Jag älskar min klänning. Så pass att jag känner för att hoppa i nyårsstassen redan nu. Jag har varit pigg och uppe sedan tio och rusat runt och peppat upp, men egentligen inte uträttat någonting och nu börjar jag bli stressad. Ska vara i Ystad två. Fuck.
Började dagen med ett entimmesbad. Till slut blev vattnet ljummet och allt som fanns kvar av mig var i stort sett russinfingrar. Nu ska jag sno ihop en väska med väsentligheter och en playlist värdig mitt nyårshumör. Jag har good vibes om ikv, och om vi skulle känna för det imorgon, så ligger ju inte kannibalmuseet alltför långt bort. Det skulle bara varit Ingrid som saknades..
En rolig detalj: om inte Pylle hookar en man imorgon, inatt eller under vecka åtta och hennes vistelse i Italien, då blir hon tvungen att pryda sin söta kropp med en nyhet. En piercing. Och inte vilken som helst, och inte varsomhelst heller. Jag vann, eller ja, som det ser ut nu.
Oh fuck. Jag är trött och sliten som ett jävla djur. Har precis en sån där dag när man skulle offra random lem enbart för att slippa stöta på någon bekant på vägen hem.
Det var kul igår. Jävla aquamarathon, vild dans och för mycket rödtjut. Ett återseende och en trevlig Herr Richter. Det mesta ligger fint paketerat i kameran i form av spontanbilder och Mettes version av stampa med Leroy som syns ovan.
Inte helt hundra släpade Mette och jag oss upp imorse och kokade ihop en massiv brunch. Våfflor, ägg, bacon och smoothies bla. Bella kom också förbi och glänste med sin jävliga solbränna för ett tag.
Nu är jag dock tryggt hemma igen. Det känns som ikväll blir en hemmakväll med Factory Girl och ett jävla långt bad. Robin föreslog att vi skulle åka till Yngsjö en dag tidigare för nyåruppvärmning, men det känns som att det inte lär hända.
Jag måste dessutom få tummen loss och ringa min kusin och fråga om vi kan sova i stugan imorgonnatt. Känner mig fortfarande pepp pepp så fort jag tänker på nyår. Pepp, ja ja ja. Det blir bra, allt blir bra.
Jag är tung i huvudet som om det var gjort av betong. Hostar, fnyser och fräser. Är efter massor av tågtid äntligen hemma och planerar att kasta mig in i duschen nu och sedan sova ettpar timmar innan jag tar mig till Malmö igen, till Mette och en traditionell vinkväll. Tänkte vara god nog att laga mat till den lilla dansken.
Gårdagen spenderade jag i Hässleholm hos hästen. Vi plöjde sista halvan av Californication, samtalade och somnade sent. Fint det. Mindre fint att vakna för tidigt och mindre fint också att det är snorkallt ute. Jävla Sverige ibland.
Jag är pepp. Glad, utvilad, pigg och riktigt jävla pepp. Saker är bra just nu helt enkelt. Ur högtalarna dunkar Goose med Low Mode och sprider en viss saknad av konsertkänslan. Men det är ok.
Första banden till Hulstfred är nu släppta, och jag är riktigt jävla nöjd. Babyshambles, Pete. Jag vill ha tovigt hår, bra människor, skrotiga tält och ett skräpigt camp nununu! När Pylle var här igår så ältade vi som aldrig förr, och peppade upp för sommarbravader. Hultsfred, Roskilde, jajaja!
Jag orkar egentligen inte forma ett ordentlgit och läsvärt blogginlägg, egentlien har jag bråttom. Till Mette och Malmö. Så ja, Babyshambles till er och bright and shiny pour moi.
Att dansa, för första gången på två veckor, till My cool och Adam Tensta igår, det var också brabrabra, och allt är kulkulkul. Jag är gladgladglad att vara hemma igen. Jajaja!
Klockan är tio i elva. Allt som hörs här är lugna samtal, genom tunna och inte särskilt hemlighetsfulla väggar. Ge mig liv. En dag, den första av tre hela dagar och jag kan inte rå för att jag längtar hem. Det känns som att familjejularna börjar tappa sin attraktionskraft. När man var mindre var de allt. Spänning, förväntan och gemenskap. Nu känns julen hetsig, och påtvingad.
