Frukost
Det finns många saker jag är löjligt förtjust i. Listor är en sådan sak. Jag gör listor så fort jag får tillfälle till det, mest för den löjliga tillfredsställelse det ger att kunna bocka av en punkt. Exempelvis: inför varje sommar brukar jag alltid pilla ihop en lista på hur jag ska spendera pengarna jag tjänar. Oftast sker detta innan jag ens börjat jobba, och lika ofta bryter jag listan så fort jag får pengarna i min hand, eller på kontot.
Jag har en lista i år också. Och jag har lovat mig själv att inte bryta den. Hittills har jag bockat av fyra saker. Och jag har inte fått min första lön ännu. Bara det känns som en bedrift.
Jag har hittintills haft en löjligt bra dag. Blev väckt av mor i vanlig ordning, gick en rapp morgonpromenad, slängde i mig en kopp kaffe och hetsade till tåget mot Malmö. Klockan tio mötte jag Hannah aka Alfred i Malmö och tillsammans konstaterade vi att livet är jävligt bra ibland. Det blev bättre..
Vi åt frukost på lilla torg och siktade sedan på Weekdays 50%-rea. Det resulterade i materiell lycka. Hittade ett par stentvättade jeans (med på listan), som jag ångrat att jag inte köpte sedan Monki reade ut sina i vintras, ett par blåjeans med hög midja (med på listan) och en väldans fin klänning med dragkedja. Inte med på listan, men kunde rent hypotetiskt faktiskt ha varit det.
Fortsatte sedan till HM. Införskaffade en ljublå skjorta (med på listan) från herravdelningen, något jag planerat att göra ganska länge. Misslyckades med hattjakten med var glad ändå.
Sedan bytte vi skor dessutom. Så nu sitter jag här i mina vagabondskor, som verkligen passar och känner mig ganska glad. Ganska, jävla, jätteglad.
Relationer
Relationer handlar om att ge och ta. Just nu ger jag. Enbart. Är mitt inne i mitt första gräl med min man. Mac vill inte samarbeta. Jävla skitdator. Åt helvete med iPhoto.
Text
Det var längesedan jag skrev. Överhuvudtaget. Det har inte berott på brist av händelser, snarare tvärtom och jag vet inte riktigt var jag ska börja. Jag sitter av en period av verbal förlamning nu igen, förmodligen för att jag tänker för mycket. Analyserar, reflekterar, rationaliserar. Allting handlar i grund och botten om dem. Alltid dessa dem.
De tycks alltid ligga bakom mitt tidvis överdrivna tänkande. De står för euforiska rus, och djupa dalar. Tonårsdramatik någon, ibland misstänker jag att jag själv sitter inne med för mycket. Jag är rädd att det ska gå åt helvete igen. Jag är rädd att jag inte kommer vara den som går. Jag är rädd för att substitutet eller kanske botet till feltänkandet den senaste tiden är ännu värre.
Men jag kan dealen. Villkor och förutsättningar är desamma. Inget har förändrats. Jo. Vi har. Jag är annorlunda och de förändras ständigt. Ändå verkar viet förbli oförändrat. Jag kan inte låta bli att älska det faktumet. Förändring brukar jag inte uppskatta.
Men det var inte tänkt att det här skulle handla om dem. Det finns bättre saker att skriva om. Väsentligheter, för en gångs skull. Som hur fint det är att se gamla par som håller i hand. Eller känslan av ett ljummet sommarregn, och asfaltslukten som det lämnar bakom sig. Det finns annat, mer väsentligt. Jag måste bara påminna mig själv om det. Jag måste skära ner på kaffekonsumtion också.
Jag har börjat träna igen förresten. På måndag blir det på riktigt. Med dans, gymmande och morgonpromenader. På söndag börjar jag jobba. Jag får nog motvilligt erkänna att rutiner har en lugnande inverkan.
Att lyssna på Håkan och läsa i en hammock är också lugnande.
(Hoppas att det duger Hannah.)
Russin
SATC the movie. Jag grät. Jag skrattade. Jag tyckte att den var väldigt jättebra. Visst var den klyschig, men på ett fint sätt. Vissa stunder fångade filmen den sarkastiska humor som genomsyrat hela serien på ett sådant klockrent sätt att jag blev alldeles mjuk i magen.
Därefter tog mitt sällskap och jag en sväng inom Willie för att säga hejdå innan han åkte, ge en blomma och cirkus en timme av vår värdefulla tid. Det var trevligt, även om jag kan tänka mig att vi var ganska tålamodsprövande i vårt sinnestillstånd.
Vi avrundade det hela med chill och en lugn stund hos Carl. Han hade gott om russin.
Idag har också varit en fin dag. Fastän jag har två timmars sömn i bagaget och är ganska trött så känner jag mig ändå pepp. Tog 0615-tåget hem på morgonen, sov en halvtimme till och blev sedan väckt av mor för vår morgonpromenad.
Sedan åkte vi till Ystad får smått fix. Jag var inom Ystads Saltsjöbad och skrev upp alla jobbtider. 26 dagar allt som allt, och lite klirr i kassan. Jag gillar det. Åkte in till stan och strosade. Handlade en kalender, böcker, en tröja och en kavaj. Mor var givmild idag.
