Mitt i en röra av lemmar
Lång dag. Gick från kaffehypad, till skoltrött, till slutdansad. Älskar dansen. Idag var det svårt, till och från kändes det inte alls som om det var jag som styrde min kropp utan armar och ben (utstickande föremål = lemmar) blandades i en mysig liten röra iform av kroppsknut.
Har för lvrigt varit en god dag. Kände visst vemod av att vädret inte skvallrade om kommande vår och sommar utan om höst och såsmåning om vinter. Men solen gjorde mig glad. Jag är glad. Men trött, och därför liknar mitt vokabular och mi skrivkänsla en tolvårings.
Punktlistor brukar funka när huvudet känns överbelastat, men jag har inte ens ork för en sådan. Kör på korta meningar. Underbart med engelskan överstökad. Tänker ofta på potentiell hösträddar. Måste göra franskan. Behöver massage. Saknar junkie, fall back boy och vän. Skulle behöva en helhelg i yngsjö, träffa Nisse och slå Timmie i minigolf. Vill bli kär. Behöver närhet, verkligen, blir bitter när jag tänker på alla jävla parformationer. Betsämt mig för att klara matte b också.
Nu får det vara nog.
Wishlist
Morningtime
Smiley faces
I brevlådan låg min mobil och väntade vilket blev bra nummer två. Måste hooka Emma så hon kan lära mig hur den funkar. Gillar inte alls inkörningsperioder.
I febrilt letande efter mitt gamla sim-kort hittade jag även... tadaam: MIN IPODSLADD!
Allt är för övrigt bra, jag tränar och är healthy, känner mig underbart upptagen och detf inns inte mycket tid att tänka. Det är skönt, känner mig helt jävla fri. Inga demoner, inga lowpoints (ha) och dessutom klarade jag dagen i mina lite för stora peep toes utan några större haverier. Yeeei.
Oh lover, everything is grey
Möttes dock av en trevlig överaskning när jag stoppade ner huvudet i brevlådan väl hemma. Brevet från Jonnie, från usa. Det värkte i mig av saknad. Lilljonnie. På något vänster blev vi tajta efter hultsfred, och de där bilrundorna då Nisse skrämde mig till vanvett och Jonnie och jag stannade till och sprang på åkrar, de där bilrundorna känns alldeles för avlägsna i dagens pissregn.
Ska klottra ner ett svar nu, sedan hoppa i träningsstassen för dans och distraktion. Väl hemma väntar såväl naturkunskap som geografi, och lite franska därtill.
(Hookade min utspanade klänning till jubileét den 21. Det kommer bli good. Har kanske orken att posta bild när jag är hemkommen sen ikväll.)
You have stolen my heart
Att sitta i köket med skållhett chai-te och titta ut på en kompakt dammgrå himmel. Att veta att om tre kvart är det jag själv som ska kasta mig ut i regnet, till stationen, till skolan, till rutiner.
Förkyld är jag också.
Det är höst.
Dashboard Confessional - Stolen, är ett perfekt soundtrack för både vädret och min sinnesstämning. Jag ryser varje gång jag klickar in på Lous blogg och hör de första tonerna.
Among junkies and missing lovers
Men det finns hopp. Är glad att jag har den där odefinierbara relationen kvar att luta mig på. Den där blandningen av vänskap och attraktion som ingen annan, och knappt vi själva förstår oss på. Ända finns du där, redo att omsluta mig med lugn när jag är som mest ur balans. Du finns där för att svälja mina agressioner, när jag brinner av frustration står du ut med min orättvisa fördelning av ilska där du ofta får ta den största delen. Du är till och med tålmodig nog att hjälpa mig lösa ekvationer över telefon.
Just nu är allting en blandning av motsatser. Hela vägen till jobbet log jag, mest mot solen, men fastän jag kände mig höstblekt vemodig, bubblade det ändå någonstans. Jag insåg att hela staden kryllar av hösträddare, men att jag inte kan räddas förrän jag låter mig bli det. Förrän jag kan acceptera att det inte längre handlar om återfall utan om något helt nytt. Någonstans skrämmer det nya, samtidigt som det lockar som ingenting annat...
