The hardest part

Jag känner mig alldeles utmattad. Tom, trött och ännu mer tom. Jag har tänkt så mycket att jag är helt slut, mentalt överbelastad. Jag har isolerat mig med minnen, vänt ut och in på allting och försökt slita på det så att det inte längre betyder någonting. Jag orkar inte riktigt sätta ord på det. Känner mig inte alls som mig själv, bara jävligt tappad. Snälla låt det här bli en bra höst, med nya människor. Åh, vad jag behöver nya människor. Det är inte hälsosamt med ett helt tomt hus ikväll. Jag hade verkligen behövt Emma. Nu, mer än på väldigt länge. Jag panikar på insidan av mitt förtillfälligt kaotiska huvud.

Tack för Viktor. Som jag saknat dig.

Materialism gör en lycklig

Är trött som ett jävla djur, sex lektioner idag och jag tycker mig känna en svag doft av grillad hjärna lätta från mitt huvud. Jag har svårt att förstå hur jag ska fixa hela upp tidigt, var alert hela dagen-livsstilen. Redan efter tre dagar tär den som fan.

Plus i kanten är att jag inte haft tid att tänka ännu. Kvällen hos Mette igår var precis vad jag behövde. Även om det kändes lagom hårt när klockan ringde vid sju och jag fortfarande kände smaken av rödvin i munnen.

Geografiläraren ger mig fortfarande dåliga vibbar. Jag vet inte varför, men vissa människor gillar man inte från första början. Jag ska ge henne en chans, när skavsåren i mina öron läkt.

Har slutligen rusat på stan med Matti, fortfarande inte hittat den fina skjortklänningen alla tycks sitta inne med. Kompenserade med en annan som är minst lika fin. Så jag är glad ändå. Köpte tokigt söta underkläder också. Materialism helar.

Nu måste jag dock jobba vidare. Har två timmar kvar. Det går dessutom bra ikväll. Jag behöver det, så att jag slipper tänka. Allt kommer slå mig när jag går innanför dörren ikväll, finner huset tomt (hela familjen är long gone fram tills söndagkväll). Då tänker jag dra på mig kashmirraggisar, tända ljus, slänga ihop en god spellista och ÄLTA SOM FAN. Jobb nu, tjing!

Brightside

Det är gjort, på riktigt. Men nu gör det ont överallt. Tack gode gud för Mette och för att jag har saker att göra. Fan vad jag ska fylla min höst, inte ens ha tid att tänka. Nu har jag bråttom. Fan.

Rainbow colours

Varje dag tyck bevisen bli fler. Höstbevisen. När jag gick ut imorse var det snudd på vinterkallt, och små moln av ånga lämnade mina läppar när jag andades. Löven tycks redan ha börjat blekas mot orange och rött, vissa ligger till och med redan på marken.

Regnet som kom skulle en månad tidigare klassats som ett sommarregn, eftersom solen fortfarande lyste och gav ifrån sig en svag antydan till värme. Men när jag sträckte ut handen för att fånga ett par droppar var de inte ljumma som de brukar, utan kalla som is. Föga tröst var väl den väldigt klara regnbågen dropparna lämnade efter sig.

Så jag är ledsen, men den där sensommaren som alla tycks hoppas envist på kommer nog inte komma. Jag tror inte att vi får något onormalt varmt slut på augusti eller början på september. Det är dags för jacka nu, kanske till och med för mössa och vantar om morgonen. Den halvan av mig som ser fram emot hösten ler åt tanken, medan min andra halva skriker av frustration.

Och, innan jag inser hur bråttom jag har... Det är avklippt. Hultsfredsbandet är borta och kvar är den ljusa randen det lämnat efter sig, som törstat efter sol en hel sommar. Det känns naket, nästan kallt, fastän det inte är något betydande klädesplagg jag tagit av mig.

Min sommar satt förankrad i det där bandet, det var med om allt. Nu ska jag hitta något nytt, att fästa hösten i. Jag ska inte sakna utan istället försöka längta.

image317


Tjugosjuåring vs andragradsekvationer

Finns en del saker att dokumentera, men ingetdera har något som helst sammanhang. Därför kommer det bli ännu ett  inlägg av verbal röra. Punktlista kanske hjälper?

