Text
Det var längesedan jag skrev. Överhuvudtaget. Det har inte berott på brist av händelser, snarare tvärtom och jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag sitter av en period av verbal förlamning nu igen, förmodligen för att jag tänker för mycket. Analyserar, reflekterar, rationaliserar. Allting handlar i grund och botten om dem. Alltid dessa dem.
De tycks alltid ligga bakom mitt tidvis överdrivna tänkande. De står för euforiska rus, och djupa dalar. Tonårsdramatik någon, ibland misstänker jag att jag själv sitter inne med för mycket. Jag är rädd att det ska gå åt helvete igen. Jag är rädd att jag inte kommer vara den som går. Jag är rädd för att substitutet eller kanske botet till feltänkandet den senaste tiden är ännu värre.
Men jag kan dealen. Villkor och förutsättningar är desamma. Inget har förändrats. Jo. Vi har. Jag är annorlunda och de förändras ständigt. Ändå verkar viet förbli oförändrat. Jag kan inte låta bli att älska det faktumet. Förändring brukar jag inte uppskatta.
Men det var inte tänkt att det här skulle handla om dem. Det finns bättre saker att skriva om. Väsentligheter, för en gångs skull. Som hur fint det är att se gamla par som håller i hand. Eller känslan av ett ljummet sommarregn, och asfaltslukten som det lämnar bakom sig. Det finns annat, mer väsentligt. Jag måste bara påminna mig själv om det. Jag måste skära ner på kaffekonsumtion också.
Jag har börjat träna igen förresten. På måndag blir det på riktigt. Med dans, gymmande och morgonpromenader. På söndag börjar jag jobba. Jag får nog motvilligt erkänna att rutiner har en lugnande inverkan.
Att lyssna på Håkan och läsa i en hammock är också lugnande.
(Hoppas att det duger Hannah.)
Russin
SATC the movie. Jag grät. Jag skrattade. Jag tyckte att den var väldigt jättebra. Visst var den klyschig, men på ett fint sätt. Vissa stunder fångade filmen den sarkastiska humor som genomsyrat hela serien på ett sådant klockrent sätt att jag blev alldeles mjuk i magen.
Därefter tog mitt sällskap och jag en sväng inom Willie för att säga hejdå innan han åkte, ge en blomma och cirkus en timme av vår värdefulla tid. Det var trevligt, även om jag kan tänka mig att vi var ganska tålamodsprövande i vårt sinnestillstånd.
Vi avrundade det hela med chill och en lugn stund hos Carl. Han hade gott om russin.
Idag har också varit en fin dag. Fastän jag har två timmars sömn i bagaget och är ganska trött så känner jag mig ändå pepp. Tog 0615-tåget hem på morgonen, sov en halvtimme till och blev sedan väckt av mor för vår morgonpromenad.
Sedan åkte vi till Ystad får smått fix. Jag var inom Ystads Saltsjöbad och skrev upp alla jobbtider. 26 dagar allt som allt, och lite klirr i kassan. Jag gillar det. Åkte in till stan och strosade. Handlade en kalender, böcker, en tröja och en kavaj. Mor var givmild idag.
Så nu sitter jag här, och har petat in mina jobbtider i kalendern, och känner mig löjligt entusiastisk. Så är det alltid när man har en ny. Inleder med att skriva in varenda jävla fast tid i ens vardag, men ett par månader senare är det där med kalender inte lika kul.
Nu ska jag powernapa, sedan gymma och låta mig föras dit vinden blåser. Jag har ingen aning om vad jag ska göra ikväll. Borde kanske sova en natt. På riktigt. Fin idé.
SATC
Jag är glad. Idag har varit en bra dag. Jag har varit ute hos Matilda i deras söta café i Abbekås, småpratat, dansat och ätit god glass. Nu ska jag snart skynda till tåget för en snabbdate med Mette, och om några timma ska jag och Hannah se SATC-filmen. Det innebär att jag kommer få min del av fyran ikväll, inte samlad, men ändå.
Jag är nog bannemig skitglad.
Solnedgång
Attans vad jag var bitter, trött och ledsen igår. Jag har fortfarande inte riktigt skakat av mig den besvikelse på sommarlovet som stundtals kastar sig över mig. Egentligen har det inte så mycket med sommaren i sig att göra. Det hela grundar sig helt enkelt i att jag saknar mina vänner så att jag håller på att spricka.
Igår blev lösningen en löparrunda. Den blir ofta det när jag känner mig frustrerad, för då känns det för en gångs skull bra att springa. Jag sprang långrundan, i solnedgången och det var först när jag stannade som jag märkte hur min kropp värkte. Kröp ner i ett bad och somnade nog tio minuter efter att jag lagt mig.
Idag kan jag knappt gå som mina muskler värker. Så går det när man är bitter
Nollsex
Sommaren 06 var ett riktigt kap. Den hade bannemig allt. Sommaren 07 var okej, med bra toppar. 08 suger stenhårt. Hultsfred var de bästa dagarna det här året haft att bjuda på, men sen.. Jag har inte träffat Mattias på över två veckor och saknar honom och gitarren. Fyran, är som bortblåst. Ingen har tid samtidigt. Det är jobb och orkbrist som står ivägen och jag håller på att trilla isär.
