Hejdå
Vet ni vad? Jag åker om en kvart. Hela jag är så satans glad. Bort från allt, till världens mest bekymmerslösa sysselsättning - festivalliv. Mitt hår står åt alla håll och nu börjar jag känna av att jag faktisk vaknade klockan fem. Får sova på tåget. Eller så häller jag bara i mig mitt morgonkaffe och är vaken fram till söndag.
Just nu finns inget dåligt.
Säng
Jag älskar känslan av att krypa ner nyduschad i rena, svala lakan. Speciellt efter en hetsdag. Man skulle bandat alla pack- och festivalsamtal under dagen. Tror resultatet skulle visat sig mycket underhållande.
Sömn nu, jag lär inte få så mycket av det under de kommande dagarna.
Kräm
Vi pratar packning. Och kräm.
Mette säger: (21.18.00)
ska du ha me kräm?
Lina säger: (21.18.08)
jag tar med kräm
Lina säger: (21.18.20)
skit i kräm och ta av mig
Mette säger: (21.19.15)
men har du mkt kräm ja måste ha kräm ja kommer gå sönder annars?
Mette säger: (21.19.23)
ja har kräm hemma asså
Lina säger: (21.19.54)
jag var precis och handlade fetingflaskan
Lina säger: (21.19.58)
jag har kräm så det räcker
Lina säger: (21.20.03)
chilla på krämfronten
Ryggsäck
Jag håller på att packa. Eller ja, nästan packa. Jag har letat överallt i huset efter en ryggsäck jag alltid hade när jag åkte på läger när jag var yngre, som var i perfekt storlek får en tredagars-festival. Men när jag hittade den, efter cirkus en timmer garderobs-grävande, hade den krymp. Eller så är det jag som växt
Det här är vad jag åstadkommit än sålänge. En hög med kläder. Jag hittar inte min sovsäck, vet inte om det är hål i luftmadrassen och tror att det saknas pinnar till tältet. Men kläderna, de har jag.
Kommer få packa i en rutten bag, som ger mig blåmärken på axlarna. Men egentligen gör det inte så mycket. För allting kommer vara värt det. Det är lättast att åka i stövlar va? För tygskorna tar ingen plats. Ja, så får det bli. Jag ska nog packa nu, på riktigt. Och kanske blåsa upp den där luftmadrassen...
Kompis
Efter noggran research har jag kommit fram till en sak. En ytterst väsentlig, världsviktig sak. Nämligen, att alla nuförtiden verkar blogga två och två. Det känns som en sån där söt sak, som att ha världens mest ofentliga dialog.
Eftersom jag själv dock bara är en, uppstår här ett problem. Därför söker jag nu en vän. En bloggvän. För dennes skull skulle jag till och med kunna lägga in fler bilder och anstränga mig lite. Jag har till och med ett trevligt namnförslag i bakfickan. Vi kan göra det hela lite roligare:
Jag söker dig, flicka eller pojke, dam eller herre att sätta ord på insidan av huvudet med. Du får gärna gilla klänningar och spontana påhitt, festivalliv, fin musik och morgonrufsigt hår. Du får vara hur gammal, eller ung som helst, bara du är glad. Månskenspromenader är ett fint plus i kanten.
Klänning
Ni vet den där känslan. När man är så glad att ingenting kan nå en. Hela kroppen bubblar och käken krampar av alla leenden. Så glad känner jag mig nu.
Min sjömansklänning är klar. Allting i skolan är gjort. På torsdag morgon åker jag på festival.
Fint
Farfar
Ibland räcker inte ens all kärlek i världen till för att rädda någon från sig själv. Det river och sliter i mig, när jag ser honom förändras. Hur hans sinne fördunklas och hans ton blir skarp. Jag saknar min farfar.
Någonstans känns det bra att inte vara ensam. Att vara två om ett likadant problem. Att inte behöva förklara det svåra, utan bara tyst förstå. För det känns som om, att när man sätter ord i det, blir det mer verkligt. Men jag är glad för den förståelsen även om jag önskar att vi var problemlösa.