- Köpte klocka idag, kände mig jävligt vuxen/ansvarsfull/duktig osv

- Köpte jeansklänningen på Monki, mindre vuxen och ansvarsfull, men det gör inte så mkt.

- Hatar Matte B, fick boken som kommer ge mig självmordstankar idag

- Har snygg, ny och unge mattelärare

- Har haft ångest över flyttar

- Har flörtat ögonen ur mig och bett till gud om en lyckad hösträddning

- Har jobbat och det gick bra

- Var nära på att klippa av hultsfredsbandet igen, men jag kan bara inte, det går inte. Imorgon kanske

- Frusit min expanderande rumpa av mig på väg hem från tåget. Fuck, det är höst.

Avslutar med breaking news om matlagning. Imorgon ska jag ta mig an Mettes kök och baka paj. Vi firar att hennes mamma inte är hemma med rötjut, höstdepp och dålig matlagning. På onsdag far mina päron och på fredag lördag bli det sushikväll och rajraj. Om det inte vore för Matte B hade jag varit helnöjd.

Lowpoint

Idag börjar det på riktigt. Elva, med historia. Då måste jag trots ovilja göra slut med den här sommaren. Jag vet att jag gnällt över väder, och förmodligen en hel del en annat, men nu när jag ser tillbaka på den, har den verkligen inte varit så tokig alls. Alldeles för bra för ett break up.

Känner mig verbalt efterbliven, förmodligen för att jag varit uppe sedan sju. Plus med rutinerna får väl bli min healthyturn. Morgonpromenad och gröt, åtminstonde en början.

Hoppas att jag hittar moderniteterskjortklänningen innan vi börjar, då kanske den här dagen kan räddas. Ska kolla på klocka också, Guldig och maskulin var det tänkt. Fyfan vad det här är illa skrivet, förmodligen för att min hjärna panikar över alla commitments som väntar. Fuck. Jag hoppas att jag får brev från Jonnie och USA i veckan.


I heart lonetime

Jag älskar att vakna, och inse att huset är tomt. Att alla kära familjemedlemmar är off på olika håll och den enda som kan störa lugnet är jag själv. Vilket jag ofta gör genom att hasa mig upp till laptopen, blanda ihop en spellista, hasa mig tillbaka och njuta av sömndimmor i en timme till.

Låter för övrigt som en femtioårig kärring som spenderat varenda minut av sitt liv med munnen fastankrad kring en cigarett. Är hes som ett svin, och sliten därtill, men jag antar att jag mår som jag förtjänar. Blir iofs inte trevligare för det.

Imorgon börjar skolan, på allvar, på riktigt. Hua. Jag sitter inne med en jävla känslomix angående detta faktum, där min ena hälft studsar upp och ner med spänd förväntan och den andra vill skrika och slåss i protest. Tacka gud för att vi börjar elva på måndagar.

Det är alltså nu jag borde ta tag i mig själv och bli ansvarsfull och strukturerad igen. Jag hatar det. Var iofs duktig nu att fixa med en almanacka och andra nödvändigheter i fredags. Iofs gillar jag den där delen med almanackan, den första veckan, när jag prydligt skriver in datum och tror att jag kommer lyckas med en strukturerad höst. I oktober ligger samma almanacka långt in i mitt stökiga skåp, ganska så bortglömd.

Bland nödvändigheterna fanns även träningskortet och höstens pepp. Tre danspass i veckan med start om en vecka imorgon. Jävlra vad det ska bli kul. Kul var även de nya stövlarna, koftar, baskern vantarna, mössan och mina röda läppar. Som sagt, pengarespekt.


Filippa Bark


Jag

"Det var så du att dansa vilt där i regnet."

Arg


Wake me up, throw me around. Let's mix our bodies.

Det var i stort sett all viljestyrka jag ägde som krävdes för att jag skulle kunna rulla över sängkanten och ut i världen imorse. Det känns som om jag blivit brutalt manglad igen, av någon anledning. Hela min kropp är morgonöm.

Men uppe är jag. Och låter mig förtillfället väckas till tonerna av Klaxons, och nu känner jag mig snart redo för en övergång till smk, efter Regina Spektor. Jävla sommarmusik på henne. Tyvärr säger vädret annat. Det främja inte direkt mitt morgontrötta jag att mötas av en kompaktgrå himmel det första jag gör när jag väl släpat mig upp. Hua.