Jag är en sällskapssjuk jävel, det har jag alltid varit. Att bara göra ingenting gör mig tokig. Att inte träffa någon annan än min familj förvärrar saken ytterligare. Jag saknar mina damer och herrar gänska jättemycket.
Vi försökte lösa problemet med en MSN-konferens. Matilda var humoristisk när det gällde mina smärre utbrott:
Matilda säger: (21.16.01)
du skulle behöva någon som kan hålla på dina rattar
Hannah säger: (21.16.17)
hjälper det ?
Matilda säger: (21.16.33)
ja, på lina gör det!
Matilda säger: (21.16.52)
det lugnar ner henne
När jag sedan skulle gå, fortfarande sur och bitter, avrundade hon med:
Matilda säger: (21.37.23)
mina händer ligger finns där - på pattarna - även om det inte alltid känns så
Buss
Linus berättade precis en fin och konstig sak. Om en busslinje i Halmstad. Den går från Kärleken, via Sjukhuset till Kyrkogården.
Kärleken - Sjukhuset - Kyrkogården.
Slimane
Han får vem som helst att se vacker ut. På sitt eget sätt.
http://www.hedislimane.com/diary/
Text
Det ligger tio sidor text bredvid mig. Tio sidor ventilation. Tio sidor av insidan av mitt huvud. Tio sidor i form av brev som aldrig kommer postas. Tio sidor känslor. Tio sidor tankar. Tio sidor old school, papper och penna. Tio sidor av mig själv. Tio sidor som kanske borde postas.
Duktig
Jag, Lina Erika Johanna Franzon, har tränat för första gången på nog en måndag. Ont har jag, i princip överallt. Eftersom dansen var inställd gymmade jag, faktiskt med diciplin.
Hann dessutom klart med kjolarna jag sydde upp innan idag. Imorgon ska jag fixa klänningen, sedan rensa klart min garderob och slänga ut en annons på blocket för att bli av med allt.
Och, på onsdag ska jag och Hannah se SATC-filmen och avrunda med en cosmopolitan. Är inte livet allt bra fint ibland?
Sax
Jag har precis klippt av min pennkjol. Nu ska den fållas och finas. Det är kul att pyssla när vädret ger vika. Har börjat pilla med minkkappan också. Den ska bli en pälsväst. Sen har jag paxat emmas bruna skinnboots. Fiiiiint.
SMS
"Jag har en sån där konstig pirrande känsla i magen, jag tror jag är lycklig alfred!"
Mette
Pajen har varit på party. Hånglat hade hon gjort. Med två killar! Jag får knappt några detaljer. Och så gnäller hon om att hon inte får något. Hmpf..
Mette säger: (11.34.46)
sen den andra heter tydligen niklas och ebba och bella tycker han ser bra ut, han hade inget hår, men han va söt
Vad säger man?
Vill
Jag vill göra massor av saker. Nu vill jag mest baka söta cupcakes, eller sova bredvid någon jag tycker om. Jag vill jobba också, så att jag kan köpa skor från Steve Madden, som de här.
Åska
Blixtrarna skär genom de grå molnen. Några sekunder senare hörs dova åskknallar. Det var längesedan det åskade. Sålänge jag får vara inomhus tycker jag att det är bland de mysigaste vädergudarna har att bjuda på. För tillfället sitter jag upprullad mot sängkanten i min storkofta och med datorn i knät. Jag har precis rensat huset på levande ljus och klämt in alla i mitt eget rum. Inte fyskam.
Nu kommer regnet också. För en gångs skull känns det okej.
Mitt huvud är fyllt av tovor igen. Vissa saker går tydligen inte att sätta ord på.
Fluga
Jag har inte gått och lagt mig ännu. Hannah och jag satt upper och kuckelurade hela natten. Klockan sex tog vi ut hunden på en prommis, skrev "hej" på en trappa, med grus och hade världens bästa humor.
Nu vill jag sova, men en fet fluga har bestämt sig för att hindra mig. Den ska dö.
Midsommarväder
Regnet slår mot rutorna. Himlen är surt grå. Tji fick ni som trodde på en solig midsommar. Men det kan ni gott ha, regn på midsommar är i princip en tradition i Sverige, åtminstonde känns det så.
Jag kan väl erkänna att jag inte känner mig helt pepp på denna hypade tillställningen. Midsommar, är enligt mig, precis som både nyår och valborg, en aning överskattat. Egentligen hade jag gärna stannat hemma, krupit ihop och lyssnat på regnet, med tända ljus, en bra film, vin och vänner. Det skulle räckt för mig.
Istället ska jag nu tämja mitt hår, åka till Ystad och jobba några timmar, sedan bege mig mot Malmö, för raka motsatsen av det jag precis nämde. Det får helt enkelt bli en annan regndag.
Glad Midsommar!
(Resultatet av en bildsökning av "midsommarväder", säger en del...)