Men allting är inte grått, även om vädret och lite till varit det. Vi omvandlade alla inställda lektioner till ett scones-party ute på altanen hos mig. Och igen slås jag av hur mycket jag tycker om de där människorna, som alltid får mig att le.
Grå
Idag är en sån där dag, när man vaknar och hör regnet mot rutorna, och bara vill stanna i sin varma säng hela dagen. Det är grått ute, och jag känner mig lite grå inombords. Mitt huvud har gjort ont ända sedan i fredags, och jag känner mig så mätt på skolarbete som det bara går. Ändå har jag fullt upp idag och imorgon. Det är också grått.
Sen blir det så jävla kallt när det regnar också. Även om jag gillar regnet, avnjuts det bäst inomhus. Så jag hoppas att det kommer regna hela dagen, förutom när jag går till tåg och skola. För när jag kommer hem ska jag sätta mig ner med min klänning och sy på kjolen.
Lite av det gråa i mig försvann faktiskt när jag gick ner för att göra mitt morgonkaffe, och såg den ligga där på bordet. Marinblått och vitt tillsammans, det är väldigt fint.
Troll
Mitt hår är trolltovigt, och lite smutsigt. Men jag orkar inte duscha nu. Jag orkar inte tänka. Har precis skrivit loggbok för ett helt år av projektarbete. Den blev nog inge vidare, men jag har ingen ork och ambition kvar.
Och imorgon måste jag gå upp tidigt för att göra klart min matte, och öva på samhällen. Vad jag längtar till sommarlov vänner.
Dans
Studio Danzas föreställning var så bra. De små balettflickorna fick det att värka i hjärtat på mig, och Matildas och Marias insatser som sjörövare respektive rumpskakare gjorde mig stolt som en mor.
Kom även fram till att dansande pojkar är ytterst charmigt. Pojkar med estetkunskaper över huvudtaget är ganska charmigt. Instrument är nog mest effektfullt. Kraften av gitarrspel känner nog de flesta damer till. När jag var mindre var jag smygkär i en kille som kunde spela saxofon. Det är också fint. Som en liten amerikansk jazzgubbe. Trummor är nog inte sött, det är mer.. jag vet inte.
Pillar förresten för fullt med min klänning. Det är så kul. Jag vill pyssla hela natten.
Morgonkaffe
Vaknade nyss, efter tolv timmars sömn. Det var nog precis vad jag behövde. Min kropp mår lite bättre, dock gör knoppen fortfarande en aning ont.
Har slagit rot ute på altanen, med mitt morgonkaffe och lite frukost. Börjar sakta vakna till liv av vinddrag och soljus. Egentligen är jag inte så verbalt kapapel innan koffeinet nått ut i kroppen, så mitt bloggande blir nog inte så kvalitativt.
Ska försöka göra klart min statistikundersökning nu, innan jag åker in till Ystad och tittar på mina fenomenala, dansanta vänner på Studio Danzas föreställning. Väl hemma igen hoppas jag på att mor min hittat tyget jag behöver när hon är i Malmö, så jag kan börja på min klänning!
Feber
Sitter inne med mer feber nu, dvs mer tristess. Min kropp blir knäpp av feber. Jag får ont i lederna, blir öm i håret och varm om ögonen. Nu vill jag mest bli omhändertagen av någon snäll själ. Eller nej, nu vill jag mest bli frisk och gå på hawaiifest med hethannah ikväll.
Istället sitter jag här och är uttråkad, och lite sur på min mor. Vi åkte aldrig och kollade på tyg till klänningen idag som hon sa. Nu vill jag bara sy, sy, sy. Funderar på att ta mig an ett vitt lakan istället. Kan det funka?
Håkan
Om man googlar Håkan Hellström är det här den första bilden som kommer upp. Och den är så satans fin. När jag hör hans finfalska röst och fina texter tänker jag direkt på sommar, och lite på högstadiet. När popkillar i randiga tröjor var grejen, när jag vägrade klänning och trodde att vi var vuxna och visste allt.
Jag ska bannemig sy den där sjömansklänningen. I den ska jag sedan dansa vilt och sjunga "nu kan du få mig så lätt" så högt att mina lungor ska värka när vi tittar på denna man på hultsfred. Jag hoppas att han har sin sjömanskostym, alla pojkar borde ha en sån.
