enligt matti-dealen. Istället för att göra allt det där jag vill, ska jag dock in och jobba. Igen, jag vet. Men på måndag kommer lön och då köper jag min festival biljett. FÖR JAG FÅR ÅKA! Festivalsnacket med pappa igår var inte ritkigt klokt. Han var fogligare än någonsin och gjorde min onsdag gyllene. Skimmret håller fortfarande idag.
Jag är även sugen på att lägga en smärre summa av lönen på något av dessa vackra ting, eller ja, alla tre egentligen. Jag säger heja kompromisser. (Och om matti ser det här:RINGMIG)


När jordens dragningskraft är klen..

Början på mitt hälsosamma, nya liv har börjat. Med en jävla rivstart dessutom. Det har inte funnits minsta lilla tillstymmelse till motivation för morgonpromenader likt de förut efter all bortatid.
Fast jag ska försöka mig på en hyfsad förändring nu. Fastän jag förmodligen inte kommer kunna röra mig på ett par dagar efter kvällens bedrift. Jag bokstavligt talat känner träningsvärken växa fram. Hua, och den är inte måttlig.
Orsaken är att jag, med inspiration från pylle, kände mig tillräckligt motiverad för en löprunda. Och inte längre den korta, utan en comeback på långrundan. Vilket bara resulterade i åtta kilometer stumma ben, ömma knän och alltjämt bortdomnade fötter. Meeen, jag ska inte gnälla, för nu känner jag mig tokduktig och oavsett träningsvärk ska jag morgonwalka imorgon. Basta.

Och jag älskar
lou för hennes fyndiga ideér. Issa är porrig.


Jag är glömsk, men snäll

image152

Ska vi drömma om svunna tider, älskling?

Hua, mina ögonlock trillar ihop. Att jag spenderat denna söndag i en snuskigt tät sömndimma kan jag enbart beskylla det nattliga samtalet med timmie för igår. Fast jag antar att det nog var värt de extra gäspningarna mot att veta att han lever och andas.
Idag har jag annars suttit av min första arbetsdag på sumo. Och det hela gick över förväntan med tanke på de spår av heshet som ännu går att spåra i min röst sedan Parisresan. Tio sälj och en bra start. Med Mette och Alexander som sällskap och en skapligt snygg arbetsledare var det hela inte fyskam. Men nu mat och därefter älskvärd matte och företagsekonomi, hua!

Bland träsk och små, små utväxter

Vissa människor får en verkligen att må bra. Kvällens människor hör till den skaran. Middagen hos Leo var riktigt trevlig. Det är nog omöjligt att hitta en bättre kille än honom. De flesta i vårt umgänge kan nog enas om det. Ibland tror jag bara att han inte riktigt förstår det själv.
Hur som helst, var stämningen ikväll sådär lagom festfull. Alla var avslappnade och mysigt sega. Biljard och film toppade det hela. Den nya ordkunskapen för min del var också ett plus i kanten.
Jag skippade slutligen sleepovern, dels på grund av stackars Ginas åkommer, och dels för att jag längtade hem till min egen säng eftersom jag har på känn att morgondagen kommer bli lång nog ändå, utan att starta med en hemresa. Så nu ska jag dricka upp mitt te, vänta på att Emma och Lou går förbi på väg till tåget så att jag kan säga hej, sen ska jag gå till sängs med o.s.a denna sista dag i mitt liv som en non-working girl. För imorgon ska jag möta upp Metti redan vid tolv för att sedan charma pantsen av min nya, och omtalat småsexiga arbetsgivare. Ska jag dessutom orka en morgonwalk är alla sömntimmar nödvändiga. Tjing!

Leo och lejon

Kom precis från Leo och Ystad. En toklugn kväll som resulterade i för mycket godis och lejonkungen. Imorgon ska jag springa, och morgongå. Jag måste börja träna igen, det är min kvällsfilosofi. Kanske till och med klirra satskortet som Nicole. Det hade verkligen inte skadat.
Jag sitter här och doppar nypotatisar i [bärnäääsås]. Hua. Nej, imorgon börjar mitt hälsosamma, nya liv. Och jag startar med en kopp grönt chai nu. Bonsoir!

