Distraherande

Igår jobbade jag med Elenore. Attans vad det är trevligt, och vad jag tycker om denna fagra dam. Någon gång i livet ska vi dessutom duoblogga är det sagt. Inte fyskam.

Igår jobbade ett par fint nötbruna ögon också. Det är lite distraherande, men ändå väldigt trevligt. Jag luskade lite samtidigt som jag vilade benen, och ögonen tycks sitta på en festivalmänniska, som precis som jag rände runt på Ängarna för lite mer än ett år sedan.

Halv två trillade jag i säng, och klockan sju ringde klockan igen. Åkte hem. Nu sitter jag här efter min morgonpromenad och en enorm frukost och känner att sömnbristen börjar göra sig påmind. Men istället för att krypa ner i min säng, som för övrigt ser väldigt inbjudande ut, ska jag slänga ihop en väska och åka till Malmö för att träna.

Tanken var att jag även skulle hämta ut min dator, och träffa Johan. Men så blir det inte. Datorn är fortfarande inte klar och den där Johan hinner jag nog inte idag.

Nu har jag två jobbdagar kvar till ledighet. Med nötbruna ögon. Helt ok.

Hannahveckan

Jag jobbar hela tiden nu. Men jag trivs och gillar mitt sällskap. En annan fin ljuspunkt är att Hannah och jag har trevliga dagar inplanerade. Imorgon blir det frukost. På onsdag hälsar hon på mig på Saltan för lite after work. På torsdag far mina föräldrar och vi har en heldatesdag, och på fredag ska vi jobba tillsammans. Tack gud för Hannah.

Gubbar

Gamla gubbar är söta. Satt bredvid två på tåget till dansen. De pratade om sport och den enas nya Ipod. Jag ville bara ge dem en kram.

Humör

Jag känner mig sådär irriterande glad. När ingenting riktigt når en. När allting är dans och blå himmel. Då passar den här låten bra. Jag älskar det han säger i början, och låten får mig att tänka på hur vilt vi dansade på KB i fredags. Så:

Än finns det tid kvar, innan sommarens sista suck blåst bort.


Ledig

Igår åkte vi ut till kalkbrottet i Klagshamn och badade. Sedan satt vi där och såg solen trilla ner medans vi lät fötterna dingla över kanten. Jag blir alltid så glad av att träffa Willie och Mattias. Och Mette såklart. Favoriter är fint att ha.

Annars har inte mycket hänt. Jobbet är kul och sällskapet trevligt. Jag trivs därute och det gör inte så mycket att mina fötter ömmar och att varje kväll slutar med en löprunda till stationen. Det känns väldigt bra ändå. Allting känns bra.

De ringde till och med från datorlagningen och sa att min kära mac kanske till och med blir klar idag, eller imorgon. Med en tom hårddisk ja, fast en nystart kanske inte är fyskam.

Förändring

Jag har aldrig gillat förändring. När någon tar tag i, och ruskar om min värld när den redan känns bra. Men ibland kan man inte smita undan. Ibland står förändringen bara där, och det går inte är undvika den.

Någonstans därinne kommer det alltid vara samma person. Men det sitter längre, och längre in för varje gång. Någonstans slutade vi att skratta med, och skrattar nu åt dig. Jag ville bara krama dig, rädda dig från dig själv. Men jag är inte rätt person för det. Det var mest sorgligt.

Händer

"Vissa delar av kroppen är vackrare än andra. Mina nära och kära vet hur jag kan fascineras av nyckelben, och de där små knutarna längst ut på en herres axlar.

En vacker ryggtavla kan också få det att dansa i magen på mig. Ett sånt där senigt axelparti där minsta lilla rörelse avslöjar musklernas arbete. Jag gillar att massera, eller bara lägga mig platt på en sån där rygg. Bara för att den är så fin.

