Part trois

Sitter och lallar till "here comes the sun", som känns som ett bra soundtrack till dagens vårkänslor. Solen får mig att gå bananas, det spritter i varenda liten kroppsdel. Borttappade nycklar fick dock ner mig i en bittersvacka, men Adam var god nog att hitta dem. Inte första gången de sitter kvar i skåpet.

Förlåt, det här är skit. Bloggen är inte kul nowdays. Jag har en släng av verbalt handikapp nu igen.

Är trött som fan, men snäll och påklädd. Har varit effektiv som fan hela dagen lång. Började med ett tandläkarbesök och gick hållös därifrån i år igen. Dock med den jävliga smaken av bananlack i munnen.

Målade sedan andra lagret i hallen, och spenderade dagen vitprickig. Ambitiös gärning nummer tre hette projektarbete. Har skrivit de första raderna i tidningen, sammanställt innehållet och utskickade mail. Good.

Nu är jag nyduschad och påväg till Malmö och Bj. Det blir en kortis med hemmasömn ikväll. Ska in och träna early, early och sedan projektmöte. A-M-B-I-T-I-Ö-S.

Ps. Mor kom hem med den utspanade hyllan från Ikea idag, som tack för målarhjälpen. Så imorgon ska ja flytta speglar och möblera. Och ikväll... ska jag inviga pälsen. Wawawiwa. DS.

Jag har velat ha en kort päls enda sedan en viss streetstylebild på en tjej i just en sådan, med mörkt röda läppar och nörd-glasögon. Så att trilla in på UFF och se att alla pälsar kostar hundra pix, kändes som rena himmelriket. Spenderade mina sista riksdaler på en underbart mjuk rävpäls, och en söt klänning, som jag knåpat med och sytt upp sedan jag kom hem.

Det där med päls är för övrigt jävligt omdiskuterat. Jag personligen, skulle aldrig köpa en päls ny. Men second hand känns det ok. Visst, tanken på hur många djur som lagt livet till för att jag ska hålla mig varm är en samvetessak. Men i såfall skulle man lika gärna kunna diskutera vilt om skinn, kött och såvidare.

Slutsats: Jag gillar min räv.

.. planerar jag att lägga en del av studiebidraget på de här. Velar om färgen. Någon som är sugen på att synka en asosbeställning kanske?

Jag har slackat från minuten jag vaknade tills nu. Hasar runt i mina trashade jeansshorts och ett håligt 80-talslinne. Högtalarna har levererat sprakande soul, och skrikande gittarrer. Det mest givande jag roat mig med var en barfotapromenad över gräsmattan, för att kittla mina sommargener. 

Är hungrig också, men orkar inte laga mat. Det är kanske nackdelen med ett tomt hus. Jag borde städa. Men att ta livet av så många dammråttor på en och samma gång känns inte särskilt humant. Dessutom är oordning något relativt.

Jag älskar lovkänslan, och därmed också vetskapen att det inte gör någonting att helgen gick fort. Det gör heller inte så mycket att den inte gick till världshistorien som en av de bästa.

För att sammanfatta allt som hänt snabbt då. Bandsläppet till hultsfred i måndags eller tisdags, fick alla, mig själv inkluderat, att jubla. Rufus, Miss Li, Johnossi får mig att längta till skitigt och alldeles underbart festivalliv.

Monkirean fick mig också att jubla. Fyra tishor rikare, och 80 pix fattigare kändes som en bra deal i torsdags. Kvällstid stoltserade jag äntligen med mörkröda läppar dessutom.

Fredag började bra, och slutade åt helvete. De goda vibbarna jag hade när vi lämnade lägenheten dog någon gång på en grusig trottoar, eller i en diskussion som inkluderade löften om telefonsamtal. Det jag grämer mig mest över, är att om det inte varit mig det handlade om, hade jag kunnat ha så jävla roligt åt skiten. Skadeglädje skulle kännas bättre.

Att starta dagen med den puligaste sconesfrukosten någonsin var precis vad jag behövde. Roadkillmoment lördag morgon, skulle vara en grov underdrift för min del. Hua.