SMK och reker

Jag kan nog inte komma på någon musik som gör en gladare än smk. Just nu sitter jag här med min überfräscha räksallad och småstudsar till övningsköra och smart drag mr christer. Siestan närmar sig, det är fredag som aldrig förr och jag här happy, happy, happy.
Jag unnade mig till och med att skubba franskan och var hemma hela tre timmar tidigare än vanligt. Idag igen!! Whoa

Pete

194331-151

Likt ett statement från förr: Jag gillar Pete. Men jag gillar dig fastän du inte knarkar. Haha, vilken ironi den meningen har idag. hua. Jag älskar iaf bilden. Det är så alla borde leva, utan konsekvenser. Den är vacker. Och, hon pratar faktiskt!

Baby, I'm a sleepyhead

Jag planerade att gå till säng innan nio idag, för jag har inte sovit ikapp mig ännu. Mette får gnälla om att jag är hur klen som helst, men sex timmar sömn på fyra nätter, det tar tid.
Hur som helst, ikväll har jag gjort en massa otroligt effektiva saker. Till exempel.

- Sett du är vad du äter
- Velat tvångsmata Anna Skipper
- Sett på parisbilderna igen
- Försökt förstå facebook (hua)
- Konstaterat att mitt hår blivit långt igen
- Bestämt mig för att gå och lägga mig

Utifrån den listan kan folk ju själv skapa sige n bild av hur intressant som person jag känner mig för tillfället. Jag laddar inför lördag helt enkelt. Tjing


Greycoated morning

Jag sitter inne, dricker proviva och äter coctailtomater samtidigt som jag känner mig alldeles genombutter av vädret utanför fönstret.
Det var en chock att ¨gå utanför dörren imorse. En köldchock i höststil. En smula parisvärme hade verkligen inte skadat. Men jag tog mig upp och iväg mot den nalkande idrottsdagen med ett nittio minuter långt kick box-pass som väntade. Hua.
Jag är inte ett dugg för morgonträning och mitt hypokondriska jag intalade mig att jag var döende fram emot slutet. Men egentligen ska jag inte klaga, för därefter var jag fri och kom hem redan tolv, tre timmar tidigare än annars.
Från och med det att jag kom hem har jag i stort sett ätit, sovit och sett dåliga tv-repriser samt hunnit med en kort visit hos farbror doktor. Så jag tänker bespara er lidandet av tråkiga detaljer och kolla lite engelska inför nationella imorgon. Tjing

Parisnostalgi och fransmän

Jag vill känna nattluften i Paris. Jag vill känna solen värma utanför le louvre. Jag vill strosa i kalkgruset med en frappucino. Jag vill veta vad det som stod i min lyckokaka betydde. Jag vill göra om hotellbalkongen till en fruktsallad. Jag vill krama en fransman. Jag vill irra mig vilse i metron. Jag vill krama fler fransmän. Jag vill äta franska jordgubbar. Jag vill dansa på v.i.p room. Jag vill se alla sex affärer utanför moulin rouge igen. Jag vill se den enorma Louis Vuitton-butiken ännu en gång. Jag vill dansa på platåerna på duplex med mette tills skorna brinner. Jag vill känna musiken dunka i takt med min puls. Jag vill skratta åt den söta tanten på hotellet. Allt det där. Nu.





 


Bildbravader från rödvinseskapader





Anklar honey





Idag sportade jag mina nya ankeljeans, direktimporterade och fulla av parisminnen. Utöver det har det varit en god onsdag. Inställd lektion och ett tidigare tåg. Därefter en väntande Pylle och inhämtning av förlorad tid.
Och, på söndag ska jag jobba för första gången, med Metti. Sommaren är räddad och snart bokar jag biljett till hults och siestan. Perfektion!

Anna Ternheim - Little lies

När du får spring i dina ben..

Jag är pigg, otroligt. Tack vare tjurandet igårkväll somnade jag runt tio och nu känns all sömnbrist från resan bortblåst. På både gått och ont. Det känns som om allt jag sög in av resan bara rinner ur min kropp. Sömnbristen, baguettätandet, ja till och med svullnaden på mina fötter börjar gå ner. Jag vet, det låter konstigt. Men jag ska hoppa ner i lite pariskläderidag, så det är okej.
Jag har dock absolut inget lust alls att vara seriös i en morgonblogg som den här. Bidragande faktor är att jag sitter och hoppar till smk med sprall i benen och sommarplaner i huvudet. Jag vill dansa, och åka på festival.