Lockiga pojknackar, eller kalufser i största allmänhet är också rysligt fint. När håret ser sådär mysigt nyvaket ut, och inte har en tanke på att lyda sin ägares vilja. När jag ser sånt hår, då vill jag bara gå fram och rufsa in mina händer i det, för att liksom kolla om det är på ritkigt. Men det gör jag sällan. Själbehärskning tror jag det kallas.

Min nya kärlek är dock händer. Manliga händer, som ser ut att kunna rädda en från vad som helst. Om jag kunnat teckna skulle jag nog bara ägnat mig åt händer, spara dem i minnet för de är så fina.

Sen är det ju det där med bruna ögon, eller kolsvarta ögon, eller nötbruna, ljusbruna, grönbruna. Ögon med minsta lilla brunt i. Jag tänker inte ens utveckla det där, för då kommer jag nog inte kunna sluta."


Det där skrev jag på tåget hem. Jag vet inte riktigt varifrån de där tankarna kom. Jag tror jag saknar att ha en någon.

Öm

Trillade precis hem. Nu börjar det. En sommar av jobb, och pengar med för den delen. Det var okej, och nattmaten om man jobbar på restaurang är inte att leka med.

Nu ska jag ta mig en dusch, läsa lite och somna ganska jättehårt. Imorgon har jag massor av bestyr:

- Lämna in machelvetet
- Fika upp kvällens drickspengar
- Posta alla traderagrejer
- Träna och vara sund
- Låta blir att vara onyttig

Osv...

Jag behöver nog sova. Ja, så är det.

Nej!

Min mac mår inte bra. Den knastrar, piper och nu går den inte längre att starta. Tänk om den gått sönder på riktigt?!

Lördagkväll

Så att Hannah har något att läsa när hon kommer hem från jobbet: Jag sitter med min bok ute på balkongen. Har precis petat i mig en kycklingsallad och känner sakta hur tröttheten börjat ta över min kropp och mitt huvud.

Huset är tomt, och resten av familjen är på picknick-konsert. Jag njuter av ensamstunden med ett glas vin och sömnlistan i ipoden. Kvällssolen värmer fortfarande. Om jag bara lutat huvudet mot tegelväggen, slutit ögonen och slappnat av hade det nog inte dröjt många minuter innan jag somnat. Jag har varit vaken i trettiofem timmar i sträck nu. Det är kanske inte så konstigt.

När solen krupit runt hörnet ska jag ta mig upp, tappa upp ett bad och skrubba mig både ren och len. Sedan ska jag bädda med nya lakan i sängen, tända ljus och krypa ner framför en av de franska filmer jag väntat på ska ladda klart under dagen. Det känns som en bra plan.

Vaken

Har fortfarande inte gått och lagt mig. Vet inte om jag är trött ens. Jag skulle vilja ha någon här som kunde massera mina ömma vader, resultatet av flera timmars dans på klackar. Jag skulle vilja ha någon att krypa ner och sova bredvid, och kolla på franska filmer med.

Oddsen för att telefonen ska ringa ökar inte bara för att man försöker stirra ihjäl den va?

Soluppgång

Jag har inte riktigt gått och lagt mig ännu. Sitter uppkrupen i sängen, med ett par ömma fötter och en ganska öm kropp därtill. Men jag känner mig glad, upprymd och inte så fasligt trött som jag borde. Jag lyssnar på en väldigt fin version av Hallelujah med Kate Voegele, och skiftar mellan musik från igår och sömntoner.

Det var så kul igår. Det var så längesedan vi fyra sågs på riktigt, och när vi väl satt där ihopklämda på Mettes balkong insåg jag hur mycket jag verkligen saknat det.

KB var dessutom inte helt åt pipsvängen det heller. Ibland känns det nästan som en minifestival, där man själv blir alltmer ofräsch, älskar musiken och är omgiven av jämlikar.

Vi trillade vidare till en lägenhet vid triangeln, till en sån där efterfest som egentligen inte är någon efterfest utan mer bara en ursäkt för sällskap. Vi såg solen gå upp och lyssnade på Coldplaydiskussioner. Tog en taxi till Mette strax efter fem och trillade i säng för att diskutera våra bravader.