Jag menar inte att fördöma denna högtidernas högtid totalt. Det finns bra stunder, och klart som fan är det skönt att komma hemifrån ibland. Det är inte alltför ofta som jag umgås helhjärtat med min familj längre. Det finns ingen som har energi som min kära farmor, och farfar, det värmer att se när han försöker på ritkigt och släpper garden.
Att bonda med mina kära bröder är nog också något jag borde göra mer. För att se Gustav göra en lussebullsdildo, var både överraskande och underhållande. Jag avsäger mig redan nu all skuld för denna snorunges fantasi.
Men hur bra min familj än är, så ler jag varje gång min mobil ger ifrån sig något form av ljud. Ett bittert sms från Lucas, eller ett samtal från världens bästa Pylle. Jag längtar inte hem för att jag vill ifrån min släkt, utan för att jag hellre vill vara med mina vänner. Jag vill vara hemma att träffa alla dem som man inte alltid har tid att träffa när skola och rutiner fyller all ens tid. Jag vill vara hemma och ha huset för mig själv, en möjlighet lov oftast erbjuder, och med den kommer möjligheten till hansynslöshet, egoism och musik på oförskämt hög ljudnivå.
Imorgon är det i alla fall julafton. Jag planerar att börja på mitt storslagna stickprojekt, ta mig an en långpromenad, somna framför kalle anka, och ta mig an den vanliga jultraditionen. På onsdag är jag hemma igen, beredd att vara lovlig och jävlig. Jag ska hänga runt halsen på Matilda, Hannah, Mette, Lucas och Robin. Pylle och Emma lämnar för götet. Förhoppningsvis har halvspanjoren Truls tid för en tur på 32an.
Jag tröstar alltså min vistelse i norrlands för tillfället kolsvarta skogar med en kliché: Den som väntar på något gott...
24/12
Oförskämd, bortskämd snorunge. För bara några dagar sedan satt jag och moralpredikade om julhets och materialism tillsammans med Lucas. Nu, sitter jag här efter julklappsutdelningen och bittrar över den jävla parkasen jag så jävla gärna ville ha, men inte fick. Hej kom och drunka i dubbelmoral.
Jag känner inte det minsta för att erkänna besvikelsen för mina kära föräldrar, det skulle gjort mig ännu jävligare. Jag gillar egentligen inte att vara jävlig. Inte på det här viset åtminstonde.
Men, några skånska samtal senare känner jag mig en aning återställd. Att ha lika bittra vänner är oväntat uppfriskande. Att skratta åt min vän manshorans harem, eller enbart vara skadeglad. Eller få en dos minnen kastade åt mitt svältande nostalgihjärta. Allt kan botas. Men kuren fick mig samtidigt att längta hem ännu mer, till mina bittra, skadeglada, slampiga och alldeles, alldeles underbara vänner.
Nej, jag ska distrahera mig med en film och fortsätta med min såkallade stickning. Jag hoppas att den toviga klumpen över natten mystiskt ska förvandlas och bli till den där halsduken den är tänkt att vara. Sen hoppas jag fan att det sjuka tixet i mitt öga ska försvinna. Det kära fader gud i himmlen, tillsammans med parkashelvetet, skulle varit bra julklappar.
26/12
Mitt stickningscelibat går mot sitt slut. Min blivande halsduk är nu cirkus en halvmeterlång, kanske lite mer och det har blivit för mörkt för att fortsätta. Jag sitter i bilen nu, på väg hem. Bara ordet hem skickar stötar av energi genom hela min kropp. En natts ordentlig sömn i världens bästa säng, min egen. Normal frukost, min müsli. Normalt sällskap, mina fenomenala vänner.
När jag vaknade efter första delen av hemresan, hade Mette och Lucas telefonbombat mig med sms och missade samtal. Lucas sms fick mig att le och vilja hem ännu mer. Vi måste klämma in den där fikan i veckan, för vi har så jävla mycket att ta igen.
Mettes syfte med telefonterrorn var också förbannat bra. Jag bad henne hooka den där jackan jag aldrig fick i julklapp på rean, och det gjorde hon. Den är mine, och nu för enbart 650 istället för ursprungliga 900 pix. Ibland blir man bara förbannat glad.
Och imorgon ska jag fan se guldkompassen också. Och träffa Meddan, och Hannah. Jajajajaaaaa! Hem jävla ljuva hem.
Och alla som jag lovade att ringa när jag kom hem. Jag ringer er imorgon. För jag måste ha sömn, i min egen säng. Natti.
