Feber
Sitter inne med mer feber nu, dvs mer tristess. Min kropp blir knäpp av feber. Jag får ont i lederna, blir öm i håret och varm om ögonen. Nu vill jag mest bli omhändertagen av någon snäll själ. Eller nej, nu vill jag mest bli frisk och gå på hawaiifest med hethannah ikväll.
Istället sitter jag här och är uttråkad, och lite sur på min mor. Vi åkte aldrig och kollade på tyg till klänningen idag som hon sa. Nu vill jag bara sy, sy, sy. Funderar på att ta mig an ett vitt lakan istället. Kan det funka?
Håkan
Om man googlar Håkan Hellström är det här den första bilden som kommer upp. Och den är så satans fin. När jag hör hans finfalska röst och fina texter tänker jag direkt på sommar, och lite på högstadiet. När popkillar i randiga tröjor var grejen, när jag vägrade klänning och trodde att vi var vuxna och visste allt.
Jag ska bannemig sy den där sjömansklänningen. I den ska jag sedan dansa vilt och sjunga "nu kan du få mig så lätt" så högt att mina lungor ska värka när vi tittar på denna man på hultsfred. Jag hoppas att han har sin sjömanskostym, alla pojkar borde ha en sån.
Igår
Igår var en jobbig dag. Jag var stressad och arg och fick spel på de jag tycker bäst om. Tusen gånger förlåt. Det är tur att jag har vänner som står ut med mig när mitt humör är som en berg-och-dal-bana. Jag fick åtminstonde bilderna till tidningen och hann lämna in danskan. All good på den fronten. Men fortfarande, förlåt.
En del av berg-och-dal-banan berodde nog även på att jag inte var helt frisk. Jag orkade tjugo minuter dans innan jag började kallsvettas och smet. Väl hos Amanda tog jag en dusch, kröp ner i en tjocktröja och klagade över hur kallt det var när alla andra gick barbenta.
Fick mig även en dos av tjejstrul innan jag tog mig hem. Inte helt oförtjänt. Jag står för vad jag sagt, och ser ingen mening i att blåneka, som andra verkar göra. Vi är inte så nära vänner, och jag har sett långt ifrån allt. Personer har bra och dåliga sidor. Men att döma av vad som hände efter att jag åkt hem, övervägde de dåliga igår.
Det hade varit skönt att vara herre ibland.
Från Silverfisken
För det ser så kul ut och lite sött samtidigt.
Vänner
Igår kom en fager dam vid namn Hannah Ortner på besök i mitt orangea rum. Vi idkade kvällspicknick i solnedgången och låg sedan platta på min balkong och tittade på stjärnorna, i vad som kändes som flera timmar. Vi rensade, trasslade ut toviga hjärtan och pratade bort elaka klumpar i magen. Det är så skönt att bara prata ibland.
Idag har varit en bra dag, en barbent, fnittrig dag. En dag när det är grönt när man ska gå över gatan, och när man känner att sommarlovet inte är så långt bort längre. En dag när man ler utan anledning, och vill krama över allt bubbel i magen till människor runt om en.
Sen, kan inte alla dagar vara bra dagar dagen ut. Den här föll en aning på slutet.
Photobooth
Min dator innehåller en hel del skatter. Filmer från destruktiva kvällar, berusad videobloggning, konsertprepp, kylskåpsplundring och korridorsglid. Dessutom gömmer den ett antal udnerhållande bilder:
A smile that explodes
Jag är ganska glad. Utvilad och kanske till och med normal. Jag stannade hemma idag. Och gjorde ingenting. Det var ett väldigt bra beslut. Dessutom fick jag en väldigt fin komplimand av Hannah precis, och en rolig kommentar av Pylle. Gud vad skönt det ska bli när all skola är över, och vi bara kan ha kul utan komplikationer.