Så nu sitter jag här, och har petat in mina jobbtider i kalendern, och känner mig löjligt entusiastisk. Så är det alltid när man har en ny. Inleder med att skriva in varenda jävla fast tid i ens vardag, men ett par månader senare är det där med kalender inte lika kul.
Nu ska jag powernapa, sedan gymma och låta mig föras dit vinden blåser. Jag har ingen aning om vad jag ska göra ikväll. Borde kanske sova en natt. På riktigt. Fin idé.
SATC
Jag är glad. Idag har varit en bra dag. Jag har varit ute hos Matilda i deras söta café i Abbekås, småpratat, dansat och ätit god glass. Nu ska jag snart skynda till tåget för en snabbdate med Mette, och om några timma ska jag och Hannah se SATC-filmen. Det innebär att jag kommer få min del av fyran ikväll, inte samlad, men ändå.
Jag är nog bannemig skitglad.
Solnedgång
Attans vad jag var bitter, trött och ledsen igår. Jag har fortfarande inte riktigt skakat av mig den besvikelse på sommarlovet som stundtals kastar sig över mig. Egentligen har det inte så mycket med sommaren i sig att göra. Det hela grundar sig helt enkelt i att jag saknar mina vänner så att jag håller på att spricka.
Igår blev lösningen en löparrunda. Den blir ofta det när jag känner mig frustrerad, för då känns det för en gångs skull bra att springa. Jag sprang långrundan, i solnedgången och det var först när jag stannade som jag märkte hur min kropp värkte. Kröp ner i ett bad och somnade nog tio minuter efter att jag lagt mig.
Idag kan jag knappt gå som mina muskler värker. Så går det när man är bitter
Nollsex
Sommaren 06 var ett riktigt kap. Den hade bannemig allt. Sommaren 07 var okej, med bra toppar. 08 suger stenhårt. Hultsfred var de bästa dagarna det här året haft att bjuda på, men sen.. Jag har inte träffat Mattias på över två veckor och saknar honom och gitarren. Fyran, är som bortblåst. Ingen har tid samtidigt. Det är jobb och orkbrist som står ivägen och jag håller på att trilla isär.
Jag är en sällskapssjuk jävel, det har jag alltid varit. Att bara göra ingenting gör mig tokig. Att inte träffa någon annan än min familj förvärrar saken ytterligare. Jag saknar mina damer och herrar gänska jättemycket.
Vi försökte lösa problemet med en MSN-konferens. Matilda var humoristisk när det gällde mina smärre utbrott:
Matilda säger: (21.16.01)
du skulle behöva någon som kan hålla på dina rattar
Hannah säger: (21.16.17)
hjälper det ?
Matilda säger: (21.16.33)
ja, på lina gör det!
Matilda säger: (21.16.52)
det lugnar ner henne
När jag sedan skulle gå, fortfarande sur och bitter, avrundade hon med:
Matilda säger: (21.37.23)
mina händer ligger finns där - på pattarna - även om det inte alltid känns så
Buss
Linus berättade precis en fin och konstig sak. Om en busslinje i Halmstad. Den går från Kärleken, via Sjukhuset till Kyrkogården.
Kärleken - Sjukhuset - Kyrkogården.
Slimane
Text
Det ligger tio sidor text bredvid mig. Tio sidor ventilation. Tio sidor av insidan av mitt huvud. Tio sidor i form av brev som aldrig kommer postas. Tio sidor känslor. Tio sidor tankar. Tio sidor old school, papper och penna. Tio sidor av mig själv. Tio sidor som kanske borde postas.
Duktig
Jag, Lina Erika Johanna Franzon, har tränat för första gången på nog en måndag. Ont har jag, i princip överallt. Eftersom dansen var inställd gymmade jag, faktiskt med diciplin.
Hann dessutom klart med kjolarna jag sydde upp innan idag. Imorgon ska jag fixa klänningen, sedan rensa klart min garderob och slänga ut en annons på blocket för att bli av med allt.
Och, på onsdag ska jag och Hannah se SATC-filmen och avrunda med en cosmopolitan. Är inte livet allt bra fint ibland?
Sax
Jag har precis klippt av min pennkjol. Nu ska den fållas och finas. Det är kul att pyssla när vädret ger vika. Har börjat pilla med minkkappan också. Den ska bli en pälsväst. Sen har jag paxat emmas bruna skinnboots. Fiiiiint.
SMS
Mette
Pajen har varit på party. Hånglat hade hon gjort. Med två killar! Jag får knappt några detaljer. Och så gnäller hon om att hon inte får något. Hmpf..
Mette säger: (11.34.46)
sen den andra heter tydligen niklas och ebba och bella tycker han ser bra ut, han hade inget hår, men han va söt
Vad säger man?
Vill
Jag vill göra massor av saker. Nu vill jag mest baka söta cupcakes, eller sova bredvid någon jag tycker om. Jag vill jobba också, så att jag kan köpa skor från Steve Madden, som de här.
Åska
Blixtrarna skär genom de grå molnen. Några sekunder senare hörs dova åskknallar. Det var längesedan det åskade. Sålänge jag får vara inomhus tycker jag att det är bland de mysigaste vädergudarna har att bjuda på. För tillfället sitter jag upprullad mot sängkanten i min storkofta och med datorn i knät. Jag har precis rensat huset på levande ljus och klämt in alla i mitt eget rum. Inte fyskam.
Nu kommer regnet också. För en gångs skull känns det okej.