För första gången på fem dagar kan jag igen kontakta omvärlden genom min pojkvän. Jag är inte hemma ännu, vi har mellanlandat hos min moster i ålabodarna och kommer väl snart lämna för den sista biten hem, HEM JÄVLA LJUVA HEM. Alldeles undebart.
Ja, nu ska jag alltså åka. Till skog och saknad mobiltäckning. Jag fasar altid inför det, varenda gång. Det hade varit så skönt att bara stanna hemma något år. Hemma är bra.
Jag kommer sakna mitt duntäcke, min klänning och kanske en och annan unge här på hemmaplan. Men det känns som att allting kommer hända när jag kommer hem, så det här får bli en lam uppladdning inför det. Tack som fan för film.
Nu hetsar mor och far. Glöm inte bort mig. Ring någon dag så lovar jag att hitta en plats i huset med åtminstonde två-tre pinnar på mobilskalan. Annars, god jul.
Det är kläder över hela mitt nyligen nystädade golv. Jag hatar att packa. Som tur är talar vi nu inte om ngn packning av större vikt. Mysbyxor och underställ, raggisar och på sin höjd två klänningar. Kommer sakna AAklänningen, som fan är det vackraste jag någonsin konsumerat. Den kommer för övrigt vara min följeslagare och vän under många långa nätter. Den och jag, är tokig kärlek.
Tack som fan för filmförrådet jag sitter inne med nu också. Factory Girl (Hayden, mums), Bridget Jones, Love Actually och annan tjejig särja. Har dessutom erkänt kärringen i mig själv och hookat ett par ljudböcker. Mmm jag hjärta Harry.
Så, nu i fem dagar framöver ska jag roa mig med att lära mig sticka, promenera mig smal, springa mig smalare, tvinga farfar till sallader, kolla film i sanslösa mängder och lyssna på Harry Potter. Ska försöka ta mig i kragen och sy till den där kjolen också.
Jag ska heller varken sminka mig eller käka godis på hela vistelsen. Jag ska vara en naturmänniska, och en riktig, jävla kärring. Glöm för fan inte bort mig. Glöm inte att stundtals visa mig lite kärlek där jag sitter i de mörkaste skogarna. Min mobil kommer vara på 24/7, även om jag kanske inte kan garrantera någon täckning. Internet är bara att fetglömma då stället saknar täckning totalt. Så ring mig, snälla.
Nu ska jag packa klart och 2350 njuta av en timme med Magnus Betnér. Män gör alltid allting så jävla mycket bättre.
Och sen vill jag slutligen dela med mig av Mettes blogg och ett inlägg pour moi. Fulbilden bjuder jag på. http://mettes.blogg.se/parttwo/1198270995_du_r_en_bra_st_och_vl.html#comment
Mitt liv är jävligt beroende av skånetrafikens jävla tidtabeller. Ok att tåg är sena, men fuck off när de går för tidigt. Jävla fan, helvetes piss. Jag hade verkligen behövt göra ngt idag. Min sista jävla dag hemma innan total isolering. Fyfaaaaan för skånetrafiken. Jävla.
Är precis vaknat och lagom seg. Jag har en svag magkänsla av att jag kommer bli tvungen att hasta mig igenom hela denna dagen. Ska få upp traderagrejer, fixa julklappar, träna, träffa Robin och blablabla.
Imorgon åker jag, mot kompakta skogar och total isolering utan bredband och med knapp täckning på mobilen. Kommer hem på onsdag kväll så längden på vistelsen är inte olidlig. Och sen undrar jag om det kanske inte kommer bli ganska skönt ändå. Att bara komma bort.
För det kommer hända mycket sen. Och det känns som att mitt huvud kommer vara ockuperat. Så en tids vakuum dessuförinnan skadar nog inte. Jag är även kommit fram till hur jag ska fylla tiden. Med film, ljudböcker, stickning, promenader och löprundor. Jag ska vara healthy och kreativ. Så ser mitt mål ut.
Sedan har jag upptäckt att vi har mistlar upphängda på skolan. Mitt mål är ett oskyldigt offer från ettan där innan terminens slut. Mmm, så får det bli.
Jag har haft en skitdag. Verkligen. En riktigt usel, äcklig, jävlig måndag. Antales svordomar som lämnat min mun idag är så högt att jag lätt kvalificerat mig som drabbad av tourettes syndrom. Jag är inte bitter, idag är jag förbannat sur.