Igårkväll hasade jag mig, någorlunda hel efter ett par ipren och otaliga vattenglas, till Mette där hon mötte mig med tokgod mat. Vi skrattade lite pånytt om hur pinsam jag var i fredags och tog oss sedan mot Kateb för en tydligen såkallad "session". Highlighten under den visiten var att vinna vadet, även om straffet aldrig fullföljdes.

Idag dans och lazy ass Greysmarathon i en nybäddad säng. Nu ska jag simma en stund i klädhavet på mitt golv med The doors som sountrack. A demain. 

Alla hjärtans dag var bra. Idag lyser solen fortfarande. Kollektivaliva med de bästa av de bästa är jävligt mysigt. Så mysigt att det snart börjar kollas på lägenheter. Just nu, känns allting jävligt bra. Och om några timmar sitter vi i västra hamnen och har lov. Lov!

Soundtrack

Rufus Wainwright (Hultsfred hohohihi) - Instant pleasure

Ted Gärdestad - Oh, vilken härlig dag

Jag är inte bitter. Inte det minsta. Det är vårväder, om än svinkallt. Men idag stoltserar Skurup med en blå himmel, och jag nyttjar den i bikiniöverdel på balkongen. För just i solen är det varmt, och här är det lä. Dessutom gjorde allt dagens snack om restresor mig taggad på att avancera från ljusbeige till mellanbeige. Kokosoljan är alltså avdammad.

Från datorn går en mix av Ted Gärdestad, Ryan Adams och Jack Johnson. Hitintills har dagen tagit form i tre söta sms, en ros (ok, den var till min dator, men jag ser oss tillräckligt enade för att räkna in mig själv där också) och bra kvällsplaner. Inte fy skam.

Nu ska jag suga i mig ljus fram till ett, sedan ta mig ner till en diskussion med min förhoppningsvis framtida chef. Därefter blir det dans, vin, sång och vänner. Jag är nöjd.

Jag fick alltid skit för sentimental svaghet förr i tiden. Jag kunde frossa i nostalgi, älska det och samtidigt förakta det lika jävligt. Det skadade förmodligen lika mycket som det reparerade, och eftersom det gick jämt ut, kändes det mer okej.

Nu ikväll, när jag egentligen letade efter försvunna mattepapper, hittade jag ett gammalt block, i vilket det låg dagbokssidor, brev och oviktigt klotter. Jag funkar nämligen som så, att min ventilation tar form i skrift. Någonstans känns det liksom rehabiliterande att låta alla tankar och känslor rinna genom kroppen, ut i fingrarna, genom pennan och ner, som en skugga av blyerts, på tomma sidor.

Jag menar inte att jag spyr ut mina känslor och humörsvängningar för allmänheten i bloggen. När jag verkligen behöver ventilation, då skriver jag alltid för hand, och på något sätt omvandlar det psykiska till någonting fysiskt.

Så med nostalgiskatten i hand kunde jag helt enkelt inte låta bli. Det var längesedan jag frossade sist. Så jag började läsa, och har nu, trekvart senare, bara hunnit halvvägs. Texterna framkallar allt från sommarlängtan och knivskarpa minnesbilder, till saknad och sällskapssjuka. Texterna sträcker sig från slutet av nian, fram tills nyår nu. 

Jag kommer ihåg när vi cyklade från skolavslutningen. Fria, sorgsna och samtidigt fulla av glädje och förväntan. Jag kommer ihåg alla kvällar i Bussjöhuset, och jag saknar det fortfarande. Jag kommer ihåg de där sommarfesterna, när allt förstånd och vett var så lång borta. Jag kommer ihåg alla gånger vi plankade in på badet, och några gånger då kläder inte existerade och allt blev mycket roligare.

Jag kommer ihåg hur jag hånglade in ett nytt år, barfota, i en vattenpöl som nådde mig över anklarna. Jag minns ett antal svettiga, hesa och underbara konsertkvällar. Jag minns ett antal romanser, eller vad de borde kallas, både mer och mindre olämpliga. Jag minns den ständigt återkommande skiten, som alltid verkar finnas där. Jag kommer ihåg Paris, vilda nätter, vackra fransmän och hur Mette blev Mette.

