"Jävla shit"
M: Nej, jag hade ingen som helst tidsuppfattning då...
(ang, dennes första älskog)
My boyfriend youtube
Här är kvällens goodies:
- http://youtube.com/watch?v=Kshiq0MnC6o
- http://youtube.com/watch?v=TJ01iVKQm8k
- http://youtube.com/watch?v=AuEp35G77xg&mode=related&search=
(Living in a wheelchair är tyvärr spårlöst försvunnen)
4,48 minuter nostalgi
Jag älskar sad eyes. I den ligger hela förra sommaren vakuumpaketerad och helt jävla oförändrad. Det är inte klokt. Från det att vi cyklade till stranden, till att vi plankade på badet, hoppade från titanic. Öheee. Jag ska bara lyssna på den en gång till, sen är det stopp. Fem gångern räcker mer än väl känns det som...
Jag älskar dig
Den som inte drömt om den här klänningen ur Chloés förra höstkollektion måste ha en smärre hjärnskada. Den är underbar, fulländad. Jag skulle nästan kunnat byta bort Emma för en sådan klänning. En bror, eller två, hade definitivt legat i riskzonen. Och nu är den på rea. Jag menar bara 2 110,20 euro. Hua!
Damien
Baby, i'm having a cold
Varenda centimeter av min kropp ömmar av träningsvärk. Att enbart resa mig ur sängen känns som en ansträngning värd nobelpris. Hua.
Jag är dessutom förkyld, igen. De här gången skyller jag det på kalla vardagsrum. Inte ens två täcken värmer tillräckligt. Jag kanske borde dra på mig strumpor, för jag har fått höra att man fryser om man är kall om fötterna.
Ohwell, ska bädda min säng med rena lakan, duscha igen, fixa chai och macks, krypa ner med laptopen och sen inte röra mig mer ett dugg på hela kvällen. Kanske för Daniel Craig göra sällskap ännu en gång. Lagom anstrngande..
Paris dansar och ler
Men, ut och resa ska jag. Långt norr i skåne, och det redan imorgon. Kvart över sex tar jag bussen mot Yngsjö, lugn och distans för några dagar. Det ska bli skönt. Och det har faktiskt inte bara med min självgode vän att göra. Bara delvis.
However, nu ska jag snart kasta mig i säng, eftersom jag har planer på att ta mig an morgonträning redan runt åtta imorgon iform av löpning. För jag hinner inget annat, med det tokigt tighta schemat jag sitter inne med nu. Och jag måste få ut lite sprall. Jag känner mig så tokigt ambitiös med det sagt, ambitiös och trött som ett djur. Aurevoir!
Inget skrytbart moment
(Idag sprang jag en mil)
(Det är inte lika roligt att blogga längre, så därför blir det trash. Min berättarförmåga tycks vara lika long gone som skolmotivationen, otroligt fabulöst.)
(Imorgon komme Beau)
(Jag gillar parenteser)
Kvällsdesperation
Hjärta Urban
Va?
"Notera att essäformen bör vara personligt hållen. Fakta är naturligtvis nödvändigt men inte det viktigaste. Tonvikten ligger på analys. Det är din förmåga att analysera ämne X som är betygsgrundande!
Peace out
Lucas"
The secret way to skinny
Lina säger:
gå och lägg dig
TRULS.. säger:
jag gör mina pilates
Give me basics
I love the rain the most, when it stops
Jag drog mig ändå till skolan för att redovisa reklamprojektet från helvetet, men där stannar dock min motivation. Tåget hem och självklart lyckas jag pricka en fabulös monsumskur på promenade från stationen. Fuck.
However, jag är inomhus och i trygghet och ska bums byta tights och dra på mig en kashmirtröja och raggisar. Lägg till våfflor på det hjärta entouragemaraton. Rena medicinen.
Vilken färg har själen älskling?
gemig
Dramatik
Men, igår, när bildspelet av kraven som ingår tog fart framför mig, ville jag bara ut. Bort. Det blev bara krävande, kvävande och påtryckt. Plötsligt skrämde tillgängligheten istället för att vara lockande, så som jag faktiskt föreställt mig. Nej, jag är inte gjord för sånt.
Ehma
Lina säger:
ursäkta, bitterheten har nog blivit något av en assoccear för mig
emma säger:
snarare som ett vitt linne som du alltid bär
John loverboy & ögonkramp
However, det slog mig (igen) att Timmie kommer hem imorgon. Det är skönt, även om han åker snart igen. Därefter har jag dock planer på att tvinga med min självgodaste vän till Yngsjö.
Nu är det min favoritlåt så jags ka samla inspirationen som finns kvar och fortsätta ett tag till innan jag ger mig ut för en run. Tjing
Valborg & efterspel
Om man ska trilla tillbaka till igår så blev valborg väldigt mysig. Jag befann mig i ett kalkbrott mitt ute i ingenstans, med en brasa och en hel del främmande, nya människor, och en del välkända. Det var mysigt och gemytligt, och som vanligt kom det upp en del chockande avslöjanden kring vårt kära Sp1a.
Utöver det var skandalerna få (fast jag har hört om de från ystad Issa!) fastän det ändå inte saknades några komplikationer. Jag vet inte hur det går till, men på något vänster lyckas jag alltid nysta in mig i något.
Igår valde jag det lättaste, att inte konfrontera, fastän det inte fungerade. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. I grund och botten kanske jag inte är så olik Big när det kommer till committment. För det slutar alltid med att jag skräms av tillgängligheten.
Soundtrack får bli: Mannen i den vita hatten - Kent