Det började med det där jävla paret på tåget, som jag för övrigt fick rusa mig genomsvettig till. Jag hatar alltid alla par måndagmorgon, såvitt de inte bråkar. Efter paret kommer skolan, och dari den hetsiga delen av vår projektgrupp som går mig konstant på nerverna. Snart kan jag inte vara snäll längre. Snart kommer allt, och det kommer vara så jävligt att mina tunga kommer bli kolsvart.
Sedan, har vi matteprovet. Jag kan inte matte, det är inte min grej. Men om det är något jag ska lyckas med så är det sannolikheter. Jag hade på allvar good vibes när jag skulle få tillbaka provet idag. G. JÄVLAFANSFITT-G! Och bredvid sitter den nervretande snorungen med ett ynka fel på pappret och säger att det var den bästa julklapp som kunde fås. För helvete!
Sen tog jag mig hem för att vänta in paketet från AA, det enda som kunde skänka mig lycka idag. Tror ni det kommer?! Nej, för helvete. Så jag ringer till hela jävla telefonkatalogen och får till slut höra att de var här 11.26. VILKEN NORMAL SATE ÄR HEMMA 11.26? Sen skulle jag få dem att droppa det på Preem så jag kan hämta det efter dansen imorgon. Då blve jag guidad till Skurups, alternativt Skånes trögaste tant på posten, som trevligt deklarerade att hon skulle gjort allt som stått i hennes makt om hon bara kunnat. Huh?
Paketet kommer till skolan imrogon mellan 9-17. Jag lovar att de kommer dit mellan 9-10 eller mellan 16-17, när jag inte kommer vara där. Om inte jag har mina grejer från AA imorgon, då kommer någon dö.
Glömde förtälja om hur jag avslutade igårnatt. Barnbent, mitt i gatan, hela vägen hem. Somrigt, om det inte varit för alla snoriga minusgrader och förkylningen det kostade mig.
Den här helgen har innehållit två jävligt lyckade tjejmiddagar. Först hos Pelle i fredags, med tokgod mat och många nya människor. Ingrid blev snabbt en ny favorit och vi har redan planerat vår tripp till Kannibalmuseet i Önneköp som Mattea hört talas om.
Att träffa Pelle igen var också kul, för det var alldeles för länge sedan sist. Hon var söt och glad som vanligt och en värdinna av världsklass. Även Josefine stod för rolig underhållning på hög nivå. När hon vill säga något får ni akta er, för hon har en tendens att slåss då.
Igår sedan satt delar av den kvinnliga halvan av SP2A, uppklädda efter det romatiska temat som gällde, hemma hos allas vår favoritstckholmare Niggi. Slutsatsen från igår är, än en gång, att klasshäng är alldeles underskattat och borde göra betydligt oftare. Slutsats två är också att Linn är helt jävla underbar.
Det var mycket bra prat, både allvarligt och mindre allvarligt, det var vild dans (Niggi och jag satsade på att introducera dansen vi kör på funken på halt parkettgolv.), det var urgod mat, vin och kolossala godismängder.
Beslutet om att ta mig hem igårkväll var också för jävla bra. Hannah och jag vacklade ut i vad som måste varit den kallaste natten hittintills, hann med bussen och ett djupt snack på vägen. Hannah är också en sån där jävel som man bara tycker bättre, och bättre om hela tiden.
På tåget visade det sig att Skånetrafiken haft julfest och konduktörer fulla som svin tog sig tid att debattera lite om t-plushöjningen. Jag undrar om han kommer komma ihåg kodordet när jag visar upp mitt terminskort i veckan. Muffins för fan.
Nu ska jag somna om, och vänta in Pylle för en göra-ingenting-dag. Jävligt fint.
Ibland är det så jävla underbart att få duscha. Det är den absoluta höjdpunkten på en bakfylla. Nu luktar jag varken rök eller Baileys, utan mer rent bara.
Det var otroligt kul igår. Mest på middagen och vägen till Hipp. Igår var en sån kväll som resulterar i omkring tjugo taggar på facebookfoton där man ser för jävlig ut. Men det är ganska överkomligt.
Jag orkar egentligen inte sammanfatta, har bara gått och säckat hela dagen. Tanken var att jag skulle visa skolan för ett gäng nior från min gamla högstadieskola, men jag tror nog inte att jag var särskilt utmärkande som guide. Jag gnällde mest över min massakerade tå. Det var nämligen någon sadistkärring med stilettklackar som prickade rätt på min högra "långtå", vilket resulterat i att jag haltar som en annan invalid idag.