Musikmän
Musik är sexigt. Eller rätt musik är sexigt. En pojke med en gitarr, ett dånande trumset eller den där söta saxofonen som Alfred präntade in i minnet på mig, under min tid i en lam skolorkester.
Jag blir sådär löjligt knäsvag av personer som sitter inne med en musiksmak som försätter mina trumhinnor i extas. Det går nog lätt att avläsa om man slår i mitt register över både stora och små kärlekar, och tokig engångsattraktion.
Vi har han med gitarren. Som frustrerat försökte sträcka ut mina fingrar så att jag kunde ta ackorden den sommaren han bestämde sig för att lära mig spela gitarr. Han med stora ögon och ett pojkaktigt leende som satte mig ur balans vad det gällde både gitarrspel och rationellt tänkande. Han introducerade mig för musik som jag idag fortfarande älskar och minnet av när jag vilade mitt huvud mot hans bröst och han sjöng på Slow dancing in a burning room, det känns omöjligt att skaka av sig.
Elvis är heller icke att förglömma. Egentligen var de inget alls. Åtminstonde inte långsiktigt. Men vanliga dagar blev lite roligare och att läxa upp någon med legender i utbyte mot akustiska ballader var inte fyskam.
Icke att förglömma är Damien. Vi älskade Cannonball, han försökte få mig att börja röka och jag var nog irriterande prydlig och tillknäppt. Ändå är jag nog den värsta av oss om man ser tillbaka på det hela, som slutade i aggressioner och rann ut i sanden. Damien kanske inte är något att bygga på.
Den som bjöd på mest nytt är förmodligen househerren. Så fort jag hör Justice tänker jag på en kall källare i Hässleholm. Det låter som ett våldtäktsscenario, men det blev det aldrig. Jag blev aldrig något offer. Istället blev han en vän, som då och då får mig att ge vika för soft electronica. Booka shade känns som en bra erfarenhet.
Och Hives. Det var bara ett sånt fint samförstånd att inga fler ord borde slösas på saken. Det var inget utbyte, utan mer samförstånd. Fint sådant dessutom.
Och Heartbeats. Jag lyssnar på den och får chills för en sekund. Det var konstigt det där, som bara slog till från ingenstans. Hårt också. Det var fint och samtidigt fel, och jag blev för ett tag alldeles knäpp. Att samtidigt inte få chansen till luft och avstånd gjorde saken ännu konstigare. Fel är ett fult ord, men kanske är det lika bra ibland. Jag är nog snart mig själv igen.
Fast egentligen spelar inget av det här någon roll. Jag ska ju ändå gifta mig med Howlin.
Kompis
Jag saknar vår lilla liga. Som samlades varenda dag, om så bara några minuter så var vi i alla fall samlade. Nu var det så längesedan att jag knappt kommer ihåg, och det suger ganska hårt. Matilda har jag knappt pratat med sedan vi kom hem. Förrän nu då. Vi kläckte idén till vårt UF-företag i trean. SkurupsHoror UF.
Matilda säger: (21.59.35)
vart ska du jobba förästen?
Lina säger: (21.59.57)
ska sälja mig längs skurups gågata
Ipod
Min baby är borta. Jag hatar när det händer. Det händer ganska ofta, ja. Vetskapen att den ligger någonstans på mitt rum är inte heller till någon vidare hjälp. För mitt rum ser inte som det borde. Eftersom jag dessutom tvättade min förra i tvättmaskinen blir jag nojig över att den skulle ligga där nu. Fan.
Ska förresten dansa imorgon. För första gången på jävligt länge. Jag har nog inte satt min fot på Forum på över en månad. Det har varit förkylningar, inspirationsbrist, siesta, studentvecka och hultsfred som stått iväg. Men jävlar i min låda, nu ska det bli ändra. Minst tre dagar i veckan dans plus två styrkepass. Hot damn vad jag tänker bli fit igen.
Jobb
Jag hade sakta accepterat det faktum att jag inte lyckats hooka något sommarjobb för någon vecka sedan. Började gilla läget, och inse att fria dagar skulle bli skönt. Ekonomiskt tight, men skönt. Sedan åkte vi till Hultsfred, kom hem och jag fick panik. Första dagen hemma var hundra procent rastlöshet. William räddade den fram mot kvällen, men innan dess..
Så, jag tog tag i mig själv och skickade iväg ett CV till Ystads Saltsjöbad, med inspiration från Emma. Några timmar senare ringde en trevlig dam vid namn Sara och meddelade att mina dagar kanske inte skulle bli så tomma trots allt. Inte min plånbok heller för den delen. Tack gud för det.
Nu har jag redan börjat planera vad jag ska lägga pengarna på, sådär som jag alltid gör. Det är en väldigt trevlig sysselsättning.
En annan fin sak med idag är Hannahs fynd. Jag har snart kämpat med mina en storlek för små Vagabondskor i ett halvår. Jag älskar och avgudar dem, men fy fan i helvetet vad ont de gör. Idag hittade Hannah ett par i en storlek större. Så nu byter vi. Och jag kommer äntligen kunna dansa en hel natt i världens finaste skor.
