Ett smärre bryt
Vakuumet är ett faktum. Fastän det är så nära, så känns det onaturligt långt bort. Jag vill ligga där i sanden, fastankrad vid din axel, och känna ditt huvud mot min. Inte som i förblindande förälskelse, eller ens i närheten. Det är mer förståelse, och en total trygghet. Precis som i somras.
När jag vet att det är otillgängligt vill jag bara krypa ihop i fosterställning, överdriva en aning emotionellt och bara vänta ut den tiden som är kvar. Samtidigt som jag vill få den att stanna. För jag vill inte att något ska förändras. Inte att någon ska försvinna, inte heller att någon ska växa upp. Jävla skit.
Jag hade nästan glömt hur nostalgi lät..
"My hair hurts"
Två sälj på en kvart, så jag ska inte klaga på att det inte går bra. Men utöver det gör alla delar av min kropp ont, och det ser ut att bli många koppar kaffe idag. För tillfället ligger min kaffecount på: tre koppar. Hua
Hua
Sommarpirr & havsdopp
Efter sovmorgon, tungt danspass och flirtageous french, gav jag mig ner till västra hamnen i sällskap att Matti, Caysa, Nora och Julia. För att alltså genomföra löftet om årets första havsdopp. Sagt och gjort, ha, i enbart undies. Småporrigt och kallt med andra ord. Det riktigt stack i huden, men det var såpass "varmt" ändå, att ingenting domnade dock. Hua.
Sedan spenderade jag tid i köket med Matti och därefter nästan två hela timmar åt volleyboll, mer eller mindre seriöst. Men kul var det.
Därefter anlände mina sköna damer från Ystad för vad som skulle blivit en kubbkväll. Med istället blev det mest mjäll, tusenskönor, paj, te och long talks. Jag gillar dem ändå!
Dress me upp and take me out
Jag är även sugen på att lägga en smärre summa av lönen på något av dessa vackra ting, eller ja, alla tre egentligen. Jag säger heja kompromisser. (Och om matti ser det här:RINGMIG)
När jordens dragningskraft är klen..
Början på mitt hälsosamma, nya liv har börjat. Med en jävla rivstart dessutom. Det har inte funnits minsta lilla tillstymmelse till motivation för morgonpromenader likt de förut efter all bortatid.
Fast jag ska försöka mig på en hyfsad förändring nu. Fastän jag förmodligen inte kommer kunna röra mig på ett par dagar efter kvällens bedrift. Jag bokstavligt talat känner träningsvärken växa fram. Hua, och den är inte måttlig.
Orsaken är att jag, med inspiration från pylle, kände mig tillräckligt motiverad för en löprunda. Och inte längre den korta, utan en comeback på långrundan. Vilket bara resulterade i åtta kilometer stumma ben, ömma knän och alltjämt bortdomnade fötter. Meeen, jag ska inte gnälla, för nu känner jag mig tokduktig och oavsett träningsvärk ska jag morgonwalka imorgon. Basta.
Och jag älskar lou för hennes fyndiga ideér. Issa är porrig.
Jag är glömsk, men snäll
Ska vi drömma om svunna tider, älskling?
Idag har jag annars suttit av min första arbetsdag på sumo. Och det hela gick över förväntan med tanke på de spår av heshet som ännu går att spåra i min röst sedan Parisresan. Tio sälj och en bra start. Med Mette och Alexander som sällskap och en skapligt snygg arbetsledare var det hela inte fyskam. Men nu mat och därefter älskvärd matte och företagsekonomi, hua!
Bland träsk och små, små utväxter
Hur som helst, var stämningen ikväll sådär lagom festfull. Alla var avslappnade och mysigt sega. Biljard och film toppade det hela. Den nya ordkunskapen för min del var också ett plus i kanten.
