Part trois

Jag sitter här och smågäspar samtidigt som jag kollar på bilder av sådär äckligt fabulösa parisianer på facehunter. Det riktigt pirrar i kroppen när jag tänker på hur våra framtida kvällar i den där staden kommer bli.
Samtidigt som jag framtidsfrossar sitter jag även och smider fredagsplaner med min kära Nicole. Först ska vi vara hälsosamma nog med simning efter uppsatsen och därefter spendera ett par timmar av kvällen i en biostol framför Hugh, Drew och Musics and lyrics. Känns som en lagom helgstart för min del.

Jag sitter nu och kluddrar mellan style.com och bandlistan till hultsfred. Jag är så sugen att det spritter i hela kroppen, och det lägger sig inte direkt av att lyssna på vad som väntar. Så just nu går jag inför en kombo av Betsey Johnosons höstkollektion med enkla skärningar och söta puffdrömmar och lite fransk techno/dans som lätt kvalificerar sig i kategorin helt bananas. Inga protester från mig.

Det här måndagen har varit så nära fruktansvärd det bara går att komma. Onödiga lektioner fick mig att längta mig sönder och samman efter min kära säng som alltid hälsar mig välkommen. Nittio minuter fek, sjuttiofem matte och slutligen en halvtimmes engelska. Damn.
Värre blev det också av den där djävulska konsertupptäkten. När jag satt och skummade på kb, och mejereiet i hopp om en konsertkväll att se fram emot. Och pang, där var dem, Johnossi, smk och Billie the vision. Alla tre samlade, under de veckorna då jag är så långt borta från malmö som möjligt. Där gick mitt hjärta itu, Johnossi hade varit så perfekt, och att sedan toppa det med smk. Holy schmoly, säger jag bara.
Fast, jag fick dock en smärre revanch. Det är arton på Johnossi, så ingen av mina kära damer får njuta av dem. Well, skadeglädje är den enda glädjen, righty.
Slutligen saknar jag Emma till döds. Jag behöver henne, att gnälla till, skratta med, vara desperat med, gråta med, tjafsa med, you know the drill. Jag blir helt bananas i denna ensamhet. Nu ska jag dock hugga in på min healthy middag, no carbs whatsoever.. tjing.

Idag har precis som igår, varit fylld av vårkänslor, värmande solstrålar och gräsdofter. Framt ills dimman tog över det vill säga. Fast det gör inte så mycket, det känns som om min värld trillar runt ganska bra ändå. Det mesta känns okej eller mer, och just nu har jag den där rollen som glädjespridare.
Matteprovet som jag fasat så mycket för idag bjöd på en riktig överaskning. Det var en sån där mäktig aha-upplevelse när jag satt där, och bara förstod allting, inga problem, inga tankerynkor. Jag tror kanske till och med att jag smartade åt mig ett mvg där. Unbelivable.
Efter skolan tog jag tag i mig själv för träning. Hela två timmar slet jag, och till min förtret uppenbarade sig aldrig min gymflört. Däremot b-kändisen. Min kära fader har gett mig inside information om att en av testosteronbomberna varit med i föga imponerande paradise hotel. Men killen i fråga går dock inte av för hackor, idag såg jag nämligen en slående likhet mellan honom och en viss McDreamy, och sedan gick träningen lite lättare.
På tåget hem stötte jag på kära Pelle, vilket inte händer alltför ofta. Tillsammans spenderade vi tågtiden åt att vara fanatiska över dofter, grubbla lite över känslotrubbel och summera lördagen, det var verkligen trevligt.
Och väl hemma väntade teen från t-post på moi. Jippie. Den var dock lite, konstig. Men jag har bestämt mig för att tycka om den, so I will.