Imorgon börjar skolan igen, för att hoppa vilt från det ena till det andra. Det faktumet gör den här torsdagsmorgonen till min sista sovmorgon, vilket för med sig smärre ångestkänslor. Jag dämpar det genom att försöka se det positiva med imorgon, att jag äntligen får min lön. Och en smärre del av den tänker jag lägga på de här. Vagabond har lyckats.

image316

I want back into your head

Idag var enda dagen jag skippade jackan. Det var soligt och varmt när jag åkte in för jobbet. Nu är jag nästan precis hemkommen, och regnvåt ända in på huden.

Det var egentligen tänkt att det bara skulle bli jobb och därefter Tegan&Sara ikväll. Men efter två timmar utan sälj och med en hes röst lyckades jag lirka mig ur de sista jobbtimmarna. Istället dansade jag i regnet tillsammans med mina kära vapendragare. Det hela gav mig smärre wtaivibbar. Det enda som saknades var väl the ark, och självklart våra paraplyvänner för kvällen.

Tegan&Sara var bättre än väntat. Mer ös än depp vilket var till viss förvåning. Jävla parinvasion bara. Ohwell, trevligt för dem. Jag var ganska glad ändå.

Bästa underhållningen blev nog dock den slutliga på tåget hem. När vi fick sällskap av ett gäng tjejer som kom, totalt rörda från NRJ in the park, och Danni, och Ola. Inte nog med det, de hade lånat en filmkamera för att filma spektaklet.

"Jag grät när han gick upp på scen" Hua. Skriken från kameran fyllde hela tåget.

L - Jag är jätteglad att ni fick se er Danni, men vill ni snälla stänga av skriken nu?
Random - Det är inte Danni, det är Ola, men okej. (Det fina var att hon blev allvarligt förolämpad)

Övrig trevlig information: Dannis hängivna fans var lika gamla som mig.


Shoes

Drömmer om vad jag ska göra när jag får lönen på fredag. Följande pjucks lockar definitivt min saknad av pengarespekt. De här är inte heller fyskam. I olvigrönt. Ih.



Scrapbook vs boredom

Är trött och uttråkad. Sket i att gå upp åtta när jag först vaknade och i samma stund som jag somnade om åkte projektet om dygnsrytmen right out the window. Fuck.

Nu har i stort sett alla börjat skolan igen förutom vi. Vilken lämnar en del tid för boredom, elelr åtminstonde mer än vanligt. Jag blir uttråkad av att bara ligga ute och känna hur solen sakta ändrar nyans på min rygg. Funderar på att göra en scrapbook, samtidigt som jag drömmer om macbooken. Soon.


image313

Jag är inte den som är den, jag är den andra

Gillar inte alls känslan av att vara lindad kring någons lillfinger. Vill egentligen inte vara arg, men jävlar vad du driver mig till vansinne.

Ilska är kanske lättare att ta, say hello to sunshine för nu borde jag lärt mig. Ska se the holiday och vara bitter innan jag somnar. Tjing.

Jag luktar nivearent, själv?

Jag har varit chockerande effektiv idag. För första gången den här sommaren, höll jag faktiskt fast vid löftet om att gå upp när klockan faktiskt ringde. Fastän det höstblåste krållade jag mig ut och gick. Varmt var det inte, och något annat än den korta rundan var inget alternativ.

Väl hemma agerade jag duktig dotter, damsugade lite här och var och städade mitt rum, som nog inte varit såhär rent på hela sommaren. Efter städrycket tog jag mig ut, lagom till regnet kom, ner till posten och köpte usa-frimärken så att jag kunde posta brevet till Jonnie.

Väl hemma lyckades jag laga mat utan at bränna ner köket och har sedan dess legat i ett alldeles för varmt bad. Är nu genompeelad, insmord och nivealuktande med heeelt lena ben. Känns bra. Ännu bättre känns det att ligga nerkrupen under täcket, med te, mackisar och laptopen medan vinden sliter och drar i träd och husväggar utanför. Det till och med låter som höst

Ska begrava mig djupt i ett par greysavsnitt nu och sen hjälpa till med maten innan jag gör mig anständig nog att spendera kvällen med Anna, Jason och Emma. Ikväll lutar det fan åt regnjacka. Men jag är inte bitter, jag är ren.