Jag minns den där rasten, under dagarna med blomjobbet, när vi skrattade sådär mycket att vi tillslut glömt hur det började. Jag minns hultsfred, och hur jävla glad jag var den veckan. Jag minns lillebror, och våra sångtåg. Jag minns Laleh i varm eftermiddagssol. Jag minns vakuumet vid hemkomsten. Jag minns Jonnie och Nisse, nybakade bullar, Matrixamarathon, NIN och åkerdans. Jag minns hur jag lärde känna Robin, och hur glad jag var att jag blev en vän, och inte något offer.

Jag minns en sommar utan Emma, och hur konstigt det var. Jag minns Jason Mraz. Jag minns jobbet, de fula byxorna och de långa rasterna. Jag minns sommarslutet, och alla avsked. Hur folk flyttade och for, för plugg, jobb och säsongande. 

Jag minns hösten, hur annorlunda allt blev. Hur vi gled isär. Hur andra fyllde den platsen. Hur rutiner förändrades. Hur jag inbillade mig vara immun mot Big, mest för distansen.

Nostalgi är hatkärlek, på alla håll och kanter. Fastän vissa minnen skulle jag offrat allt för, bara för att få återuppleva. Den där cykelturen, friheten och vänskapen. De där sommarkvällarna, när allt vett och förnuft var så avlägset det bara kunde varit. Den där sömnen, och samtalet innan. En av de stunderna när vi var som bäst, och det framkallade känslor som fick hela kroppen att le. Jag skulle vilja ha tillbaka hultsfred, ett sångtåg och den där tokiga spänningen när festivaloskulden rök. Jag skulle vilja dansa som en idiot, med Jonnie på en åker, medans Nisse är irriterad över att vi är helt vilse. Jag skulle vilja tillbaka till den där första daten, som egentligen inte var någon date. När vi skrattade utan att veta varför, snuddade vid varandra utan att egentligen behöva.

Jag skulle vilja tillbaka till alla de där vårdagarna i Västra hamnen. Den där gången när vi halkade, och skrattade så att vi inte kunde få luft. Jag vill återuppleva julgransdansen för första gången, utförd av Matilda i en mysig solnedgång. Det, och ett antal andra minnen vill jag göra om. Innan alla detaljer försvinner.

Och breven. De är så fulla av mig att jag ryser. Jag kommer inte ens ihåg att jag tänkte, eller kände så. Det enda som kan sägas om dem, är att de borde postats

https://www.mypspace.com/johnossi

Med följade text fick denna donna mig att le lite extra. Dessutom är det Ingrid som väckte mitt intresse för Arnold äventyraren.

"Jag har ingen aning! Och var håller du hus? Eftersom vi i princip bara träffas en gång vart 3000:e år, kanske vi kan planera in en exakt tid och plats där vi båda skall vara samtidigt? Jag tror att det i folkmun kallas för date."

Hos mig. Om två timmar. Ja.

Jag måste sova mer. Hela jag kollapsar annars. Efter en hetsig heldag igår, trillade jag in i Davids lägenhet för att sällskapa med Hannah, dansa Carmen Electras Strip Tease Aerobic och trilla i säng halv tre. Resulterade i en totalfuckad dvala hela idag. Och mitt usla immunförsvar går i botten så fort jag inte för sömn. Sitter nu inne med en fet förkylning. Tack.

Men igår var bra. Stressig, men bra. Tjejgrejen på skolan var skittrevlig, med sådär farligt god mat. Så farlig att jag, Nicole och Michaela praktiskt taget rullade till dansen 90 minuter senare. 

Dansen sedan. Jag kan säga som såhär. Att om jag hade varit av det manliga könet, då hade jag fan ta mig enbart hookat dansare. De är så jävla graciösa, smidiga och feminina i sina rörelser. Antar att tjejen vi hade i jazz igår var extremt bendy, men attans vad jag önskar att jag satt inne med samma böjningskapacitet. Jazzen var för övrigt kul. Svår, men jävligt vacker och rolig. 