Jag skippade slutligen sleepovern, dels på grund av stackars Ginas åkommer, och dels för att jag längtade hem till min egen säng eftersom jag har på känn att morgondagen kommer bli lång nog ändå, utan att starta med en hemresa. Så nu ska jag dricka upp mitt te, vänta på att Emma och Lou går förbi på väg till tåget så att jag kan säga hej, sen ska jag gå till sängs med o.s.a denna sista dag i mitt liv som en non-working girl. För imorgon ska jag möta upp Metti redan vid tolv för att sedan charma pantsen av min nya, och omtalat småsexiga arbetsgivare. Ska jag dessutom orka en morgonwalk är alla sömntimmar nödvändiga. Tjing!
Leo och lejon
Jag sitter här och doppar nypotatisar i [bärnäääsås]. Hua. Nej, imorgon börjar mitt hälsosamma, nya liv. Och jag startar med en kopp grönt chai nu. Bonsoir!
SMK och reker
Jag unnade mig till och med att skubba franskan och var hemma hela tre timmar tidigare än vanligt. Idag igen!! Whoa
Pete
Baby, I'm a sleepyhead
Jag planerade att gå till säng innan nio idag, för jag har inte sovit ikapp mig ännu. Mette får gnälla om att jag är hur klen som helst, men sex timmar sömn på fyra nätter, det tar tid.
Hur som helst, ikväll har jag gjort en massa otroligt effektiva saker. Till exempel.
- Sett du är vad du äter
- Velat tvångsmata Anna Skipper
- Sett på parisbilderna igen
- Försökt förstå facebook (hua)
- Konstaterat att mitt hår blivit långt igen
- Bestämt mig för att gå och lägga mig
Utifrån den listan kan folk ju själv skapa sige n bild av hur intressant som person jag känner mig för tillfället. Jag laddar inför lördag helt enkelt. Tjing
Greycoated morning
Det var en chock att ¨gå utanför dörren imorse. En köldchock i höststil. En smula parisvärme hade verkligen inte skadat. Men jag tog mig upp och iväg mot den nalkande idrottsdagen med ett nittio minuter långt kick box-pass som väntade. Hua.
Jag är inte ett dugg för morgonträning och mitt hypokondriska jag intalade mig att jag var döende fram emot slutet. Men egentligen ska jag inte klaga, för därefter var jag fri och kom hem redan tolv, tre timmar tidigare än annars.
Från och med det att jag kom hem har jag i stort sett ätit, sovit och sett dåliga tv-repriser samt hunnit med en kort visit hos farbror doktor. Så jag tänker bespara er lidandet av tråkiga detaljer och kolla lite engelska inför nationella imorgon. Tjing
Parisnostalgi och fransmän
Bildbravader från rödvinseskapader
Anklar honey
Idag sportade jag mina nya ankeljeans, direktimporterade och fulla av parisminnen. Utöver det har det varit en god onsdag. Inställd lektion och ett tidigare tåg. Därefter en väntande Pylle och inhämtning av förlorad tid.
Och, på söndag ska jag jobba för första gången, med Metti. Sommaren är räddad och snart bokar jag biljett till hults och siestan. Perfektion!
Anna Ternheim - Little lies
När du får spring i dina ben..
Jag har dock absolut inget lust alls att vara seriös i en morgonblogg som den här. Bidragande faktor är att jag sitter och hoppar till smk med sprall i benen och sommarplaner i huvudet. Jag vill dansa, och åka på festival.
Det är inte okej
Mailet fick mig ur balans, och bara rev och slet i sånt som varit glömt ett tag. Hua. Det känns som om det är långa månader kvar. Och det rä evrkligen inte okej. Jag behöver bli så distraherad. Som jag var igår ungefär.
Jag hoppas att Matti får tummen loss, och kan snoka upp kamerasladden så att parisbilderna blir tillgängliga. Oh ja, låt mig få gnälla och drunka i nostalgi. Nu ska jag ladda min poddie med nya låtar, kasta ihop en lugn-lista och tycka synd om mig själv.