"Visste du att Paolo Nutini är skitsexig?"
Den där tågresan på en halvtimme tar en från en värld till en helt annan. VI var inte framme förrän runt ett, och ändå bubblade det överallt. Förslag på Vega och electroklubb ledde till långpromenader, nya bekantskaper osv. Ändå blev det som bäst på det sista stoppet innan tåget hem. Den där inrökta, irländska puben där de spelade Ricky Martin, men för ett tag bytte till lite "fancy" techno för vår skull.
Det blev också en påtaglig Pariskänsla när vi trillade in i lägenheten runt fem, då det redan var ljust, fåglarna kvittrade, och fötterna ömmade som aldrig förr. Det var lovely.
Nu ska jag dock hälla i mig lite vatten så att jag kan hantera en löptur, jag måste röra på mig bums. Och ja, Paolo Nutini är skitsexig...
Nu är det på riktigt
"Synd att inte myran, lejonet och antilopen är med, då skulle det blivit mer djurigt.."
Jag borde sova. Jag lovade mig att gå och lägga mig tidigt, men på något sätt blir det aldrig riktigt så. Nu r jag insnöad på hultsfredssaker, som jag verkligen måste göra precis ikväll. Livsviktigt, och nödvändigt känns det. Och jag har egentligen inte ett skräp att blogga om, utan gjorde det mer för Pylles skull. Snel faar. Djurcampet är ju fött.
I know, I should have stayed in bed..
Urban
Little emochild loves planmaking..
Det är dock inte fotbollen som är de älskade planerna. Eftersom jag hoppar siestan i helgen, för att senare i sommar istället åka till Peace&Love, veckan efter hultsfred, så kände jag mig helt och hållen tvungen att gottgöra mina lämnade vänner. Resultatet blir svir i Köpenhamn på fredag, och hemkomst vid absolut vilken tidpunkt som helst, för att trilla in i en helt tom och kravlös lägenhet på Limhamn därefter. Det känns bra, jag behöver ändra fokus, eller till och med tappa det helt tillsammans med en del annat skräp. However, little emochild is happy again. Nu ska jag hoppa i min träningsstass. Tjing!
"Men närhet väger tungt.."
Jag är kärlekskrank. Och jag gillar det inte alls. Dagboken, ger mig en känsla av inre död och en skopa frustration. Och allting grundar sig i en småusel dag. Efter den flitiga morgonträningen imorse har jag bara tragglat runt i en tjock dimma. Dimman resulterade i trötthet, tröttheten i småklurerier, klurandet i nostalgi, nostalgin i... ja, ni fattar.
Jag har en tokig hatkärlek inför den där nostalgin. Att jag sedan stötte på Tingan och fick ett samtal därtill som fick mig att klura ännu mer. På M och de där stunderna på ip.
Alla som varit i närheten av mig indag kan intyga att den trevliga bitterheten från good old days är tillbaka, och starkare än någonsin. Jag menar jag är varken svartsjuk eller sårbar, det är inte jag. Jag blir tokig, hela jag är totalt borttappad. Hua, heja tonårsdramatik. Nu ska jag lyssna på Kent, beskyddaren är fortf lika god. Och Anna Ternheim. Hello emochild, i'm so in...
klockan 04.00 en söndag i juni
Dagens
Och var fan är kokosoljan?
Direkt från Pylle
When it's good, it's so so good..
Och med det sagt, går jag och lägger mig
Y - Mm.. Jag har hängbröst
(Jag är inte Y, hon börjar på Em och slutar på mA)
(Som en nybadad labradorkänsla)
Demoner har ersättare
Det här är en dålig dag. Sammanträffanden och slumpsaker bara fortsätter regna och idag är verkligen inte rätt dag för det. Tacka gud för Emma.
Nu vill jag bara hem och tvätta bort allt som hör till andra. Sen ut och springa. Den långa rundan, så fort att det svider i kroppen, och så fort att allt annat bleknar i jämförelse med uttmattningen. Det och bara trilla i säng. Skolan imorgon känns dessutom plötsligt lite mer tilltalande. Tidsfördriv utan en jävla skyldighet. Ja, jag är alldeles för bitter för mitt eget bästa.
Plötslig ångest
Kan du beskydda mig?
Nu ska jag dock försöka få tummen loss, hoppa i trängingsstass och möta mags för en powerwalk och en longtalk därtill. Det var toklängesedan och jag behöver samtidigt lite solstrålar på mitt numera bleka ansikte. Alla spår efter teneriffa är som bortblåsta. I varje fall när det kommer till solbränna.
Kent - Beskyddaren
Oh, I'm so bored
Jag går på avvänjning
Fuck karma
För det första, så jobbade jag idag, så därför var jag inte vidare vacker. Missförstå mig inte, jag älskar mina beiga velourmys, men det är inget jag försöka charma någon med. Det gäller även toklockigt, oborstat hår och allmän blekhet.
Well, på väg hem, springer jag rakt i famnen på gamla klassvänner, med vilka min relation inte är den bästa. Och damn, jag kände mig så jävla fancy.
Nästa underbara möta skedde i samma outfit, i den vackra lokala mataffären där jag spenderade kvalitetstid med min kära mamma, och springer rakt i armarna på en föredetting (om han nu kvalificerar sig som det), och hans flickvän. Så fruktansvärt underbart. Jag menar de där sammanträffandena, när och om de väl inträffar har man föreställt det betydligt bättre än så. Fuck. Snälla kom och laga mat till mig någon...