Stor, hårig och instängd i en mugg

Kom precis hem från en mellanbra sumokväll. Mest positivt var Johanna och Tess, annars kände jag mig mest vild och rastlös. De senaste dagarna har det hänt saker precis hela tiden, och när jag nu var tvungen att sitta still fyra timmar i sträck var det inte alls kul.

Mindre kul var även upptäckten jag gjorde i badrummet nu när jag kom hem. På badkarskanten sitter den största jävla spindel jag någonsin sett. Den hade till och med håriga ben! Tänkte duscha ner den, men det misslyckades brutalt och den hamnade på golvet tillsammans med massor av vatten. Tillfällig lösning tills mamma fick komma ner blev ett muggfängelse. Kan den jävlen ha. Nu kryper det dock över hela kroppen på mig. Är för alltid skadad sedan kvällen efter Jason Mraz när Nisse kastade ner en spindel i min säng, det i kombo med bilden av de håriga benen kommer ge mig sömnproblem.

Ska dock göra ett försök nu eftersom imorgon är dagen då jag ska vrida tillbaka min dygnsrymt, genom en morgonprommis och därefter planerar jag att få massor gjort. Imorgon börjar mitt nya liv... igen. Ha. Nu ska jag dock, på riktigt, skriva det där brevet till Jonnie.

Qualitytime spetsat med electrorock

Är ganska nyligen hemkommen från Malmö. Ikväll satte Emma och jag oss på tåget för Lalehs skull, och för lite tidsfördriv. Insåg att det var första lonetimern med henne sedan hon kom hem. Vi är somvanligt igen, och tack gode gud för det. Att åtminstonde något är detsamma.

Laleh var söt och hultsfredsvibbarna rusade genom min kropp. Mitt från ingenstans kom orden från banderollen ovanför pampasscenen upp: live like nowhere else. Och då längtade varenda centimeter av mig tillbaka till en Lalehkonsert i varm eftermiddagssol, med tjugo minuters prommis till ett underbart mysigt kollektivboende.

Efter Laleh förlängde vi kvällen ytterligare genom att ta oss bort till Vive la fete, som spelade borta på Mölle. Jävla ös det var. Önskar att jag haft lite mer energi. Varit på ett humör värdigt smk. För när den där Parisianska electrorocken dunkade i takt med resten av mig, var dansen bara ett saftigt skoskav borta.

Men enough, är inte pigg längre utan planerar nu att kasta i mig en specialmacka och därefter trilla i säng. Ska först trycka in lite bilder f¨ån i fredags och igår. Tjing.

MF:


Kräftis i Abbekås:

Last night

Har mer ont i fötterna. Höll inte hälsolöftet. Blev kastad helt ur balans på grund av ett par textrader. Hade jävligt kul. Älskade smk. Och åt röda otroligt äckliga djur.

Min berättarförmåga dog nog med orken.

"Jag älskar de kvällarna när man går hem"

Jag älskar SMK...

... och mina fötter kommer nog aldrig bli desamma igen.


Greetings from the Flashback Forest

Har gått på full speed hela dagen so far. Lika glad som igår, och nästan lika obitter. Har iofs efter duch insett att min nya haircut är ett jävla projekt och förtillfället liknar det mest en upphostad hårboll. Känns åtminstonde mjukt.

Det gör dock inte mina ben. Allt från midjan och neråt bultar och värker efter prommisen. En timme och fyrtio minuter, ut till Svaneholm, ett varv och tillbaka hem igen. Herrejävlar. Klarade mig dock utan minsta regndroppe fastän det mörknade när jag var på väg hem.

Det var skönt att gå där ute i skogen, där det enda som störde tystnaden var ljudet från när vinden slet i löv och grenar. När jag gick därute, lyckades mitt nostalgiska jag slå till sig ett saftigt övertag. Där ute i skogen, där samtliga mellanstadieutflykter ägt rum, där jag försökte lära mig rida där kändes det mysigt att bara vältra sig i minnen.