Det kittlade nog till i tåspetsarna när han kysste mig. Och jag hittade inte ett enda jävla fel. Det var en bra kväll.

Maskiner

Machines have less problems.

I'd like to be a machine,
wouldn't you?

- Andy Warhol

Jag lyssnar på maskinens nya, Segertåget. Känner mig sprallig och full i fan. Har en bra magkänsla över ikväll. Fyran ska återförenas och vi ska dansa tills det ljusnar. Det är dessutom varmt nog för bara ben. Bara en sådan sak.

Besök

Igår fick jag finbesök. Vi åt scones och låg i solen och gjorde bara ingenting en hel dag. Det var alldeles utomordentligt trevligt. 




Vänner

Vänner är bannemig det finaste som finns. De där människorna, som känner en utan och innan. Som tycker om en, fastän man är knäpp och gör fel ibland. De människorna som gör en glad, och lyfter en grå dag. De människorna som alltid sitter där och håller ens hand när man är ledsen, och allt gått käpprätt åt helvete. 

Jag har haft en fin dag. Efter några timmar i solen, åkte jag och dansade, för att sedan sitta i Västra hamnen tillsammans med Hannah och Matilda. Vi såg solen gå ner, pratade om ditten och datten och drack rosévin. 

Vi bestämde att imorgon var precis rätt dag för en sconesfrukost. Så imorgon får jag finbesök. Sedan åkte jag hem, till ett tomt och sovande Skurup. Och där gick jag mitt på den tomma gatan, och sjöng på Håkan, så som jag alltid gör och njöt och den där självvalda ensamheten. 

Tio minuters promenad hem och många tankar. Jag har inte bestämt mig ännu. Om jag ska ge efter eller börja med något nytt. Någonstans bland alla tårar det orsakat så är det ganska fint och charmigt och någonstans det sötaste jag varit med om. Det är svårt, och konstigt, och bra, och underbart, och förstörande och tusen andra saker. Men just nu vet jag inte hur jag ska göra.

Men en sak vet jag. Att det här kanske är världens finaste låt, sjungen av en herre i sjömanskostym. Eller av mig, längs Södergatan en helt vanlig onsdagsnatt:

Dom är uppe på taken
Alla är högt över staden 
Sommarn snurrar fort 
När vi bara snöar bort 
Och jag vågade aldrig hålla din hand 
Vi är inte såna  Som i slutet får varann  
Och alla bara pratar "är det sant"  
Och "jag har hört om dig" 
Jag kommer aldrig tillbaka hit igen 
Neonskyltar på gatorna  
Sänder ljus till mig och skatorna 
Alla dansar och jag tänker  
Är du också själv, var är du ikväll?  

Vem kysste Elin  
Bakom ryggen på Marie 
Var det den store poeten  
Som hon var förälskad i 
Fanns det en plats  
I hennes värld för två 
Snälla skicka ett vykort  
För jag undrar så  
Och jag undrar vad som händer i vår del av stan 
Vinden håller tal vid en hamburgerbar 
Den har blåst sig trött  
Och alla flickor har gått hem 
Och du var sötare än dom  
Men jag slängde bort det igen 
Jag slängde bort nån slags vän  

Det var så mörkt 
Den kvällen jag gick hem 
Jag hade hoppats på något 
Hoppats på något 
Hoppats på något  
Om du vill ha mig  
Nu kan du få mig så lätt 
Om du vill ha mig  
 kan du få mig så lätt 
Om du vill ha mig  
Nu kan du få mig så lätt 
Om du vill ha mig 
Nu kan du få mig så lätt  

Lura mig, nej nej  
Vad folk än säger 

Anledningar

Det är varmt ute, och sol, för vad som känns som första gången på väldigt länge. Jag har legat ute och gjort ingenting ända sedan jag kom hem från Mette. Det var mysigt igår, och jag tror att vi behövde det. För första gången på länge pratade vi på riktigt. Jag har saknat pajen.