Mitt huvud är fyllt av tovor igen. Vissa saker går tydligen inte att sätta ord på.
Fluga
Jag har inte gått och lagt mig ännu. Hannah och jag satt upper och kuckelurade hela natten. Klockan sex tog vi ut hunden på en prommis, skrev "hej" på en trappa, med grus och hade världens bästa humor.
Nu vill jag sova, men en fet fluga har bestämt sig för att hindra mig. Den ska dö.
Midsommarväder
Regnet slår mot rutorna. Himlen är surt grå. Tji fick ni som trodde på en solig midsommar. Men det kan ni gott ha, regn på midsommar är i princip en tradition i Sverige, åtminstonde känns det så.
Jag kan väl erkänna att jag inte känner mig helt pepp på denna hypade tillställningen. Midsommar, är enligt mig, precis som både nyår och valborg, en aning överskattat. Egentligen hade jag gärna stannat hemma, krupit ihop och lyssnat på regnet, med tända ljus, en bra film, vin och vänner. Det skulle räckt för mig.
Istället ska jag nu tämja mitt hår, åka till Ystad och jobba några timmar, sedan bege mig mot Malmö, för raka motsatsen av det jag precis nämde. Det får helt enkelt bli en annan regndag.
Glad Midsommar!
(Resultatet av en bildsökning av "midsommarväder", säger en del...)
Musikmän
Musik är sexigt. Eller rätt musik är sexigt. En pojke med en gitarr, ett dånande trumset eller den där söta saxofonen som Alfred präntade in i minnet på mig, under min tid i en lam skolorkester.
Jag blir sådär löjligt knäsvag av personer som sitter inne med en musiksmak som försätter mina trumhinnor i extas. Det går nog lätt att avläsa om man slår i mitt register över både stora och små kärlekar, och tokig engångsattraktion.
Vi har han med gitarren. Som frustrerat försökte sträcka ut mina fingrar så att jag kunde ta ackorden den sommaren han bestämde sig för att lära mig spela gitarr. Han med stora ögon och ett pojkaktigt leende som satte mig ur balans vad det gällde både gitarrspel och rationellt tänkande. Han introducerade mig för musik som jag idag fortfarande älskar och minnet av när jag vilade mitt huvud mot hans bröst och han sjöng på Slow dancing in a burning room, det känns omöjligt att skaka av sig.
Elvis är heller icke att förglömma. Egentligen var de inget alls. Åtminstonde inte långsiktigt. Men vanliga dagar blev lite roligare och att läxa upp någon med legender i utbyte mot akustiska ballader var inte fyskam.
Icke att förglömma är Damien. Vi älskade Cannonball, han försökte få mig att börja röka och jag var nog irriterande prydlig och tillknäppt. Ändå är jag nog den värsta av oss om man ser tillbaka på det hela, som slutade i aggressioner och rann ut i sanden. Damien kanske inte är något att bygga på.
Den som bjöd på mest nytt är förmodligen househerren. Så fort jag hör Justice tänker jag på en kall källare i Hässleholm. Det låter som ett våldtäktsscenario, men det blev det aldrig. Jag blev aldrig något offer. Istället blev han en vän, som då och då får mig att ge vika för soft electronica. Booka shade känns som en bra erfarenhet.
Och Hives. Det var bara ett sånt fint samförstånd att inga fler ord borde slösas på saken. Det var inget utbyte, utan mer samförstånd. Fint sådant dessutom.
Och Heartbeats. Jag lyssnar på den och får chills för en sekund. Det var konstigt det där, som bara slog till från ingenstans. Hårt också. Det var fint och samtidigt fel, och jag blev för ett tag alldeles knäpp. Att samtidigt inte få chansen till luft och avstånd gjorde saken ännu konstigare. Fel är ett fult ord, men kanske är det lika bra ibland. Jag är nog snart mig själv igen.
Fast egentligen spelar inget av det här någon roll. Jag ska ju ändå gifta mig med Howlin.
Kompis
Jag saknar vår lilla liga. Som samlades varenda dag, om så bara några minuter så var vi i alla fall samlade. Nu var det så längesedan att jag knappt kommer ihåg, och det suger ganska hårt. Matilda har jag knappt pratat med sedan vi kom hem. Förrän nu då. Vi kläckte idén till vårt UF-företag i trean. SkurupsHoror UF.
Matilda säger: (21.59.35)
vart ska du jobba förästen?
Lina säger: (21.59.57)
ska sälja mig längs skurups gågata
Ipod
Min baby är borta. Jag hatar när det händer. Det händer ganska ofta, ja. Vetskapen att den ligger någonstans på mitt rum är inte heller till någon vidare hjälp. För mitt rum ser inte som det borde. Eftersom jag dessutom tvättade min förra i tvättmaskinen blir jag nojig över att den skulle ligga där nu. Fan.
Ska förresten dansa imorgon. För första gången på jävligt länge. Jag har nog inte satt min fot på Forum på över en månad. Det har varit förkylningar, inspirationsbrist, siesta, studentvecka och hultsfred som stått iväg. Men jävlar i min låda, nu ska det bli ändra. Minst tre dagar i veckan dans plus två styrkepass. Hot damn vad jag tänker bli fit igen.