Hannah säger: (15.51.47)
du är nog min egen lilla niotillfem tror jag
Hannah säger: (15.52.22)
du säger fina saker, skriver vackert och hittar på roliga spontangrejer, har fina kläder och är glad! :)
Postat av: pylle pitt
aalllååååååååå! varfan har du tagit vägen vi har inte pratat på en evigheeeeet en kort sekund, långt bort från allt i mitt tid och rum och jag vet inte vad häxan sjuger alls. Men men inte vara ledsen, vad gör du? hur mår du? hänt något intressant senaste evigheten som vi inte talat med varandra? jag kankse har något att berätta, ett konstigt beteende hos mig själv, jag lider av psykopati eller också sömnbrist. vänliga hälsningar proffset
20
It's the wrong kind of place to be thinking of you
Jag trodde att jag hade tagit bort den. Den där bilden på oss. Där vi ser så glada ut. Där solen lyser på solbrända ben och blekta lockar. Där jag skrattar åt något du sa. Där du har händerna i mitt hår, som blivit alldeles vilt av saltvattnet. Den där bilden där vi tittar på varandra som att inget annat fanns runt om och som inte visar minsta tecken på att vi några veckor senare skulle falla isär igen.
Den där bilden får det att suga i magen. Den får det att klia i kroppen på mig och att sakna den där känslan, det där berusade, euforiska tillståndet man försätts i när man är sådär tokigt kär och får allt tillbaka av personen. När inget kan röra en, och tanken på att det skulle kunna gå åt helvete är den mest absurda i världen.
Jag saknar oss när jag ser bilden. Jag saknar min vän. Han som gör stora saker små, och alltid får mig att le även om jag inte vill. Jag saknar de regelbundna catch-upsen, att bli uppdaterad på varandras vardag. Jag saknar inte att vara kär i just honom, för det lärde vi oss att det aldrig fungerade. Eller, vi lärde oss aldrig, men någonstans vet vi om det. Men jag saknar vår lilla bubbla, dit ingen annan hade tillträde. Jag hoppas att jag träffar fler som den här vännen.
Utöver den mentala relapsen är jag för övrigt totalt utmattad. Jag funkar inte längre. Är pigg både morgon och kväll, och all sömnbrist leder till en satans obalans. Som nu. Jag reagerar starkt på små saker. Just nu skulle jag vilja gå i idé och hitta mig själv igen. Gärna samtidigt som jag lyssnar på Damien Rice, för han är så mysig, och precis sådär halvt vemodig som jag känner mig. Utan någon särskild anledning alls.
Kiss me now that I'm older
Fyra dagar av konstig sömnrytm har gjort mig till en ganska konstig människa. Är jag glad är jag väldigt glad, är jag bitter blir jag nog relativt olidlig. Och jag skiftar rätt ofta. Jag planerar att skärpa mig snart.
Jag såg min första pojkvän på tåget hem idag. Han var sig ganska lik. Blont rufsigt hår och bruna ögon, precis som när vi var mindre. Jag var tio och nog så kär som det gick att bli när man var så liten. Jag kommer ihåg hur vi alltid spelade fotboll när vi sågs, och pratade om vad vi ville göra när vi blev stora. Såhär i efterhand var det väldigt sött.
Nu ska jag skicka iväg lite artiklar till Tim, skriva ut min nu färdiga novell försöka hinna se GG och sedan åka tillbaka till Malmö för först ett kramp-pass och sedan 90 minuter dans.
Idag är det förresten tre veckor till hultsfred.
Cloudy grey
Det regnar. Från min ytterst bekväma, varma sängplats är ljudet av regndroppar på fönsterrutan faktiskt skönt, lugnande. Det kan inte vara sol alltid och just nu känns regnet renande. Jag försöker visualisera hur det sköljer bort all stress och sömnbrist helgen inneburit, tillsammans med en klunga regnmoln som också cirkulerat i mitt huvud.
Men regnet gör mig sällskapssjuk. Jag skulle bara vilja kura ihop mig intill någon annan och falla i sån där trygg, tung sömn som bara kroppsvärma kan framkalla. Jag skulle vilja bli kliad på ryggen, omhändertagen och bara ligga och samtala sönder allt värt att prata om. Jag skulle vilja låta mitt rum invaderas av värmeljus, krypa ner under täcket och bara kolla på onödiga filmer hela dagen.
Istället ska jag börja skriva novellen i svenskan, ringa Mette och höra hur det går med kör teorin och sedan åka tillbaka till stan och dansa.