Hon rörde lite i mitt huvud, och rensade bland lite tankar. Hon fick mig att komma fram till en sak. Att just nu behöver jag en bra anledning. Något som drar mig åt rätt håll istället för rakt mot det där. Utan en bra anledning blir allting skitsamma, ingen förlust utöver det jag gör mot mig själv.

Inte en jävla gång till. Tror jag.

Prat

Sitter och väntar på Mette. Har spenderat någon timme i eftermiddagssolen med Richter. Han är en trevlig prick. Det var nog det.

Ensamhet


För mycket fritid och tänkande går hand i hand. Åtminstonde när jag är involverad. Ligger i solen i trädgården. Kleerups album rinner ur högtalarna på min dator. Strålarna bränner mot huden och för första gången på ett tag har en smärre sommarkänsla infunnit sig.

Tänkadet rör det där med ensamhet. Jag brukar avsky det, och kan utan att tveka kostatera att jag är gravt sällskapssjuk. Dock med vissa undantag. Efter en lång morgonpromenad med hunden, och därefter någon timmas möte i ukm-anda slog jag rot på Barista, ensam, med en sojalatte och min bok.

Långa utläggningar från kulturtanter var föga underhållade så jag smet, och fick i gengäld 45 minuter med mig själv. Det var skönt, och när jag reste mig för att gå till tåget kunde jag konstatera att all ensamhet nog inte är av ondo. Självvald sådan är till och med skönt och helt plötsligt kan jag förstå de där människorna, som slår rot på en uteservering med en bok, eller bara sig själv. Ingen stör, ingen avbryter.

Nu ska jag gräva ner mig i boken igen och jobba lite på det där med solbrun hud.


Frukost

Det finns många saker jag är löjligt förtjust i. Listor är en sådan sak. Jag gör listor så fort jag får tillfälle till det, mest för den löjliga tillfredsställelse det ger att kunna bocka av en punkt. Exempelvis: inför varje sommar brukar jag alltid pilla ihop en lista på hur jag ska spendera pengarna jag tjänar. Oftast sker detta innan jag ens börjat jobba, och lika ofta bryter jag listan så fort jag får pengarna i min hand, eller på kontot.

Jag har en lista i år också. Och jag har lovat mig själv att inte bryta den. Hittills har jag bockat av fyra saker. Och jag har inte fått min första lön ännu. Bara det känns som en bedrift.

Jag har hittintills haft en löjligt bra dag. Blev väckt av mor i vanlig ordning, gick en rapp morgonpromenad, slängde i mig en kopp kaffe och hetsade till tåget mot Malmö. Klockan tio mötte jag Hannah aka Alfred i Malmö och tillsammans konstaterade vi att livet är jävligt bra ibland. Det blev bättre..

Vi åt frukost på lilla torg och siktade sedan på Weekdays 50%-rea. Det resulterade i materiell lycka. Hittade ett par stentvättade jeans (med på listan), som jag ångrat att jag inte köpte sedan Monki reade ut sina i vintras, ett par blåjeans med hög midja (med på listan) och en väldans fin klänning med dragkedja. Inte med på listan, men kunde rent hypotetiskt faktiskt ha varit det.

Fortsatte sedan till HM. Införskaffade en ljublå skjorta (med på listan) från herravdelningen, något jag planerat att göra ganska länge. Misslyckades med hattjakten med var glad ändå.

Sedan bytte vi skor dessutom. Så nu sitter jag här i mina vagabondskor, som verkligen passar och känner mig ganska glad. Ganska, jävla, jätteglad.



Relationer

Relationer handlar om att ge och ta. Just nu ger jag. Enbart. Är mitt inne i mitt första gräl med min man. Mac vill inte samarbeta. Jävla skitdator. Åt helvete med iPhoto.

Tidigare inlägg Nyare inlägg