Jobb
Jag hade sakta accepterat det faktum att jag inte lyckats hooka något sommarjobb för någon vecka sedan. Började gilla läget, och inse att fria dagar skulle bli skönt. Ekonomiskt tight, men skönt. Sedan åkte vi till Hultsfred, kom hem och jag fick panik. Första dagen hemma var hundra procent rastlöshet. William räddade den fram mot kvällen, men innan dess..
Så, jag tog tag i mig själv och skickade iväg ett CV till Ystads Saltsjöbad, med inspiration från Emma. Några timmar senare ringde en trevlig dam vid namn Sara och meddelade att mina dagar kanske inte skulle bli så tomma trots allt. Inte min plånbok heller för den delen. Tack gud för det.
Nu har jag redan börjat planera vad jag ska lägga pengarna på, sådär som jag alltid gör. Det är en väldigt trevlig sysselsättning.
En annan fin sak med idag är Hannahs fynd. Jag har snart kämpat med mina en storlek för små Vagabondskor i ett halvår. Jag älskar och avgudar dem, men fy fan i helvetet vad ont de gör. Idag hittade Hannah ett par i en storlek större. Så nu byter vi. Och jag kommer äntligen kunna dansa en hel natt i världens finaste skor.
Sommar
Det absolut bästa med Skurup, är att det bortglömda lilla samhället somnar tidigt. De bästa stunderna jag har här, är de när jag kommer hem från en ännu bättre stund. När det är tomt på folk, och bilar. När det är så tyst att det känns som att till och med tankarna hörs. Ännu finare blir det av en fullmåne, som inatt.
Ikväll blev mysigt. Vi bara satt där, och gjorde egentligen ingenting. Pratade och drack öl, filosoferade om hur bra vår sommar kommer bli. Diskuterade det bästa av hultsfred, och längtade tillbaka till de där människorna, och den underbara ansvarslösheten.
Vissa saker, eller stunder, borde aldrig få ta slut. En festival. En Hiveskonsert. En spontanpicknick. Ett bra samtal. En kyss, eller flera. En fin magkänsla. Ett sommarlov. Ett sånt där skratt. En ögonkontakt. En fin tystnad. En kärlek, en sån där fin en, som man vill spara i en liten burk, och ha kvar att kunna ta fram när allt annat är grått.
Nu ska jag krypa ner, se ett avsnitt Cali och vänta på att klockan ska ringa imorgonbitti. Då ska jag ta upp mina promenader igen. Men först av allt ska jag lyssna på Håkanlåten och sen A young summer youth, för att göra allting ännu bättre.
För vi är inte såna, som i slutet får varann.
Heineken
Var precis och handlade med mor. Där stod dem, ett fint, grönt, glänsande sex-pack Heineken. Jag fick en fin picknickvision, med dekadenta tillbehör och den goda mat jag lovat att jag ikväll. Så jag ringde min Alfred. Du och jag Alfred, du och jag.
Fullmåne
Jag har varit rastlös och bitter hela dagen. Att vara hemma var skönt fram tills första duschen, och sömnen i en vanlig säng, men jag längtar tillbaka så det kliar i hela kroppen. Att bara sitta hemma en hel dag gjorde mig alldeles knäpp.
Som tur är finns William. Så jag åkte till Malmö till slut, för att bara göra ingenting i ett par timmar, men slippa vara ensam. Det var inte fyskam, fastän jag nästan blev uppäten av hundarna. Tror nog de gillar mig bättre än Willie faktiskt. Kan ju inte klandra dem heller.
På tåget hem fortsatte jag på hultsfredssammanfattningen som jag börjat skriva på. Highligts. Satt och flinade åt heliumtoppar, Linnea och Marianne och allt det andra. Hemma bra, men Hultsfred bäst.
Gick hem, mitt i gatan och nynnade på Håkan för mig själv. Det var, eller är fullmåne ute och den där livet-är-bra-känslan tog min kropp i besittning för ett tag.
Live like nowhere else
Jag har försökt, om och om igen att omvandla de senaste dagarna till ord. Att inviga utomstående i alla internskämt, all dramatik, lycka och allmän kärlek är inte så lätt.
En sak däremot, som sammanfattar festivallivet på ett fint sätt, är banderollen som sitter ovanför den näst största scenen, Pampas. "Live like nowhere else" står det på den. Och det är precis vad man gör.
När jag avrundade den musikaliska delen av Hultsfred 08, med Robyn, lyfte jag på huvudet och läste den där frasen för vad som kan ha varit den hundrade gången. Orden fick det att pirra i hela kroppen på mig, i kombination med Cobrastyle, och jag önskade att det inte skulle ta slut.
Men slut är det. Och nu sitter jag där med den välbekanta tomhetskänslan, som alltid infinner sig efter något som man väntat på och längtat efter så länge är över. Det känns nästan som att det var en dröm, att det aldrig hände.
Sedan jag lämnade Hultsfred förra året har jag längtat, och jag antar att nedräkningen inför nästa års festival börjar här och nu. Nedräkningen till nya människor, musik, tovigt hår, skratt, glädje, ansvarslöshet, unket tältboende, kalla nätter och allt det andra som gör festivallivet och känslan det sätter i kroppen så satans underbart.
Hannah
Glömde en fin detalj. Hannah och jag trillade in i Davids lägenhet och pratade bort de sista minuterna innan mitt tåg skulle gå. Vi konstaterade att det brukar sluta så. Hannah och jag, och mysiga avrundningsprat. Hon är fin den där tjejen.