Så, mål numero uno 08, blir att på något vänster förvandlas till en graciös, bendy dancergirl. Det gillar jag. Nu ska jag sova mig lite frisk. Tjallahallawillywally.

http://www.metro.se/se/article/2008/02/12/09/3012-45/index.xml

Det är inte att generalisera när jag säger att måndagar suger ganska hårt. Jävliga lektioner, lite spare-time, sen hemkomst och så vidare. Men idag har varit ok. Vi rymde från skolan, jag lyckades laga mat, slängde iväg en jobbansökan, tog mig till dansen som var jävlig med good. 

Det var stjärnklart ikväll. Jag var uppmärksam påväg hem från tåget. Trillade direkt dit på minnesbilder av hur vi låg i gräset och lyssnade på musik, samtidigt som du hittade på stjärnbilder och ljög så jävligt att jag trodde dig. Det var en bra kväll. Sommar. Ahohihåh.

Ps, såhär het var Hannah när Facehunter fångade henne i lördags. Not bad.

Jag är aptrött, och nyvaken. Med tanke på igår har jag varit jävligt effektiv idag. Stod till och med på Forum klockan 1000, för ett danspass och lite dödslängtan. Det har ju varit roligare.

Ikväll blir det facehunterutsällning och röda läppar. Helt pepp är jag inte, men det kommer tids nog. Ska ladda upp med världens puligaste lördagsmiddag innan avfärd. I'm all good.

Gårdagen sög ganska hårt. Enda markanta toppen var intruktionstimmen på Forum. Det är tydligen inte någon kliché att gyminstruktörer är smokin'. Vill nog gifta mig med honom. Har en känsla av att vi skulle få jävligt snygga barn. Nej, enough.

Idag har varit bättre, och tacka fan för det. Startade dock med dåligt omdöme, genom att spatsera till tåget i mina nya skor. Resultatet blev köttsår, jävligt cosy. Bet ihop dock och höll ut fram till danskan, sedan invigde jag mina nya tygskor.

För övrigt suger skolan ganska hårt nu också. Känner inget direkt engagemang för någonting vi gör, alternativt borde göra. Inget ämne inkluderar ngt vettigt skrivande och jag börjar känna mig verbalt handlingsförlamad. Engelskan bjöd till en tam uppmaning om kretivitet med det jävla uppsatsskrivandet, men efter jag läst igenom de sex ämnen vi hade att välja mellan ville jag mest gråta. VILKEN VETTIG IDIOT VILL SKRIVA OM VODOO?!

Ok, slut med bitterhet. Egentligen är jag glad idag, och den främsta anledningen till det var solen. Det spelar ingen roll att det var svinkallt, det var åtminstonde sol. Jag kunde inte tyglar mig när jag satt på altantrappan och sög i mig cancerstrålar, drog av mig strumporna och knallade runt barfota en stund. Mest bara för att.

Skolkade dessutom dansen ikväll och kompenserade med en långpromenad ända ut till Svaneholm, där jag mötte upp en söt Elenore. Det blev en kortrunda tillsammans, men det var ändå kul att ses. Och att knalla hem till en fin solnedgång suddar tydligen ut en hel del bitterhet.

Nu, ska jag ta tag i mitt liv och skriva de första raderna i vår projekttidning, som för tillfället känns som ett ganska stort failure.

Idag blev en riktig pissdag. Var i skolan 820, började 1040. Inställda lektioner bådar aldrig gott. Sedan blev jag nästan tvångskopierad och värvad till en slavstat. Regn, skit och skit räcker för att bittra ner mig lagom mycket.

Är dock pepp på planerna för nästa torsdag. Det blir nog en obitter dag trots allt i år. Nu har jag egentligen apbråttom till en förhoppningsvis tasty gyminstruktör och därefter 75 minuter streetjazz. 

Ps. Hittade underbara skor idag, igen. För 249 pix på Zara. Marry me! Ds.