Igår
Igår var en jobbig dag. Jag var stressad och arg och fick spel på de jag tycker bäst om. Tusen gånger förlåt. Det är tur att jag har vänner som står ut med mig när mitt humör är som en berg-och-dal-bana. Jag fick åtminstonde bilderna till tidningen och hann lämna in danskan. All good på den fronten. Men fortfarande, förlåt.
En del av berg-och-dal-banan berodde nog även på att jag inte var helt frisk. Jag orkade tjugo minuter dans innan jag började kallsvettas och smet. Väl hos Amanda tog jag en dusch, kröp ner i en tjocktröja och klagade över hur kallt det var när alla andra gick barbenta.
Fick mig även en dos av tjejstrul innan jag tog mig hem. Inte helt oförtjänt. Jag står för vad jag sagt, och ser ingen mening i att blåneka, som andra verkar göra. Vi är inte så nära vänner, och jag har sett långt ifrån allt. Personer har bra och dåliga sidor. Men att döma av vad som hände efter att jag åkt hem, övervägde de dåliga igår.
Det hade varit skönt att vara herre ibland.
Från Silverfisken
För det ser så kul ut och lite sött samtidigt.
Vänner
Igår kom en fager dam vid namn Hannah Ortner på besök i mitt orangea rum. Vi idkade kvällspicknick i solnedgången och låg sedan platta på min balkong och tittade på stjärnorna, i vad som kändes som flera timmar. Vi rensade, trasslade ut toviga hjärtan och pratade bort elaka klumpar i magen. Det är så skönt att bara prata ibland.
Idag har varit en bra dag, en barbent, fnittrig dag. En dag när det är grönt när man ska gå över gatan, och när man känner att sommarlovet inte är så långt bort längre. En dag när man ler utan anledning, och vill krama över allt bubbel i magen till människor runt om en.
Sen, kan inte alla dagar vara bra dagar dagen ut. Den här föll en aning på slutet.
Photobooth
Min dator innehåller en hel del skatter. Filmer från destruktiva kvällar, berusad videobloggning, konsertprepp, kylskåpsplundring och korridorsglid. Dessutom gömmer den ett antal udnerhållande bilder:
A smile that explodes
Jag är ganska glad. Utvilad och kanske till och med normal. Jag stannade hemma idag. Och gjorde ingenting. Det var ett väldigt bra beslut. Dessutom fick jag en väldigt fin komplimand av Hannah precis, och en rolig kommentar av Pylle. Gud vad skönt det ska bli när all skola är över, och vi bara kan ha kul utan komplikationer.
Hannah säger: (15.51.47)
du är nog min egen lilla niotillfem tror jag
Hannah säger: (15.52.22)
du säger fina saker, skriver vackert och hittar på roliga spontangrejer, har fina kläder och är glad! :)
Postat av: pylle pitt
aalllååååååååå! varfan har du tagit vägen vi har inte pratat på en evigheeeeet en kort sekund, långt bort från allt i mitt tid och rum och jag vet inte vad häxan sjuger alls. Men men inte vara ledsen, vad gör du? hur mår du? hänt något intressant senaste evigheten som vi inte talat med varandra? jag kankse har något att berätta, ett konstigt beteende hos mig själv, jag lider av psykopati eller också sömnbrist. vänliga hälsningar proffset
20
It's the wrong kind of place to be thinking of you
Jag trodde att jag hade tagit bort den. Den där bilden på oss. Där vi ser så glada ut. Där solen lyser på solbrända ben och blekta lockar. Där jag skrattar åt något du sa. Där du har händerna i mitt hår, som blivit alldeles vilt av saltvattnet. Den där bilden där vi tittar på varandra som att inget annat fanns runt om och som inte visar minsta tecken på att vi några veckor senare skulle falla isär igen.
Den där bilden får det att suga i magen. Den får det att klia i kroppen på mig och att sakna den där känslan, det där berusade, euforiska tillståndet man försätts i när man är sådär tokigt kär och får allt tillbaka av personen. När inget kan röra en, och tanken på att det skulle kunna gå åt helvete är den mest absurda i världen.