Nu, festival.
Sommarlov
Jag har varit vaken i mer än ett dygn nu. Jag har suttit av ännu en skolavslutning, sett glada studenter och lyckats skaka av mig vemodskänslan. Jag har insett att vår studentturne var ohållbar och vi höll oss till två. Trevliga sådana. Jag har dansat hela natten, träffat nya och gamla människor, sett solen gå upp över Malmö och höra hur staden vaknar till liv. Det har varit ett bra dygn.
Men min kropp har mått bättre. Min röst är hes och rispig, jag sitter inne med en stukad vrist och ett skrapat knä. Hela jag känns egentligen ganska öm. Men det är nog sömnbristen.
Men allt är egentligen skitsamma. Om en kvart ska jag kila ner till stationen, tå tåget till Malmö och därifrån bussen till Hultsfred. Sova kan man göra när man är död, är det inte så?
Skolavslutning
Det blir aldrig som man tänkt sig. Planering spricker alltid, åtminstonde för mig. Imorse ringde ingen klocka och när mamma tittade in var klockan sju. Jag har överlevt stressmorgonen, lyckats fixa det mesta och sitter nu, nästan färdig att gå, i min sjömansklänning och dricker mitt morgonkaffe.
Den nalkande skolavslutningen, och allt därefter idag ska bli väldigt kul. Jag har en sån där ovärdeligt bra magkänsla och i kyrkan idag kommer det där viet, som varit lite avlägset de senaste dagarna vara samlat igen. Fint, men alltid vemodigt.
Jag har alltid älskat, och hatat skolavslutningar. Jag är en sentimental och nostalgisk människa, och känner helt plötslgit världens affektion gentemot de där treorna som kommer rusa ut på trappan. Nästa år är det vi. Den tanken ger mig rysningar. Obehagligt, och samtidigt kittlande spännande såklart.
Den blomstertid nu kommer, rektorstal, prisutedlningar. Allting kommer som en chock. Den senaste månaden har bara försvunnit, och nu står jag här och har om några timmar sommarlov. Sommarlov, ordet smakar konstigt. Men som jag har väntat, och längtat. Men det kommer alltid som en chock.
En annan trevlig sak förresten. Imorgon åker jag till Hultsfred, med de bästa av damer på dessa bergarter. Ganska svårslaget.
Önska
Tidigare ikväll:
Kollade precis på klockan. Den var 22:22. Då får man önska sig något. Jag började önska, men var inte tillräckligt snabb, klockan hann slå om innan jag hann säga hela meningen i mitt huvud. Nästa gång kanske jag hinner. Det var ingen livsviktig önskan, bara en liten parentes. Jag klarar mig nog ganska bra ändå.
Tanken var att jag skulle vara produktiv ikväll. Men jag har mest suttit med den där boken. Mina kläder ligger fortfarande i en hög på golvet och jag har inte bakat de där baguetterna. Men, jag har gjort linssoppan och skrivit en packlista. Det är alltid något.
Jag har för övrigt varit glad idag, om någon nu önskade veta. Allting känns sådär lagom bra nu. Det var skönt att klampa in på skolan och inse att man var klar där för den här gången, det var skönt att träffa Mette och veta att hon är som vanligt, det var skönt att gå och skratta utan anledning med Hannah för att hon var lika glad som jag och det var skönt att känna hur Marias galenskap smittade av sig.
Nu:
Nu står min väska där på golvet, nästan färdigpackad. När man väl tar tag i saken går det ganska fort. Men roligt blir det nog aldrig, det där med packning. Min väska lär dessutom bli fasligt tung. Det där att lära sig med tiden är tydligen ingenting för mig.
Nog gnällt. Nu ska jag läsa några sidor obehaglighet innan jag kryper till kojs. Imorgon går jag upp halv sex. Men för ett bra syfte, packa klart och baka baguetter, skriva ut biljetter och fixa det sista.
Så nu ska jag gnugga in lite hemmalukt i Bamse-örngottet jag dragit över min festivalkudde.
Böcker
Att läsa är underskattat. Det är ett ganska mysigt tidsfördriv, med ganska stor frihet. Frihet att läsa var som helst, och när som helst.
Jag läser i perioder, när jag har tid. I vår har det varit ont om det, men jag gjorde mitt bästa med The Dirt, Scar Tissue och Dirty Blonde. Knarkande stjärnor, med fötter som förlängesedan lämnat jorden.
Nu sitter jag med huvudet i något helt annat. Män som hatar kvinnor heter den, och det var min kära moder som körde den i handen på mig. Kriminalroman. Den är obehaglig och jag är klen när det gäller sådant. Samtidigt vill jag inte sluta läsa när det blir spännande. Jag har en känsla av att jag kommer ligga sömnlös och paranoid inatt.
Efter den ska jag läsa en harmlös bok. Kanske Flicka med pärlörhänge, en andra gång, för den var så fin. Och fin är bra bättre än obehaglig.
Piano
Jag vet att jag har sagt det förr. Att Håkan tiodubblar alla festivallängtan jag sitter inne med. Men testa själv. Lyssna på det fina pianointrot, och tänk er att det bara är några dagar tills ni får höra det live. Kanske gör det saken lite lättare att förstå.