Nu ska jag beundra mina fakebruna ben ett tag, därefter glassfrossa och mysa ner mig framför Harry Potter. kväll blir det sedan avskedsmiddag för Elenore, som jag inte träffat på evigheter. Så jag ska piggna till.
Jag har gjort slut med digitalkameran, efetrsom jag kom fram till att den inte gillade mig. Nu satsar jag stenhårt på att enbart videoblogga och dagens outfitta med min pojkvän ist. Lite suddigare, men han är fan fin ändå.
Måste förresten lära mig laga mat. Min räksallad smakar skit. Eller nej, men räkorna kunde lika gärna vara gjorda av gummi och min mun brinner av all chilisås.
Tror danskprovet gick ok innan Hetsade ihop det på tjugo min och rusade till tåget. En extratimme sitter sjukt fint. Nu ska jag måla naglar, slänga ihop en väska och sen ta mig till frisören och därefter till Meddan för uppvärmning.
Eftersom jag vaknade och hittade min mobil uppfälld i öronhöjd misstänker jag att jag somnade i örat på herr Blixt igårnatt. I så fall, förlåt.
Bild 1: sunktisdag, Bild 2: pepptorsdag
Jag hade fan skinnjacka idag! Att jag frös som ett jävla djur är en annan sak. Jag har saknat min jacka. Mums.
Och för alla stackars ovetande, alla refereringar som görs till min pojkvän innebär min dator. Så sorglig är jag. Är även fri som en fågel (kom och ta mig) hö hö.
Det var skittrevligt igår. Verkligen. Lagom lugnt, lagom människor. Ibland är fan lagom bra. Glögg, lussebullar, Henke, Hannah, Erika och dansen innan på det. PULIGT.
Idag skulle jag egentligen ha en hälsomorgon. Föga förvånande valde jag bort det och sov istället. Fick precis reda på att det löst sig med matbiljett till ikväll och allt är brabrabra. Jag är glad. Det enda som kan skita sig är att jag skulle köra totalt på danskan eftersom jag har ca 40 minuter på mig att plugga ind et viska kunna. Men oh fuck. Vad gör det när det snart är jul (mitt favoritargument). Yeeei
Summan av kardemumman, dvs min happiness, är smk och sponsored på max i vårt aningen avskalade vardagsrum. Fin skit det.
Puh, nu står ihophetsade och förhoppningsvis ätbara lussebullar i ugnen. Är pepp för Hannahs och min egen minilussevaka. Så pepp att jag nu väntan på christmascandy dansar ut dagens frustration halvklädd, till världens bästa smk.
Om en halvtimme ungefär ska jag ta mig till Malmö, för dans och mys som sagt. Jag är pepp, jag är glad och jag tror fan att jag klarade matteprovet något sånär bra. Fint det.
Jag har verkligen inte varit sugen på lusse i år. Parken lockar föga och jag har hellre kul på vinterfesten. Så idag dealade Hannah och jag om en lugn lussevaka, med lussebak, glögg och film.
Visade sig sen att vi inte är ensamma om idén utan ett antal andra i älskade sp2a också är på. Kollektivt lussemys låter mycket bättre än lonetime. Jag är pepp. Allt blev helt plötsligt jättebra. Nog möjligt att mina ipren börjat verkar också. Ha.
Tack som fan för tisdagar. De är verkligen underbara. Idag hade vi en lektion. Franskan bestod dessutom av julgodis, film och fula ord. Fint det. Hade dock världens jävligaste morgon dessförinnan. Jag springer alltid till tåget. Alltid. Och jag ska verkligen skärpa mig med det. För jag tror att en del av min bitterhet ligger i just den där morgonstressen.
Skolan var som sagt ok, men min egen säng är betydligt bättre. Är trött som fan. Och förkyld, så jag antar att dansen får utebli. Igen. Jävla dålig karaktär på mig själv när det gäller träningen, men fuck, jag får väl testa att svälta mig som kompensation. Eller varför inte skita i all hets och bli riktigt, riktigt fet.