Det är inte okej

Jag är på tokdålgt humör för tillfället. Mina sadistiska föräldrar lever för sabotage och jag tar gärna på mig rollen som tjurande, omogen snorunge.
Mailet fick mig ur balans, och bara rev och slet i sånt som varit glömt ett tag. Hua. Det känns som om det är långa månader kvar. Och det rä evrkligen inte okej. Jag behöver bli så distraherad. Som jag var igår ungefär.
Jag hoppas att Matti får tummen loss, och kan snoka upp kamerasladden så att parisbilderna blir tillgängliga. Oh ja, låt mig få gnälla och drunka i nostalgi. Nu ska jag ladda min poddie med nya låtar, kasta ihop en lugn-lista och tycka synd om mig själv.

Tidsfördriv..


image116

Klicka för stor bild

Bättre sent än aldrig

image115

Je reviendrai bientôt

Jag är hemma igen, men mot min vilja. Jag saknar redan ruset, franskan, fransmännen, kulturen, kindpussarna, värmen, metron, utekvällarna, omgivningen och allt annat som Paris bjöd på. Att vara tillbaka i Skurup är ur ett fåtal perspektiv visserligen skönt, men just nu känner jag mig mest kvävd av alla commitents som väntade på mig här hemma: Skola, människor, föräldrar. Hua, allt.
Idag har jag bara gått som i en sömnlös dimma. Smet tidigare från skolan för att träffa Emma och ta igen all ifrån-tid, det var skönt. Vi fick även skåda "the return of the rullor", eller flaggstångskramning.
Och just det! En aning oväntad, men nice var konversationen jag nyss hade med min fransman från i torsdags. Om än på otroligt knagglig fransk-engelska, och med ett antal "I don't hudnerstand".

"Frukost"

Det blev inte mycket av sömnen för mig. Jag låg mest och vred mig i den där vilotimmen. Jag skulle faktiskt inte alls varit svår på en helnatt i min säng nu, efter en vecka på vad som lika gärna kunnat vara en stenbädd.
Men nu har jag iaf klängt mig upp för att sitta och sleva i mig all bran och dricka grönt chai te. Lät ganska gemytligt när jag sa det högt för mig själv, och det skulle det kunna varit också. Om det inte vore för att jag titt som tätt är på väg att somna med huvudet före, rakt ner i filtallriken. Nu ska jag dock packa det sista. Á dimanche, eller ngt. Tjing!

Naive - Lily Allen (Tack e)

Should have, would have, could have...

Jag är hemma, om så än för bara några timmar. Och egentligen borde jag inte gäcka vid datorn utan packa som en vettvillig. Men, det tar jag sen. Jag har helt enkelt influerats en aning av mañana-stilen, som rådde på teneriffa. Familjesemestern var för övrigt fab, familjär är väl en ypperlig beskrivning.
Jag kan inte direkt påstå att jag var aktiv, mer än under morgonpromenaderna och den enda kväll jag var ute och svirade, men det gör mig inte så mycket. Det var mer en vilosemester.
Höjdpunkten var väl engelsmännen, surfbaren, och surfaren i sig. En brunbränd, ypperligt trevlig, muskulös, och galet attraktiv sådan. Inte ens kära Tims självgodhet slår honom. Han var fulländad, och visade sig självklart näst sista dagen.
För övrigt tyckte mamma att det var otroligt roligt att låta alla servitörer gissa min ålder, så fort vinflaskan kom fram, bara för att påpeka att jag var för ung därefter. Min farfar visade nya sidor och sopade undan irritationer, och mina kära kusiner drev mig till vansinne. Allt som allt, en lyckad semester.
Och nu är jag på väg mot nästa. Paris. Det är inte klokt. All nedräkning är över. Forexkuvertet lyser gult precis framför mig, och passet med knarkbilden ligger bredvid. Om bara några timmar åker jag. Jag kommer inte kunna somna om jag ens får tid. Men jag måste sova. Och duscha, och packa klart. Ohwell, mitt livs kärlek är åtminstonde nyladdad. Precis som det förra innan-resan-inlägget. Babbligt och inte alls läsvärt. Så tjing, och än en gång kommer jag sakna er. (Och pylle din jävel, jag försökte få tag på dig. Men lite som du är har du väl gömt dig under någon sten)