Jag saknar oss när jag ser bilden. Jag saknar min vän. Han som gör stora saker små, och alltid får mig att le även om jag inte vill. Jag saknar de regelbundna catch-upsen, att bli uppdaterad på varandras vardag. Jag saknar inte att vara kär i just honom, för det lärde vi oss att det aldrig fungerade. Eller, vi lärde oss aldrig, men någonstans vet vi om det. Men jag saknar vår lilla bubbla, dit ingen annan hade tillträde. Jag hoppas att jag träffar fler som den här vännen.
Utöver den mentala relapsen är jag för övrigt totalt utmattad. Jag funkar inte längre. Är pigg både morgon och kväll, och all sömnbrist leder till en satans obalans. Som nu. Jag reagerar starkt på små saker. Just nu skulle jag vilja gå i idé och hitta mig själv igen. Gärna samtidigt som jag lyssnar på Damien Rice, för han är så mysig, och precis sådär halvt vemodig som jag känner mig. Utan någon särskild anledning alls.
Kiss me now that I'm older
Fyra dagar av konstig sömnrytm har gjort mig till en ganska konstig människa. Är jag glad är jag väldigt glad, är jag bitter blir jag nog relativt olidlig. Och jag skiftar rätt ofta. Jag planerar att skärpa mig snart.
Jag såg min första pojkvän på tåget hem idag. Han var sig ganska lik. Blont rufsigt hår och bruna ögon, precis som när vi var mindre. Jag var tio och nog så kär som det gick att bli när man var så liten. Jag kommer ihåg hur vi alltid spelade fotboll när vi sågs, och pratade om vad vi ville göra när vi blev stora. Såhär i efterhand var det väldigt sött.
Nu ska jag skicka iväg lite artiklar till Tim, skriva ut min nu färdiga novell försöka hinna se GG och sedan åka tillbaka till Malmö för först ett kramp-pass och sedan 90 minuter dans.
Idag är det förresten tre veckor till hultsfred.
Cloudy grey
Det regnar. Från min ytterst bekväma, varma sängplats är ljudet av regndroppar på fönsterrutan faktiskt skönt, lugnande. Det kan inte vara sol alltid och just nu känns regnet renande. Jag försöker visualisera hur det sköljer bort all stress och sömnbrist helgen inneburit, tillsammans med en klunga regnmoln som också cirkulerat i mitt huvud.
Men regnet gör mig sällskapssjuk. Jag skulle bara vilja kura ihop mig intill någon annan och falla i sån där trygg, tung sömn som bara kroppsvärma kan framkalla. Jag skulle vilja bli kliad på ryggen, omhändertagen och bara ligga och samtala sönder allt värt att prata om. Jag skulle vilja låta mitt rum invaderas av värmeljus, krypa ner under täcket och bara kolla på onödiga filmer hela dagen.
Istället ska jag börja skriva novellen i svenskan, ringa Mette och höra hur det går med kör teorin och sedan åka tillbaka till stan och dansa.
Cobrastyle
Jag dansade mig hela vägen hem ikväll. Allt tidigare gnäll tar jag tillbaka. UKM är fin skit. Kom och hälsa på imorgon, på Inkonst klockan 15:00. Och spana in ukm-bloggen på ukmskane.blogg.se, och även mitt och Nicoles bloggande hos sydsvenskans ungdomssida Nellad.se.
Godnatt!
My hair hurts
Jag vill duscha, det känns som att jag stinker. En kram skulle också suttit fint.
Dancing trough the night, dancing trough the day
Jag är så satans i helvetes jävla trött. Sitter i kansliet på Mazetti, och andas in den första stund av tystnad och lugn för dagen. UKM har börjat, alla deltagare är incheckade och om tjugo minuter ska vi ha informationsmöte för de små liven sen för jag äntligen mat.
PH igår var trevligt, dock märker man alkoholens negativa inverkan på människor utan en enda droppe i ens egna kropp. Jag är glad att jag lät bli igår, för även utan så kände jag mig bakfull som ett as när jag vaknade imorse. Torr i munnen, trött, huvudvärk. Hela kittet. Jävligt orättvist kan jag tycka.