Ångest är dock matteprovet imorgon. Jag har inet gjort övningspapperna ännu, och tänkte att det får bli mitt kvällsprojekt. Har dessutom en del ångest och undertryckta aggressioner till övers för American Apparel. Beställningen tycks aldrig komma, och eftersom den innehåller klänningen jag planerar att ha på julfesten på tors börjar det kännas lite krisigt. Jag har nämligen inte hört ngt om att naket ska vara det nya svart. Men kanske. Trendsättare är ju faktiskt en ganska fin titel.
ps. Sportade lacktights idag. Oh damn, vad jag gillar de halkiga jävlarna! ds.
Usch. Jag har precis sett den värsta youtubefilmen genom tiderna. Den är så fuckat jävlig, att det är åldersgräns på skiten. Gå in på shecity, skrolla och må förbannat illa. Min mage dansar bara av tanken. Fy jävla fan.
Min mor är för övrigt god. Hon har bokat tid för att kapa mina toppar på tors så jag kan vara fancy på julfesten. Fint det. Fin mor.
"tyvärr lina, men jag har nu insett att adam är rätt för mig... det finns bara ett alternativ - honom eller att jag kastar mig själv på soptippen... jag är ledsen, men jag älskar adam! det vi hade var fint för stunden, men rätta gnistan var aldrig där enligt mig. det är inte dig det är fel på... eller jo! adam behandlar mig som den macbook jag är! och jag älskar honom!"
Sitter på historielektion. Gillar inte måndagar. Är mest hungirg. Iofs spär inte direkt avrättningsmetoder under franska revolutionen på min aptit, men ändå.
Hade jävligt kul med Matti igår. Kollade film på min vägg, med projektorn hon lånat av skolan. Fint det. Film och sommarbilder. Unnade oss dessutom lite extra sovmorgon och en sen ankomst på samhällen. Det är ju fan snart jul. Och jag känner mig glad, har good vibes om denna måndag. Sommarbilderna ger mig magpirr och en jävlig längtan efter bruna ben. Ge mig sommar. Eller kanske, eller kanske....
Jag sitter inne med feber. Tack för fan. Ena stunden måste jag öppna fönster och dörrar för att inte kvävas av värmen. Nästa ska allt stängas och jag gräver mig djupt in i tjocka koftor och kryper långt ner under duntäcket. Lägg till William Fitzsimmons så får nog många en aning om hur synd jag tycker om mig själv.
Och tack som fan för vår jävla humor. Den får allting att bli lite mindre, och lite lättare. Den gör det fan ok att älta ibland. Många gånger är den det mest räddande. Och det är nog vad jag behöver. I alla fall idag.
Matildisen kommer också för lite räddning i kombination med lussebullar ikväll. Det är fan andra advent och snart jul på riktigt. JUL. Det är sjukt. Och vi har gått halva vår tid på gymnasiet. Vad hände egentligen däremellan? Hua.
Igårnatt sov jag nog inte mer än två, tre timmar. Förutom middag ikväll har jag bara klämt i mig en tallrik gröt sedan jag vaknade. Jag mår inte bra, har huvudvärk och känner mig smått feberfrossig. Egentligen somnade jag redan vid halv nio, men efter nightcallet nyss kan jag inte somna om.
Så istället försöker jag hitta tillbaka tröttkänslan med Mew, samtidigt som jag läser mailen jag och Emma skickade i somras, när hon var i usa. Sommar. Jävlar vad jag vill ha sommar. När jag och Pylle började älta innan idag gick det ilningar av sommarkänslor genom hela min kropp. Jag är glad att vi fick ett par moments, för attans vad jag saknar Pylle ibland. Hon är allt jävligt bra.
Konsertkänslan är underbar, festivalkänslan snäppet bättre. Men de har en baksida. En endaste, men den finns där. Det är den tomheten som kommer efteråt. När man sett fram emot någonting så länge, och sen helt plötsligt, är det över och förbi. Och man kan inte riktigt greppa vad som egentligen hände.
Men Kent. Jag får nästan gåshud bara av tanken. Precis som jag fick när de spelade Kevlarsjäl, som för övrigt har gått på repeat sedan dess i princip. Det var bra. Jockes röst skär igenom allt och alla. Och gittarerna. Jag ville bara att Olympen skulle växa flera gånger om, för de hade fyllt upp allt. Och när de avslutade med Mannen i den vita hatten kände jag mig fan kär.
Idag har jag varit på min gamla skola för att spy ut bra snack om min nuvarande. Helt ok och jag kom fint undan från dagens lektioner. Nu ska jag vila undan min pastapestosallad och sen springa en runda. Ikväll blir det Kristiansstad, om Timmie lägger ner tankarna på idolfinalen dvs.