Och så sålde jag min själ till bloggträsket
Jag vill också ha hippiehår
Marbella
Lycka är dessutom Issas förslag om tjejligan i Marbella. Eller utanför Marbella. I deras lägenhet där. Jag tänker solbränna, ett salt medelhav och långa, ljumma nätter. Fan vad det skulle varit gott. Och brutalt välbehövt.
Nu ska jag vara god nog att knåpa ihop en labbrapport i naturen och därefter hångla lite med underbart attraktiva mattetal. Hatar matte B. Gillar medelhavet dock..
Höstbitter
Är så jävla bitter att jag nästan blir rädd för mig själv. Total lowpoint. Nog på grund av sömnbrist. Men just nu är det en massa saker som bara känns jävligt rakt av. Det faktum att det är höst, kallt som fan och helt jävla svart ute varje gång jag är på väg hem. Kanske även det faktum att med hösten tycks också alla gulliga, nykära jävla par leta sig ut i världen för att få resten av oss att känna oss betydligt mer ensamma. Att sedan mitt höstprojekt verkat tappa talförmågan suger också rätt hårt, för jag har själv ingen ork alls att jaga just nu. Vill mest bli dränk i kärlek utan att behöva göra ett endaste dugg.
Har förresten brutal träningsvärk från igår. Allt skak resulterade i träningsvärk som är så jävlig att jag lika gärna kunde spenderat en hel natt böjd i avancerade kama sutra övningar i våldsam främlings säng, än skakat alla kroppsdelar en timme på afrodansen. Kan förresten vara läge att påpeka att jag aldrig testat kama sutra, men det skulle säkert känts såhär.
Emma är förresten också bitter, och ensam. Kom tidigare med följande statement. "Jag är trött på att strula runt, ska verkligen sluta med det." Då kändes hela världen sorglig och förvriden. Nu ska jag fan sova, för min klocka 06.00 imorgonbitti. Dra åt helvete hösten, ungefär. Fyfan vad jag är argbittertröttskitförbannad. Hua.
It's called afro-amerikan
K-värde
I min väska ligger det senaste Harpers Bazaar-numret. Alldeles nytt, tjockt och glänsande underbart. Framför mig ligger matteboken, ful, grön, sliten och helt meningslös. Det är en extremt kittlande tanke att bara ge upp det där sista talet för klänningar, skor och andra tidsfördriv. Men nej, självdiciplin.
Har egentligen dessutom ganska ont om tid. För om en timme måste jag vara på väg mot tåget, mot malmö och mot den första dansklassen den här hösten. Innan dess hade jag dock behövt en hel natts sömn. Istället stirrar jag tomt ner i matteboken, och bredvid ligger almanackan som skvallrar om de läxor som redan hopat sig:
- Sista mattetalen
- Homerosberättelserna i svenskan
- Hypotesen i Natur
Måste dessutom se till att registrera min Geo-bok innan lektionen imorgon, så att jag inte får pisk av skräcködlan. Hua. En kvarts sömn nu, sen ska jag packa träningsväskan.
I heart SP2A
Det blev en all-nighter igår. Men jag har inga som helst klagomål på saken. På en kväll kom jag närmre vissa personer än vad jag gjort under hela ettan.
Folket på plats igår var raka motsatsen mot de personer som var här förra sommaren. På både gott och ont. För vi hade jävligt kul. Och jag tycker bara mer och mer om vår kära a-klass.
Har precis städat klart, och ska nu njuta av de sista timmarna av lugn innan min kära familj kommer hem igen. Ett varmt bad, sömn och massor av vatten. Just nu känns det nästan som att huvudvärken letat sig ändå ut i hårtopparna och allt jag ätit idag är en halv mikropizza. Jag har dessutom en enorm bula på min för övrigt helstukade vrist. Och jag har ingen aning om hur jag fick den. Hua.
Rehab
Vaknade tidigt idag och kände att det var dags för mitt nya liv, så jag pallrade mig upp, smålog åt de tre slagna hjältinnorna som sov djupt och snarkade sött (emma) på madrasser och sängar i rummet. Ut tog jag mig, på en morgonprommis á la långrundan och väl hemma yogade jag mig igenom mogronpasset på 20 minuter. Ja jävlar! Och sallad har jag ätit också. Glass med iofs. Men den var jag jävligt värd.