Alla deltagare är otroligt söta. Små danspojkar, stora musikpojkar, trevliga konstnärstjejer osv. Det kommer bli kul det här, och det ska bli jävligt interssant att se alla bidrag imorgon. Förhoppningsvis kommer mina söta vänner hit och funktionärsslavar lite med mig imorgon, det skulle varit alldeles utomordentligt. För jag saknar dem lite, de där som alltid håller mig i balans och gör mig glad när jag är gnällig och irriterad, stressad och allt det där.
Nu kom projektledarlina och spexade lite. Det var nog mitt första skratt på ett par timmar, en aning förlösande och välbehövt. Nu ska jag arbeta hårt så att jag kan slita mig och spendera en timme eller två hos Mettepaj med hennes danska släkt.
Ring och kläm ur ett litet skratt ur mig under dagen, så tycker jag om er ännu mer.
Cobrastyle
Jag vill dansa bort alla bekymmer och monster. Skratta ut allt som ligger och skaver, alla måste-göran och allt feltänk, right out the window. Bara spendera några timmar i ett bekvämt vakuum. Helst till Robyns version av Cobrastyle, för den får det att klia i hela kroppen.
Får jag lov?
Good vibrations
Idag låg vi ute i solen i en liten kollektivhög och bara existerade i nästan tre timmar. Kan ni tänka er hur bra de bästa människorna är? Tänk er det, och lite bättre så har ni mina människor och de gör mig alltid glad och man blir alldeles varm i hela kroppen av att ha suveräniteter som dem till hands.
Imorgon ska jag boka klipptid, sen ska jag överleva UKM-helgen, sen ska jag göra klart min del av projektarbetet, sen ska jag bli en ny människa, sen ska jag åka på festival och sen ska jag vältra mig i sommarlov och leva lycklig i alla mina dagar.
Nu, ska jag däremot sova.
Collide
Vissa låtar framkallar minnesbilder, andra känslor. Andra är bara så bra att man får chills, eller så passar de bra att filosofera, deppa eller euforisera till. Collide ger mig gåshud, och den trillar alltid dit på när min poddie står på random.
Mitt rum är för övrigt snorkallt. Jag skulle vilja kura ihop mig med något annat än bara mitt duntäcke som sällskap. Jag har aldrig gillat att sova ensam. Oavsett vilket behöver jag sömn. Nu.
Childlike wildlife
Jag är aptrött. Efter en dag i vildmarken värker både ben och armar och allt annat däremellan. Men det var ju inte helt fy skam. Jag och Hannah visade sig vara ett alldeles utmärkt team när det kom till att paddla kanot. Först fram, och först tillbaka, och då paddlade vi ändå med idrottsklassen. Det var dessutom duktigt mysigt att glida fram längs ån och bara samtala, och vi kom överrens om att utflykta i sommar, för att inte våra paddingstalanger ska gå till spillo.
På vägen hem såg jag förresten ett söt sak. Ett par. För en gångs skull blev jag inte bitter, bara helt mjuk i magen och nog lite avundsjuk.
De var så omaka, och olika men han tittade på henne på ett sånt där fint sätt, sås om man tittar på någon man verkligen, verkligen tycker om. Och sen fick hon ställa sig på tå så att hon kunde nå upp till hans läppar, det såg också väldigt sött ut.
Strip my mind
Ibland är det så skönt att vara för sig själv. Att ensam få reda ut allt trassel som ibland fastnar i huvudet, utan utomståendes röster som stör. Jag går alltid, eller springer när det trasslar. Men med en benhinneinflammation fick jag idag vackert välja alternativ ett. Det var inte fy skam det heller.
Idag satsade jag på en nostalgi-promenad för att helt enkelt bara tänka på något annat. Först till gungan, eller platsen där den en gång stod. Jag prövade de nya, men det var inte samma sak. Det är förresten nog underskattat att gunga. Kan riktigt känna hur mycket det sög i magen när man var mindre, av att gunga sådär riktigt högt att det nästan kändes som att man skulle tappa taget.