Om en vecka börjar jag tvåan. Jag tycker att det låter stort. Större än vad jag känner mig många gånger. Tiden i sexan på kunskapsskolan känns inte alls så avlägsen somd en kanske borde, tiden då man diskuterade "hur långt" man gått med en kille och du kunde skatta dig lycklig om du ens blivit kysst på riktigt. Fast det skulle man ju aldrig erkänna.

Tiden rusar iväg, nya människor dundrar in i ens tillvaro, antingen för att vända den upp och ner eller förgylla den över förväntan. Knock-out-kärlekar, konsertbekantskaper, slumpmöten och, för ögonblicket, stora kärlekar.

Men jag har inte tid att utveckla det mer. Insåg precis att jag har bråttom. Och inte evt vad jag ska ha på mig, och ett fett skoskav dessutom. Jävla. Tjing.


Paj, hår och julgran

Är glad. Ognällig.  Har klippt mig kort som in i helvete och kommer fan få jobba hårdare än någonsin för att försöka tämja lockar, men det är okej. Och jag ser inte längre ut som Hagrid om jag borstar ut det, iofs inte som nicole richie heller. Men, man kan ju inte få allt.

Imorgon ska jag baka paj, trycka i Matilda de mängder alkohol som krävs för att denna dam ska dansa  julgranen offentligt, tingsekmysa och vara vild och galen till smk. 
 
På lördag blir det kolossal kräftis ute i abbekås med trevlgit folk och lite till trevligt folk. Hela nästa vecka är god, jag är glad och för trött för att trycka ihop något som överhuvudtaget kan uppfattas som läsvärt eller vettigt. Längtar tills jag och Niggi ska börja dansa och bikramyoga och igenom hela hösten. Längtar tills rutiner. Till kb, köpenhamn och kent.

Imorgon är det en vecka tills skolan börjar. Nog den enda downern jag kan komma på just nu.



Tim | alvaro santos säger:
ät ballar din katt

Lina säger:

verbala fyrverkerier regnar från kristiansstad



Tillägg i en djup diskussion

Pylle: Jag kom att tänka på en sak.. Han har ju sån där spraytan, gör han det där nere också?


Bränt kött smakar knä

Rastlöshet får mig att göra huvudlösa saker. Exempelvis baka. Så fort jag sätter en fot i köket känner jag en antydan till röklukt. Jag är en sån där människa som inte en klarar av att göra snabbmackisar.

Cheesecaken i ugnen ser iofs jävligt god ut, men det kostade en del. Jag var god nog att lägga ner knät på den öppna ugnsluckan och nu svider det och luktar bränt kött. Men, vad gör det om kakan blir god.

Nu ska jag bara vänta ut ugnstiden, sedan kasta mig ut på en långprommis till svaneholm och därefter vänta in the arrival av mina kära lilla Maria. Kaka på det och inatt blir det fan plank på badet. Har inte blivit en enda gång i sommar och det är ju jävlar i det skamligt. Har goda minnen därifrån. HA.

Känner mig jävlar i det glad just nu. Är inte ens bitter över att somliga får fly till göteborg eller norge, inte ens bitter att somliga är på väg mot söta små förhållanden, inte ens bitter över att jag fan inte lyckats bli ordentligt brun på ryggen ännu.

Imorgon blir det yngsjö och vattenskidor. På torsdag haircut och en jävla massa fix. Ska äntligen släpa mig till biblan och därefter nerom hälsoforum för att fixa med träningskortet. I höst blir det dansklasser och hälsoskit. Jag har saknat att vara vältränad, nu jävlar. Efter det blir det jobb och förhoppningsvis går det lika bra som igår, sedan sleep over i malmö och på fredag är det SMK. Ja, jag är glad.

Lay around lazybag

image293


Jävla latdag denna tisdag har varit. Nu börjar det slå över till rastlöshet. Rastlöshet i kombo med sällskapssjuka. Försöker pusha Pylle till att få tummen loss och följa med till Yngsjö, men det går inge vidare.

Bilde sitter där den sitter mest för att kasta sol åt alla som jobbar, skadeglädje roar åtminstonde för ett tag. Andra anledningen är väl något slags officiellt erkännande om att jag behöver klippa mig, då min tott inte längre ser helt frisk ut. Den har inte gjort det på ett tag heller. Så, på torsdag händer det. En ny haircut, som förmodligen kommer innebär en lika feg förändring som de tidigare.