Cobrastyle
Jag dansade mig hela vägen hem ikväll. Allt tidigare gnäll tar jag tillbaka. UKM är fin skit. Kom och hälsa på imorgon, på Inkonst klockan 15:00. Och spana in ukm-bloggen på ukmskane.blogg.se, och även mitt och Nicoles bloggande hos sydsvenskans ungdomssida Nellad.se.
Godnatt!
My hair hurts
Jag vill duscha, det känns som att jag stinker. En kram skulle också suttit fint.
Dancing trough the night, dancing trough the day
Jag är så satans i helvetes jävla trött. Sitter i kansliet på Mazetti, och andas in den första stund av tystnad och lugn för dagen. UKM har börjat, alla deltagare är incheckade och om tjugo minuter ska vi ha informationsmöte för de små liven sen för jag äntligen mat.
PH igår var trevligt, dock märker man alkoholens negativa inverkan på människor utan en enda droppe i ens egna kropp. Jag är glad att jag lät bli igår, för även utan så kände jag mig bakfull som ett as när jag vaknade imorse. Torr i munnen, trött, huvudvärk. Hela kittet. Jävligt orättvist kan jag tycka.
Alla deltagare är otroligt söta. Små danspojkar, stora musikpojkar, trevliga konstnärstjejer osv. Det kommer bli kul det här, och det ska bli jävligt interssant att se alla bidrag imorgon. Förhoppningsvis kommer mina söta vänner hit och funktionärsslavar lite med mig imorgon, det skulle varit alldeles utomordentligt. För jag saknar dem lite, de där som alltid håller mig i balans och gör mig glad när jag är gnällig och irriterad, stressad och allt det där.
Nu kom projektledarlina och spexade lite. Det var nog mitt första skratt på ett par timmar, en aning förlösande och välbehövt. Nu ska jag arbeta hårt så att jag kan slita mig och spendera en timme eller två hos Mettepaj med hennes danska släkt.
Ring och kläm ur ett litet skratt ur mig under dagen, så tycker jag om er ännu mer.
Cobrastyle
Jag vill dansa bort alla bekymmer och monster. Skratta ut allt som ligger och skaver, alla måste-göran och allt feltänk, right out the window. Bara spendera några timmar i ett bekvämt vakuum. Helst till Robyns version av Cobrastyle, för den får det att klia i hela kroppen.
Får jag lov?
Good vibrations
Idag låg vi ute i solen i en liten kollektivhög och bara existerade i nästan tre timmar. Kan ni tänka er hur bra de bästa människorna är? Tänk er det, och lite bättre så har ni mina människor och de gör mig alltid glad och man blir alldeles varm i hela kroppen av att ha suveräniteter som dem till hands.
Imorgon ska jag boka klipptid, sen ska jag överleva UKM-helgen, sen ska jag göra klart min del av projektarbetet, sen ska jag bli en ny människa, sen ska jag åka på festival och sen ska jag vältra mig i sommarlov och leva lycklig i alla mina dagar.
Nu, ska jag däremot sova.
Collide
Vissa låtar framkallar minnesbilder, andra känslor. Andra är bara så bra att man får chills, eller så passar de bra att filosofera, deppa eller euforisera till. Collide ger mig gåshud, och den trillar alltid dit på när min poddie står på random.
Mitt rum är för övrigt snorkallt. Jag skulle vilja kura ihop mig med något annat än bara mitt duntäcke som sällskap. Jag har aldrig gillat att sova ensam. Oavsett vilket behöver jag sömn. Nu.
Childlike wildlife
Jag är aptrött. Efter en dag i vildmarken värker både ben och armar och allt annat däremellan. Men det var ju inte helt fy skam. Jag och Hannah visade sig vara ett alldeles utmärkt team när det kom till att paddla kanot. Först fram, och först tillbaka, och då paddlade vi ändå med idrottsklassen. Det var dessutom duktigt mysigt att glida fram längs ån och bara samtala, och vi kom överrens om att utflykta i sommar, för att inte våra paddingstalanger ska gå till spillo.
På vägen hem såg jag förresten ett söt sak. Ett par. För en gångs skull blev jag inte bitter, bara helt mjuk i magen och nog lite avundsjuk.