Jag gjorde för övrigt misstaget att klämma i mig en kopp kaffe nyss. Så nu kommer jag inte kunna somna på några timmar. Men det gör nog inte så mycket. Ska använda dem åt packning, lite planering kanske.
Det har trillat in en och annan väderleksrapport som skvallrar om regn. Men ärligt talat förändrar det inte så värst mycket. Ingenting kan få ner mig på jorden verkar det som. Speciellt inte när jag lallat runt till Anttila, Säkert och Robyn den senaste timmen.
Och vårt ö-råd imrogon ska bli trevligt. Konstaterade nämligen att det var väldigt längesedan vi alla var samlade. Och jag saknar oss.
Tält
Mitt boende under kommande dagar står nu fint uppsatt i trädgården. Det var nog mest en förevändning för att ha någonting att göra, hela den här iden med att tältet skulle luftas. Men ändå, det var faktiskt unket efter Siestan.
Nu är det bara tre dagar kvar. Jag och Maria diskuterade precis spelscheman och packning. Det vänner, är lycka.
Tidsfördriv
Jag har tråkigt. Det har varit fullt liv varenda dag nu ända sedan vi åkte till Siesta, och nu, när det är tyst känns det bara fel. Jag fördriver tiden med att prova frisyrer och konstatera att mitt hår börjar växa tillbaka igen. Sedan hittade jag en väldigt vacker klänning på Ebay, från Betsey Johnson. Den ser ut som en bakelse!
Längtan
Fyra dagar. Det är allt som är kvar tills vi åker, tills vi åker. Tills vi åker mot musik och människor, tills vi åker dit jag längtat, sedan jag lämnande platsen sist. Om fyra ynka dagar åker vi, världens bästa vi, till Hultsfred. Bara tanken på att stå där framför Saharaentren, men ticnetkuvertet i handen, redo att låta bandet smita åt runt handleden, bara den tanken får rysningar att pila genom hela min kropp.
För att spä på hela den där känslan, av att längta iväg och bort från allt, sitter jag och ser live-klipp på Håkan. Det är så satans vackert alltihop, och jag kan knappt sitta still när jag tänker på att det kommer vara jag som står där om några dagar, och slösa de sista krafterna av min röst på att sjunga rätt ut att, om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt.
Snart, åker jag till Hultsfred igen.
Fokus
Idag blev en mysig nationaldag. Vaknade av en studsande bror i sängen, det var inte den mysiga delen, släpade mig upp och såg klart den tidigare omnämda finfilmen. Den var väldigt söt, och utgjorde en bra start på dagen.
Släpade mig in i duschen och cyklade sedan bort till Tove. Vi käkade studentrester och pratade om ditten och datten där vi satt och svettades i solen.
Tog mig hem, åt, packade picknicktillbehör och satte mig sedan på tåget där damerna Matilda och Maria väntade. Vi parkerade i västra hamnen och njöt av kvällssolen och det faktum att det faktiskt är sommar på riktigt nu.
När Linus sedan ringde in oss till en födelsedagsfest (som visade sig vara helt dans- och pratlös) klämde vi ihop oss tre på Matildas rosa hoj. Det var underhållande.
Men ja, efter världens torraste dagsredogöring som lika gärna kunde varit en punktlista tänkte jag nu introducera mina nya livsmål. För studentveckan går fan inte i sundhetens tecken, och inte jag heller. Kommer inte ens ihåg senaste gången jag satte min fot på forum.
Men nu ska det bli ändring. Imorgon börjar jag med sommartraditionen morgonpromenad + morgonträning, och vid lunch ska jag möta upp Nicole för satsigt gymmande. Jag ska bli fit och fast, inte käka godis och efter Hults trappa ner på pinnkonsumtionen. Jag lovar, på heder och samvete. Har redan ställt klockan på åtta.
Matilda däremot, för henne går det utför..
Matilda säger: (00.23.55)
ja, men jag sitter framför satc och hittade en baginbox i kylen, det var typ det enda som gick att förtära s¨jag r inne på mitt andra glas
Morgonfilm
Se Lars and the real girl. Den är så fin och knäpp att det kittlar i magen. Ryan Gosling är fasligt bra, dockan också.
Tovelove
Jag hamnade på Amiralen inatt. Fråga mig inte hur. Toves övertalningskapacitet är inte att leka med. Men jag klagar inte, jag har haft det väldigt trevligt och får den stora lyckan att för en gångs skull avsluta en sen kväll i min egen säng. Så nu ska jag se klart den finfina filmen Lars and the real girl och sedan somna tungt.
Imorgon blir det "skåns"-frukost med en nyutexaminerad student.
Sjöman
Såhär såg jag ut när jag for till Malmö idag. I sjömansklänningen, röda läppar och klackar. Folk var så söta och jag fick väldigt fina komplimanger och en och annan snuskgubbe på köpet. Men är det paketpris så är det.
Träffade solkåta Matilda, tog en snabbisfika med Alexander och försökte få en skymt av Tove när hon gick ut.
Nu ligger jag nerbäddad i min säng och vilar fossingarna. Om ett litet tag ska jag ta mig i kragen och gå på Toves skiva. Om jag orkar kränga på mig klänningen igen eller sparar den till skolavslutningen får vi se. Just nu är jag så trött och tom i magen att jag knappt kan tänka. Jag måste ha lite mat i mig, fort innan jag slutar fungera. Aurevoir.