Louho

Lina säger:
vi är ju bara vänner
louise, säger:

det är ungerfär lika sant som att jeansjacka är snyggt


Konsekvenserna av en over-nighter

Den mindre sammankomsten i lördags slutade som ett sånt där mysigt pjamasparty från svunna tider. Synd om den som glömt dem, jag skrattar fortfarande åt de där minnena. Knappt någon sömn, långa samtal, och hur alla sover över, ihopklämda i smala sängar, varma soffor och på hårda madrasser.

Jag älskar de kvällarna. De som saknar lugna stunder och de som aldrig någonsin skulle resultera i tystnad eller lonetime. Jag är en sällskapssjuk jävel när det kommer till kritan. Därför fasar jga också alltid för det vakuum som väntar en när jag kommer hem. När det är tyst och tomt. Lugnt.

Jag svara med en liknande reaktion när det kommer till sömnkompanjoner. Jag sover alltid bäst bredvid någon, vilket säkert inte alls är så originellt. Personen i fråga spelar självklart en viss roll, men jag tror att det slutligen är kroppsvärmen och vetskapen som vaggar in mig i trygghet.

De perioder sen, då jag vänjer mig vid att sällan sova ensam skapar därför ett slags beroende. Känslan av att sedan ligga och vrida sig i en tom säng och bara känna hur all plats är överflödig är därför inte alls särskilt trevlig. Särskilt de där veckorna efer hultsfred, där tystnaden mest känder kvävande höll på att driva mig till vansinne.

Igårkväll satt jag inne med  ungefär samma reaktion. Rastlösheten kan iofs skyllas bort på en sömnöverflöd då jag spenderade hela söndagen i en smärre dvala. Men det tog tid att somna. Fastän orsaken var en natt i en ganska så tight och varm 90-säng var min annars helt underbara egna säng inte lika tilltalande. Att bara somna kändes som slöseri med tid. Istället ville jag beundra nyckelben och samtala om oviktiga detaljer. Till och med värmen kändes sval. (Och jag ska sluta tjata om nyckelbenen. Nisse och Jonnie suckade så fort jag nämde dem till slut
.)

"My hair hurts"

Självkontroll. Jag måste lära mig självkontroll. Fast inte nu, och inte snart. Den här gången tar jag hellre smällen när den kommer. Självkontroll är för vuxna.

Hade dock på alla håll och kanter en trevlig kväll igår, även om frossan gjorde sig påmind. Synd kanske att vår planering stupade en aning i slutet och att mamma Bruzelius råkade pysa ut en del av överraskningen.

Borde rycka upp mig nu, åtminstonde duscha. Mitt hår är en enda stor tovklump. Ingenting jämfört med Emmas med i mina mått mätt är den fullt tillräcklig. Dusch och direkt i säng. Ska läsa ut boken idag, sen gifta mig med den.

Vill slutligen uttrycka min fetisch för händer och nyckelben. Vet inte vilken jag gillar mest. Jävla ömhets-/labradorkänsla, blir alldeles mjuk av det.

39 grader

Min överhettning igår var mer än så, och slutade i en ganska brutal frossa. Hela natten har jag glidit ut och in i sömnen, vaknat en gång var och varannan timme, antingen skakandes av köld eller i tron om att alla täcken jag sov med sakta skulle göra att jag svettades till döds.

Så, den planerade hässleholmsvisiten igår, omvandlades snabbt till sömn. Ikväll ska jag försöka samla resterande ork till you-know-what. Det kommer bli fab, och jag tänker se jävligt frisk ut.


Jag är

Fri. Och varm som in i helvete. Värmen tar kål på mig. Kom precis hem, helt svettig bara av promenaden från stationen. Bestämde mig ganska snart för att släppa alla jävla hämningar och sitter nu här i underkläder. Och är fortfarande varm. Ska lägga mig i en mörk vrå och läsa boken. Jag älskar den.


I'll tell you in another life, when we both are cats

image292
Abre los ojos. Open your eyes..