Ikväll blir det sp2a med goda tillbehör för hela slanten. Det ska bli riktigt trevlgit och jag är förvånad över att vi inte gjort det oftare. Jag är peppad, men trött.
Fast jag klagar inte. Det är skönt att det mesta går på speed. Finns varken tid för att sakna eller tänka. Istället omges jag av de bästa på dessa bergarter, som alla får tidigare svackor att verka en aning mindre betydelsefulla. Det är precis vad jag behöver. Att vara omgiven av folk.
The hardest part
Tack för Viktor. Som jag saknat dig.
Materialism gör en lycklig
Plus i kanten är att jag inte haft tid att tänka ännu. Kvällen hos Mette igår var precis vad jag behövde. Även om det kändes lagom hårt när klockan ringde vid sju och jag fortfarande kände smaken av rödvin i munnen.
Geografiläraren ger mig fortfarande dåliga vibbar. Jag vet inte varför, men vissa människor gillar man inte från första början. Jag ska ge henne en chans, när skavsåren i mina öron läkt.
Har slutligen rusat på stan med Matti, fortfarande inte hittat den fina skjortklänningen alla tycks sitta inne med. Kompenserade med en annan som är minst lika fin. Så jag är glad ändå. Köpte tokigt söta underkläder också. Materialism helar.
Nu måste jag dock jobba vidare. Har två timmar kvar. Det går dessutom bra ikväll. Jag behöver det, så att jag slipper tänka. Allt kommer slå mig när jag går innanför dörren ikväll, finner huset tomt (hela familjen är long gone fram tills söndagkväll). Då tänker jag dra på mig kashmirraggisar, tända ljus, slänga ihop en god spellista och ÄLTA SOM FAN. Jobb nu, tjing!
Brightside
Rainbow colours
Regnet som kom skulle en månad tidigare klassats som ett sommarregn, eftersom solen fortfarande lyste och gav ifrån sig en svag antydan till värme. Men när jag sträckte ut handen för att fånga ett par droppar var de inte ljumma som de brukar, utan kalla som is. Föga tröst var väl den väldigt klara regnbågen dropparna lämnade efter sig.
Så jag är ledsen, men den där sensommaren som alla tycks hoppas envist på kommer nog inte komma. Jag tror inte att vi får något onormalt varmt slut på augusti eller början på september. Det är dags för jacka nu, kanske till och med för mössa och vantar om morgonen. Den halvan av mig som ser fram emot hösten ler åt tanken, medan min andra halva skriker av frustration.
Och, innan jag inser hur bråttom jag har... Det är avklippt. Hultsfredsbandet är borta och kvar är den ljusa randen det lämnat efter sig, som törstat efter sol en hel sommar. Det känns naket, nästan kallt, fastän det inte är något betydande klädesplagg jag tagit av mig.
Min sommar satt förankrad i det där bandet, det var med om allt. Nu ska jag hitta något nytt, att fästa hösten i. Jag ska inte sakna utan istället försöka längta.
Tjugosjuåring vs andragradsekvationer
- Köpte klocka idag, kände mig jävligt vuxen/ansvarsfull/duktig osv
- Köpte jeansklänningen på Monki, mindre vuxen och ansvarsfull, men det gör inte så mkt.
- Hatar Matte B, fick boken som kommer ge mig självmordstankar idag
- Har snygg, ny och unge mattelärare
- Har haft ångest över flyttar
- Har flörtat ögonen ur mig och bett till gud om en lyckad hösträddning
- Har jobbat och det gick bra
- Var nära på att klippa av hultsfredsbandet igen, men jag kan bara inte, det går inte. Imorgon kanske
- Frusit min expanderande rumpa av mig på väg hem från tåget. Fuck, det är höst.
Avslutar med breaking news om matlagning. Imorgon ska jag ta mig an Mettes kök och baka paj. Vi firar att hennes mamma inte är hemma med rötjut, höstdepp och dålig matlagning. På onsdag far mina päron och på fredag lördag bli det sushikväll och rajraj. Om det inte vore för Matte B hade jag varit helnöjd.