Det här var kul förresten:
nicole säger: (18.55.10)
dans imorgon?
Lina säger: (18.55.19)
vad är det för ngt?
nicole säger: (18.55.45)
vad dans är?
Matilda
Matilda hon är en fin kanin. Ringde precis och berättade att hon hade så tråkigt att hon åkte till Malmö. Nu stod hon i bokaffären hos skulle köpa något fint att läsa, sedan lägga sig i Västra Hamnen.
Sånt där spontangöra tycker jag är så sött.
Så nu ska jag hoppa i den där klänningen, tämja mitt hår, ta mig till Malmö, lämna tillbaka mina böcker på biblioteket och låna History of Love, för att sedan tvinga henne flytta sig till en något svalare park med mig. Sedan ska jag se när Tove går ut. Åh vad jag tycker om de glada studenterna. Och Matilda, och alla andra.
City
Vi var förresten på framsidan för City igår. Mindre smickrande bild, och det verkar mer som att det var vi som skulle ta studenten än höll i utsparken. För vi såg värst ut.
Ikväll blir det sjömansklänning, röda läppar och röda klackar. Jag är pepp.
Sommarkväll
Internet var ingen vän när jag trillade hem igår, och petade ihop ett fint inlägg. Kanske var det lika bra. Det blev ingen film, jag somnade direkt, men såhär skrev jag:
Kom precis hem från Ingrid. När jag hoppade av tåget var Skurup så tomt att jag fick chansen att uppleva årets första mitt-i-gatan-promenad. Inga bilar. Inga människor. Så där gick jag, barfota och nynnade på "nu kan du få mig så lätt."
Kvällen hos Ingrid var väldigt lyckad. Det här med studentvecka är allt ett trevligt påfund. Det blev ett antal återseenden, och en hel del nya människor. Varenda flicka hos Ingrid verkade stoltsera med en fin klänning och herrarna som hörde till var ytterst trevliga.
Jag träffade en rolig prick som också varit på Siestan, och tillsammans återupplevde vi varenda ögonblick av Håkans fina konsert innan vi gick över till att diskutera tatueringar. Det i sin tur, ledde till ganska underhållande missförstånd. Medans jag pratade om att tatuera carpe nochtum, som i fånga natten, trodde han att jag ville tatuera in locktång. Var det bara vi som såg komiken i det?
Jag stiftade även bekantskap med en medelålders DJ, som trodde jag var betydligt äldre, men utöver det var väldigt trevlig. Han gav mig en givande musikanalys utifrån klädstil och personlighet. Det var ganska exakt, och även det underhållande.
Satans skånetrafiken att sista tåget går elva.
Nu ska jag krypa till sängs med en film. Lars and the real girl heter den, och jag har hört att det ska vara en sån där film som man ler sig igenom. Och det går nog inte att le för lite.
De har förresten fest i närheten. Jag hör Johnossi sippra in genom min balkongdörr. Kul att Skurup upptäckt riktig musik. Med det, godnatt.
Studentvecka
Har spenderat hela dagen lång i Malmö. Först på skolan, för att lämna tillbaka alla böcker och städa ur skåpet. Knäpp känsla det där. Sommarlovet känns av någon anledning alltid som en överraskning. En bra sådan dock.
Sedan följde jag med Adam och Martin på kostymprovning. Han blev stilig trots allt den där Martin, och Adam kliade mig på ryggen under den långa väntetiden. Trevliga pojkar.
Sedan gick jag mot Borgar med Ebba, där jag såg en glad, rödkindad, sjungande Ingrid rusa ut från Borgarskolan för sista gången, som elev. Hon är så söt den där Ingrid. Jag gav henne ett fint godishalsband och en heldag hos Arnold, hon verkade ganska exalterad.
Nu ska jag byta om till klänning och klackar för att sedan svira till hennes skiva.
Det är förresten så satans fint med studenter. Jag blir helt glad i hela kroppen bara av att se dem. Sjungades på flaken, tutandes i staden. Jag fick tre kramar på väg till stationen, av glada herrar som sa att de gillade min kjol. Bara det liksom.
Telefon
Jag sitter med Hannah i luren, och har gjort det nu i snart tre timmar. Det är ganska mysigt. Nu har vi nått den där nivån där spontansång och knäppa frågor är vanliga inslag. Nu försöker vi till exempel synka våra versioner av José Gonzales Heartbeats så de sjunger exakt samtidigt. Vi lyckades precis, det var en trevlig känsla.
Min José sjunger dock lite snabbare än Hannahs.
Krasch
Jag kommer somna snart. Nu väntar jag bara på att Robin ska ringa upp, sen efter det ska jag rulla ihop mig till en liten boll och somna till en fransk film. För att somna till franska är underskattat. Det låter som att de sjunger, så vackert är det. Vad jag önskar att jag vaknade en dag och kunde sjunga franska flytande.
Innan min franska film ska jag nog läsa det fina citatet jag hittade hos niotillfem, från den där boken History of Love. När hon beskrev den som att författaren Nicole Krauss hade alla världens svar om kärlek blev jag ganska frestad att läsa den. Alla världens svar om kärlek, skulle nog vara användbara. För ibland slår de jobbiga frågorna mot en, utan förvarning. Krasch.