Bedtime

Jag är färdigpackad. Pengarna är växlade och ett fint och gult forexkuvert pryder mitt skrivbord. Men jag har nog inte på riktigt insett att det nu faktiskt är dags, inga mer nedräkningar. Imorgon.
Nu ska jag enbart förlita mig på denial, när det gäller allt det sagda och överraskande de senaste dagarna, och istället bli tokbrun och låta saker vara okomplicerade tills det att jag är hemma igen. Men jag nekar inte till ett det numera dansar illvilliga troll i min hjärna. Inte du.
Men som sagt, denial. Och nu ska jag kasta mig mot min säng för två timmars sömn innan det bär av till Kastrup. Jag ligger som sagt stadigt back när det gäller sömnen och förlitar mig på en lugn flygresa. Eftersom jag nu enbart känner mig trött och utmattad blir det här inte särskilt läsvärt. Istället går det till att sammanfatta det med: Jag kommer bli tokbrun, och jag kommer sakna er.


Emmas point of view

"Hur kommer det sig att du får åka till USA och få plasttänder och en fucking extreme make over, medan jag är fast här i jävla Ukrania med räls?!"

Rödvin och eskapader


Åhuskvällen igår var, annorlunda. Hela staden, om den nu kvalificerar sig som stad, osar av sommarkänslor och deja vú-känslan var ett faktum när vi promenerade förbi huset där jag och Natalie trillade runt förrförra hösten, tillsammans med Timmie bland andra.
Hur som helst var stämningen i vår kära klass mysig, och Marias stuga väldigt fin. När vi gick där på tågstationen i Kristianstad och konkade på stora väskor och sovsäcker var lägerkänslan ett faktum, och det hela kändes som ett pirrigt sommaräventyr.
Kvällen var lyckad, fram till en viss tidpunkt. Men dessförinnan hann vi med att lära känna en pizzabagare, dricka för mycket dåligt rödvin, överdosera Elias med solpuder och överskrida alla sorters grupperingsgränser.
Morgonen och dagen idag, har kanske inte varit lika gemytlig. Eftersom jag hade tid hos tandläkaren var jag tvungen att släpa mig hem early, early. Tanken från början var egentligen att inte gå och lägga sig alls, men den planen rök någon gång runt fyra. Halv sex, ringde sen klockan och jag och Matti gick, i lite för god tid mot bussen och efter alla minuter i den jävla kylan skulle jag inte bli förvånad om jag har en fet förkylning att vänta på Teneriffa.
Hur som helst, bussen var sömn och att komma hem var helt underbart. Jag hade inte ens ork att duscha utan kastade mig bara i sängen. Så de senaste tre nätterna har jag sovit sammanlagt sju timmar. Alldeles underbart.
Slutligen, innan jag gör mig  representabel nog inför alla måste göran i Malmö, kan jag meddela att jag numera har ett helt gluggfritt leende. Den du.


Stora solglasögon

Jag har sovit två timmar. Och i vilken grad gårdagen var värt det ebsväret, kan diskuteras. Mitt huvud värker, och jag förtjänar inte ens det måendet, de andra gör det. Men inte jag.
Jag har dessutom ont i ryggen av alla konstiga sovställningar de senaste nätterna. Det sagt helt utan några kinky antydningar. Testa själv att sova med fröken Bruzelius (som dessutom snarkar) i en 90säng, alldeles, alldeles... underbart!
Jag har dock inte tid att känna efter, för nu väntar nästa bravad. Jag ska kasta mig iväg mot Malmötåget, efter att bara ha varit hem om i några timmar. Detta för att möta upp min kära klass och sedan åka till Åhus, en stuga och en, vad vibbarna säger mig, mycket gemytlig kväll.
Som grädde på moset ska jag imorgon ta en tidig buss hem, för att öppna munnen hos tandläkaren för ännu mer slipning på mitt numera glugglösa leende.
Slutligen, I'm exhausted, men allt har varit värt det. Så jag accepterar de stora solglasögonen som ska dölja mina mörka ringar. Tjing!