De var så omaka, och olika men han tittade på henne på ett sånt där fint sätt, sås om man tittar på någon man verkligen, verkligen tycker om. Och sen fick hon ställa sig på tå så att hon kunde nå upp till hans läppar, det såg också väldigt sött ut.
Strip my mind
Ibland är det så skönt att vara för sig själv. Att ensam få reda ut allt trassel som ibland fastnar i huvudet, utan utomståendes röster som stör. Jag går alltid, eller springer när det trasslar. Men med en benhinneinflammation fick jag idag vackert välja alternativ ett. Det var inte fy skam det heller.
Idag satsade jag på en nostalgi-promenad för att helt enkelt bara tänka på något annat. Först till gungan, eller platsen där den en gång stod. Jag prövade de nya, men det var inte samma sak. Det är förresten nog underskattat att gunga. Kan riktigt känna hur mycket det sög i magen när man var mindre, av att gunga sådär riktigt högt att det nästan kändes som att man skulle tappa taget.
Efter gungan gick jag förbi badet. Vårt hål är fortfarande kvar, och jag kunde inte låta bli att le åt de lama försök som gjorts att laga det. Log gjorde jag också när jag tänkte på de vilda räderna vi gjorde där, och hur vi alltid slog rot i uterummet efteråt. Det känns sådär otäck jävla längesedan.
Sist gick jag ner mot idrottsplatsen. På vägen gick jag förbi den där gräsplätten där vi satt och rökte vattenpipa, den där tiden då det dansade fjärilar i magen på mig så fort jag tittade på han, som alltid log med ögonen. Det var inget komplicerat, heller inget långvarit.
Idrottsplatsen var helt öde. Lukten av nyklippt gräs fick det att klia lite i fötterna. Jag hade inte gått på det där gräset sedan jag slutade med fotbollen. Det är snart två år sedan. Från fem dagar i veckan, till ingen alls. Det var en konstig känsla, och jag vet fortfarande inte om det kändes bra eller bara tomt.
På vägen hem ringde Hannah, och drog mig ur min nostalgiska dvala. Det behövdes nog, för det är så svårt att känna när det är för mycket. Men missförstå mig inte, jag är nog varken ledsen eller nere. Jag är bara tillfälligt vilse, ur kurs för en kort stund. Det är inte första gången, och jag vet att jag snart är rätt igen. Det löser sig nämligen, det gör det alltid.
Pinkysquare
Ligger i min säng och lyssnar på rispiga röster och aukustiska gittarrer. Funderar på att släpa mig ut i solen igen, men sitter redan inne med en riktig jävel till vätskebristhuvudvärk. Långt ord.
För att snabbresumera helgen, så var fredagen ingen hit. Istället för att dansa tills solen gick upp, var vi lite bittra, lite trötta och gick istället hem tidigt. Runt tretiden sov vi alla tungt. Tre och en halv timme senare, ringde Hannahs klocka och vi hetsade upp mot tåg och bussar hem.
Hela gårdagen spenderade jag i solen. Resltatet av pressandet är att jag nu stoltserar med en någorlunda bränna. På kvällen nalkades det födelsedagsmiddag för Josefin och en del återseenden. Det var så kul att träffa Elenore igen, och samtalen om mördarsniglar var ganska underhållande.
Gjorde ett snabbt stopp hemma för att sno ihop en väska och sedan ta sista tåget till Malmö för att hålla krigsskadade William sällskap. Det blev allt i från Skönheten och Odjuret, till långprat och när vi till slut somnade, hade solen för längesedan gått upp och fåglarna skrek för full hals.
Slutligen, efter ett par timmars sömn släpade jag mig upp, tog mig till skolan för att sopa undan ett omprov i matte och åkte sedan hem.
Jag har en sån där dag när tankarna bara far och flyger i huvudet på en, och jag kan inte riktigt få ordning på vad jag egentligen vill och tycker. Ibland går det inte att kontrollera en själv. Man gör saker, fastän man vet att det är fel. Man tänker saker, fastän det är fel.
Fel är förresten ett ganska fult ord. Fel.