Hua, jag är helt slut. De två danspassen från igår känns i hela min arma kropp idag. Och jag lider av paranoia efter 1408 dessutom. Jag är dålig när det kommer till hemska filmer, en riktig pussy. Men, jag klarade mig.
Dessutom kom Mette och jag fram till att igår var den första vinfria kvällen någonsin hemma hos henne. Det är jävligt, och ändå inte.
Nu ska jag ägna mig åt lite välförtjänt vila, och sedan stassa om. För ikväll är det Kent. Ikväll är det fan Kent. Det var så längesedan vi hookade biljetterna att konserten nästan fallit i glömska. Vi får se vart kvällen bär. Känns fint. Spec eftersom jag har en föreläsning och ingen skola alls imorgon. Sen är det fan heeeelg. Fint.
Skulle egentligen bort till UFF idag för att enbart fynda en snygg lusekofta second hand. Kom hem med två koftor, närapå tre och en alldeles underbar kuvertväska som jag omöjligt kunde lämna på myrorna.
Önskelistor är ingen julgrej för mig. Jag sitter jämt inne med någon form av wishlist. Men nu, när det faktiskt är jul, så är det mer ok att kluddra ner en, utan att låta för needy.
Sitter inne med en fin hang over och rödtjutsläppar. Har fortfarande inte borstat tänderna och fasar inför samhällen som stirrar på mig från datorskärmen. Och hela min söndag är full med saker jag måste göra, eller ska göra. Ex:
- Uppsatsen
- Läsa igenom juridiken och kluddra ihop en sammanfattning att plugga på
- Städa mitt rum
- Söndagsprommis med mor
- Min nya rutin/tradition söndagsbadet
Planerar dessutom att ladda hem en hop bra filmer, men vet inte vad jag vill se. Kanske se om hela Californicationsäsongen. Slutet var för jävla bra och jag vill bara ha mer mer mer. Istället sitter jag här och älskar Booka Shade samtidigt som skrivkrampen sakta tar över mina händer och min annars relativt fungerande förmåga att skriva på ett engagerande sätt är totalt blockerad. Fuck. Mest av allt vill jag sova. Slå mig vaken med lite filmtips, mina tre dagliga läsare, snällaaaaaH
På två dagar har jag nu fått två fina doser beröm för mitt sätt att skriva. Anledningen att jag tar upp det nu är inte för att liksom rubb it in. Utan för att jag får dåligt samvete. För de senaste inläggen jag leverat har varit rövtråkiga. För inte fan skulle jag vilja läsa om hur trögt det går för någon stackars sate med hennes samhällsuppsats, och inte heller om hennes probs med att inte ta tag i saker heller. Så, förlåt.
I framtiden ska jag spara mig till mina bittraste stunder. I tider av den mörkaste satir, då fan ska jag blogga. För det är alltid kul att läsa om misär. Med den meningen tog jag nog hem titels: Årets jävligaste. Synd att inte den kategorin fanns med på tjejsajtens bloggala. Jag hade fan tagit skiten.
Men som bitter och jävlig, kan jag dela med er om den röda prick som pryder min näsa för tillfället. Mitt på min näsa. Den är så jävlig att jag var Rudolf ett tag igår. Fint det.
Jag sitter fortfarande och tråcklar med den jävla samhällen. Det är en svår uppsats att skriva, vilket delvis beror på min avsaknad av engagemang. Så, det slutar med att jag gör som jag alltid gör. Jag skjuter upp det.
Jag undrar om mina inlämningar, uppsatser och prov blivit mer lyckade om jag börjat i tid. Antagligen. Men jag gillar mitt system, det funkar fortfarande och jag vet att jag inte kommer ändra på det förrän det går riktigt åt helvete med något.
Så, istället för att råplugga och sitta med näsan djupt ner i de mest svårlästa och tråkiga böckerna stadsbiblioteket hade att erbjuda mig har jag sett två avsnitt av californication. Damn, vad det är bra! Inte särskilt djupt eller krävande, bara bra.
Så, jag kanske ska fortsätta med det jag gör bäst. Skjuta upp saker, ett tag till...
Jag hatar mitt falska nedladdningsprogram. Inte mer än fem ynka procent kvar och så dör allting. Bara jag får säsong ett tills imorgon kanske jag kan förlåta.