Om allting, och ingenting

Fram tills nu har den här sommaren sniglat sig framåt. Men nu, när jag mest av allt vill att det ska sakta av rusar tiden utan någon som helst kontroll. Hemkomsterna som tillkommer klagar jag inte det minsta på, men det fakum att även flyttarna närmar sig svider.

Sista jobbveckan har gått fort, och imorgon är det slutligen över. Visst kommer jag klara mig bra utan de tidiga uppstigningarna, men jag har börjat inse att jag kommer sakna oskarna, malin och kalle en hel del. Vi har haft roligt ihop, med helium och målarfärg, pratat om ditten och datten och somliga mornar har jag vaknat med träningsvärk i magen så mycket som jag skrattat. Ja, jag kommer sakna dem.

Eeeeöeeh, har insett att jag aldrig får till ngåon vidare timeline i blogginläggen, för jag väntar in i det sista med att skriva, så när det väl händer klumpar sig allt jag tänkt ut och blir inte alls lika brilliant som väntat. (Försöker mig på en övergång nu). Brilliant, är däremot Vanilla Sky. Jag hade glömt hur bra den filmen var. Slutade alltså med att jag satt och grät på Linus soffa igår. Linus, som för den delen också är jävligt brilliant. Visiterna i lägenheten brukar oftast sluta i djupa diskussioner om ungdomskärlekar och därefter en nostalgitripp i bildform. Måste säga att min webcamperiod för sisådär e tre-fyra år sedan var e jävla hit!

Och nu highlighten. Emma är hemma igen. Det känns så skönt. Och konstigt. Faktum är att det känns så mycket att jag inte har en aning om hur jag ska trycka in det i ord.

Post me

Fick nyss adressen till Jånnipånni. Att skicka brev är jävligt underskattat. Det kommer jag roa mig med i höst. Åt helvete med internet.

Och jag älskar barfotadelen med sommaren. Det väcker snorungen i mig. Gick till och med och handlade barfota idag, iofs för att jag hade ett jävla skoskav men också för att det är sommar. Då ska man gå barfota. Det ska jag göra när jag är vuxen också, och jag ska definitivt inte glo på de som gör det.

Sparat totalt: 1034 kr


Catch nr 1: Svart kavaj fr Cheap Monday. Annars 600, pour moi 150

Catch nr 2: Tidigare uttittade sandaler fr Indiska. Annars 249, pour moi 179 (+halsband)

Catch nr 3: Mockasinpjucks fr Wedins. Jävla impulsköp. Annars 399, pour moi 125

Catch nr 4: Espandriller fr Wedins, också impuls. Annars 199, pour moi fina 49

Catch nr 4: Halsband fr Indiska. Annars 89,50, pour moi 0

Det är nog det där man att kunna köpa skor för femtio pix som gör mig så lycklig. Väntar på mina jellies för tillfället. Jävla gott.

På sommaren ska man gå barfota

Jag vet att jag varit kass på bloggen på sista tiden. Mestadels beror det på att allt har gått i rutiner i och med jobbet, och när det sker undantag har jag helt enkelt inte hunnit, eller orkat sammanfatta. Men jag tänkte göra ett försök nu.

I helgen blev det äntligen fint väder, det var så jävla efterlängtat att jag till och med blev förvånad över hur glad det gjorde mig. Packade väskan och var uppe tidigt för en stranddag med Pylle. Jag vet inte vad denna sommaren blivit utan henne.

Känslan av att sen trilla hem och in framför spegeln i hallen, och i denna kunna beundra märkena efter bikinin var jävlar i den härlig. Tacka gud för mitt pigment. Nu är jag brun, så som man borde vara på sommaren.

Kvällen bjöd på ytterligare en resa och Billie the vision. Väl hemma stupade vi i säng för att bara några timmar senare ta oss upp igen, på ett nytt tåg och därefter bussen till yngsjö. En dag till på en packad strand, bland skrikande barn och stora bebisar gjorde att min hud nu färgats ytterligare några nyanser mörkare.

Innan hemfärd hann vi till och med en runda på ån med den nya båten. Min kropp värker fortfarande efter försöken att åka vattenskidor. Kände mig lagom handikappad då jag mest låg i vattnet och sprattlade för att komma rätt. Nej, jag klarade mig aldrig upp.