Eller som Maria sa: "Jag vill bli kär, så att det känns. Krasch, boom, bang som ett hårt slag i fejjan typ."
Läs det där, och lyssna på låten Until we bleed, med Kleerup featuring Lykke Li. Kombinationen får en att tänka lite, trassla lite med huvudet. Men är det inte ganska skönt ibland?
På tal om trassel. När jag låg sömnlös igår började jag fundera. På allting, och ingenting, så som man gör när man inte kan sova. Mitt i allting ställde jag mig själv frågan, om ett återfall hade botat feltänket. För om två veckor är det möjligt igen. Då kan allting vara som förra sommaren, och sommaren innan dess, och sommaren innan dess.
Men för kanske första gången är lockelsen till ett åtefall inte där. Om det beror på att feltänket tagit den platsen, eller om jag kanske helt enkelt växt ifrån honom det har jag däremot inget svar på. Kanske är det bara en tillfällig känsla, och när jag väl står där kommer de välbekanta fjärilarna dansa i magen ändå. Fastän jag hatar dem en aning. Samtidigt älskar jag dem som inget annat.
Men lyssna på låten, läs texten, och trassla lite själv. Nu ska jag prata med en som faktiskt kan trassla ut mina tovor.
Taffelwein
Min kropp värker en aning. Jag har fortfarande inte fort bort majonäsen från ögonen, så jag ser lite suddigt. Helt nykter är jag nog inte heller för den delen. Utspark visade sig vara en krävande sak.
Även om det spårade en aning var det kul, ganska kul. Det känns som att jag fortfarande luktar majonäs blandat med chokladkräm och helt ärligt är det nog som så att det kommer krävas ett antal duschar innan jag kan anses helt ren.
Bilderna är nog inte så vackra, så jag hoppas att de hålls gömda. Taffelweinet också, för det är nog inte hälsosamt sådär mitt på dagen.
Anatomi
Har precis sett alla de nya avsnitten i Greys, och samtidigt blivit påmind om varför jag tycker så mycket om den serien. De tänker så fel, och säger så fina saker. Som det här till exempel:
"I belive that we can be extraordinary together, rather than ordinary apart"
Jag blev lite mjuk i magen av det. Det fick mig att vilja att allt vore lite lättare, och att det gick att sluta tänka fel bara av att inse att det inte går. Men att tänka fel är nog mer komplicerat än så.
Sen finns det saker som inte är lika komplicerade. Som Hannah till exempel:
Hannah säger: (21.47.32)
vet du vart jag sitter just nu
Hannah säger: (21.47.42)
jag sitter i davids trapphus och är full på öl
Hannah säger: (21.47.45)
hihihi
Hannah säger: (21.47.53)
har glömt nyckeln :P
Intresseiller
Den där känslan av att komma hem efter något man sett fram emot så länge är väldigt speciell. Det känns som att de senaste dagarna var på låtsas, att det faktiskt inte riktigt hänt utan bara var en trevlig dröm.
Jag har spenderat min kväll åt att titta på bilder från helgen, skrattat högt för mig själv åt vad som gjorts och sagts. Visst, imorse såg jag fram emot att komma hem, ta en dusch och krypa ner i en vanlig säng. Men nu är det gjort och mest av allt skulle jag vilja åka tillbaka. Sjunga mig hes på en konsert, ligga i en kollektivhög och bara vara, eller gå på ett sångtåg genom campningen.
Jag saknar sällskapet. Att vakna till att Mette fiser i sömnen, eller att dra dåliga skämt och klappa intresseillern. Jag saknar att göra som jag vill, att inte behöva bry sig. Jag saknar sällskapet, att inte vara ensam en enda sekund. Jag saknar bongo-trummandet och skulle helst av allt krypit till sängs med en imitation av melodikrysset eller pumba. Jag saknar Matildas hes-skratt, våra solsessions och sångraden "var det den stora kometen som hon var förälskad i",
Det finns mycket att sakna på bara fyra dagar. Här är bildbevis på den saken:
Gräspaus
från: kristianstadbladet.se
Festivalliv
Jag har aldrig uppriktigt trott att jag skulle sälla mig till dem med en smärre förälskelse i Håkan Hellström, men efter hans spelning i fredags vet jag att jag numera är en av dem. Jag bara stod där och log, samtidigt som jag lät hans vackra ord skölja över kroppen.
Men Håkan var inte allt. Siestan var så mycket annat. Att få leva destruktivt, skitigt festivalliv efter nästan ett år av längtan försatte mig nästan i extas. Jag trivs så bra där. I ett par dammiga jeansshorts och aviatorshades med tovigt hår och solbränd hud. Bland spontanmänniskor och i det här fallet även flera återseenden. Det var kul att träffa Robin igen, även om det innebar att brottas i nässlor och andra fysiska skador. Han är snäll innerst inne. Sprang även på folk både från nyår och från Hultsfred 07.
Ligger nu nerkrupen i sängen och känner hur mina ögonlock börjar trilla ihop. Egentligen är jag helt slut i kroppen. Min röst, eller vad som återstår av den är inte mycket att hurra för och jag ligger inne med en öm fot, några blåmärken och ett skrapat knä. Fast det spelar ingen roll, för kompensationen var inte så pjåkig.
Så egentligen, vad är en borttappad mobil för fyra dagar av lycka, med de bästa människorna jag vet och en perfekt imitation av Pumba?