Om komplimanger
På två dagar har jag nu fått två fina doser beröm för mitt sätt att skriva. Anledningen att jag tar upp det nu är inte för att liksom rubb it in. Utan för att jag får dåligt samvete. För de senaste inläggen jag leverat har varit rövtråkiga. För inte fan skulle jag vilja läsa om hur trögt det går för någon stackars sate med hennes samhällsuppsats, och inte heller om hennes probs med att inte ta tag i saker heller. Så, förlåt.
I framtiden ska jag spara mig till mina bittraste stunder. I tider av den mörkaste satir, då fan ska jag blogga. För det är alltid kul att läsa om misär. Med den meningen tog jag nog hem titels: Årets jävligaste. Synd att inte den kategorin fanns med på tjejsajtens bloggala. Jag hade fan tagit skiten.
Men som bitter och jävlig, kan jag dela med er om den röda prick som pryder min näsa för tillfället. Mitt på min näsa. Den är så jävlig att jag var Rudolf ett tag igår. Fint det.
Kommentarer
Trackback