Avslutade den rusiga helgen med att ringa och säga hejdå till Jonnie, som nu nog är på plats på andra sidan atlanten igen. Nu har bannemig alla avsked dragit igång. Madde åkte den tredje, nu Jonnie, snart Tim och sen Truls. Fast samtidigt, och tur som fan är det, har även hemkomsterna börjat trilla in.

Kan avsluta det hela med att jag faktiskt känner mig glad. Fastän jag jobbar när det solar som aldrig förr. Snart kommer Emma hem, det är planer åt höger och vänster, har konsumerat till mig fyra par skor på mindre än en vecka och för en gångs skull fyndat på redan. Har dessutom bakat och promenerat, städat och varit riktigt jävla duktig. Är kär i mitt jobb dessutom. Eller nej, inte riktigt i jobbet men i folket. Dessutom är jag BRUN! Tjillevipp!

God

Pylle har skaffat Facebook, och jag läste en roande sak på hennes profil nyss:

Interests:
 (Hon ska alltid känna på folks dreads, tänk er hultan med den!)

image285

Söt (och bränd) är hon också!

Cheesy, sleezy n' sassy of course

Borde inte sett filmjäveln ensam. Jag älskar såna där sleezy kärleksfilmen. Och sen hatar jag dem samtidigt. Den här var en riktig jävel, såpass att jag till och med skulle nöjt mig med en liten bror som sällskap.

Den var riktigt mysig, och dessutom är Jude Law helt jävla underbar med sin brittiska accent. Jag grät som ett jävla barn framåt slutet. Måste bli lite tåligare. Jävlar.

Kan bara tänka på en sak just nu. Åk inte.

(Dessutom har jag inte tid att tänka. Jag måste sova nu, verkligen)

Baby, talk is cheap

Är trött. Är ensam. Är nog en jävla tråkig människa för tillfället. Skulle egentligen sovit i malmö, men när jag vaknade imorse gjorde jag det med en baksmälla jag knappt förtjänade och valde att snooza en kvart till istället för att packa en väska. Jävla chokladmintskit.

Men jag hade otroligt trevligt igår. Hela kvinnoskaran i all ära men det är oftast när den reduceras en aning, och man är några färre kan det faktiskt bli riktigt trevlgit. Igår var det Lou och Emma som avlade en visit, och med infravärmare, tända ljus, vin och en skopa nostalgi blev det en riktigt god kväll. Jag insåg att jag faktiskt borde hugga tag i fröken Svärd lite oftare, och inte låta det gå sådär lång tid mellan varven.

Fick också en impulsvilja att ringa häst. Inget fyllesamtal, inte alls. Bara en snabbcheck. Jag fick mig en del skratt och en kort samtal och det räckte. Jag vill också vara vild, brun och galen europa runt!

Ikväll är jag inte ens i närheten av något av de där. Huset är tomt på folk och det känns faktiskt väldigt skönt. På rekommendation av Lou har jag laddat med The Holiday och ska snart bege mig mot en lång varmdusch, därefter krypa ner i hultantröjan med en hel kanna tevatten.  Har förgäves försökt få hit lite mänskligt sällskap, men de flesta har jobb imorgon. Försökte till och med tjata hit trålle, men han roade sig med antilopen.

Lonetime är dock inte fyskam, inte den här klänningen heller...

image284

Schitzofren, skadeglad och bitter

jag evta tt jag inte direkt  är någon haj på bloggen nowdays. Har varker ork eller tid och dessutom känns det inte som det finns ett endaste dugg vettigt att skriva om. Jag går upp early, stressar min sönder och åker till jobb, jobbar, åker hem, är aptrött, promenixar eller springer, duschar och somnar innan huvudet ens nuddat kudden. Det är alles. Inga skandaler eller smaskigheter.

Men ikväll, blir det förhoppningsvis en viss förändring. Huset är tomt och jag väntar på Emma och Lou. Vin och skitsnack är åtminstonde en smärre förändring i mina inte så upseendeväckande vardagsrutiner. Det blir mysigt.

Är bitter över westen, fick en jävla lyckosväng av höstnyheter och den där schitzofrenin kan vi ta imorgon. Nu har jag en och annan lock att tämja. Bonsoir.