Efter gungan gick jag förbi badet. Vårt hål är fortfarande kvar, och jag kunde inte låta bli att le åt de lama försök som gjorts att laga det. Log gjorde jag också när jag tänkte på de vilda räderna vi gjorde där, och hur vi alltid slog rot i uterummet efteråt. Det känns sådär otäck jävla längesedan.
Sist gick jag ner mot idrottsplatsen. På vägen gick jag förbi den där gräsplätten där vi satt och rökte vattenpipa, den där tiden då det dansade fjärilar i magen på mig så fort jag tittade på han, som alltid log med ögonen. Det var inget komplicerat, heller inget långvarit.
Idrottsplatsen var helt öde. Lukten av nyklippt gräs fick det att klia lite i fötterna. Jag hade inte gått på det där gräset sedan jag slutade med fotbollen. Det är snart två år sedan. Från fem dagar i veckan, till ingen alls. Det var en konstig känsla, och jag vet fortfarande inte om det kändes bra eller bara tomt.
På vägen hem ringde Hannah, och drog mig ur min nostalgiska dvala. Det behövdes nog, för det är så svårt att känna när det är för mycket. Men missförstå mig inte, jag är nog varken ledsen eller nere. Jag är bara tillfälligt vilse, ur kurs för en kort stund. Det är inte första gången, och jag vet att jag snart är rätt igen. Det löser sig nämligen, det gör det alltid.
Pinkysquare
Ligger i min säng och lyssnar på rispiga röster och aukustiska gittarrer. Funderar på att släpa mig ut i solen igen, men sitter redan inne med en riktig jävel till vätskebristhuvudvärk. Långt ord.
För att snabbresumera helgen, så var fredagen ingen hit. Istället för att dansa tills solen gick upp, var vi lite bittra, lite trötta och gick istället hem tidigt. Runt tretiden sov vi alla tungt. Tre och en halv timme senare, ringde Hannahs klocka och vi hetsade upp mot tåg och bussar hem.
Hela gårdagen spenderade jag i solen. Resltatet av pressandet är att jag nu stoltserar med en någorlunda bränna. På kvällen nalkades det födelsedagsmiddag för Josefin och en del återseenden. Det var så kul att träffa Elenore igen, och samtalen om mördarsniglar var ganska underhållande.
Gjorde ett snabbt stopp hemma för att sno ihop en väska och sedan ta sista tåget till Malmö för att hålla krigsskadade William sällskap. Det blev allt i från Skönheten och Odjuret, till långprat och när vi till slut somnade, hade solen för längesedan gått upp och fåglarna skrek för full hals.
Slutligen, efter ett par timmars sömn släpade jag mig upp, tog mig till skolan för att sopa undan ett omprov i matte och åkte sedan hem.
Jag har en sån där dag när tankarna bara far och flyger i huvudet på en, och jag kan inte riktigt få ordning på vad jag egentligen vill och tycker. Ibland går det inte att kontrollera en själv. Man gör saker, fastän man vet att det är fel. Man tänker saker, fastän det är fel.
Fel är förresten ett ganska fult ord. Fel.
Polaroid
Inte konstigt att man känner sig som en stolt moder?! Oretuscherade, oskurna och så jävla tokfina!
Mum
Fick precis ett sött mail från mamma mitt i all matteångest.
Ha en bra dag och "studa" nu ordentligt! Kanske kan vi ta en fika på stan i helgen!
Kram
Mamma :)
Let there be light
Idag var världens längsta dag. Denna veckan kommer bli världens längsta vecka. Ute lyser solen och jag har tusen måste-göran innan jag når dit. Jag hatar det. Jag hatar att vara tvungen att göra saker.
Just nu vill jag ge skolan fulfingret och be den dra åt helvete, men det hade tyvärr inte gynnat mig själv. Så nu ska jag istället sätta mig i solen med världens godaste mackor, skriva på halvfärdiga artiklar till vår tidning och sedan åka och dansa. För det gör mig glad.
Det finns förresten andra saker som gör mig glad också. Typ smset jag fick av Matilda när jag precis hoppat av tåget: "han sa fel, 'dörrarna sprängs'". Det var ett av mina första leenden för dagen.
Vi tog förresten bilder till tidningen med TheStudioGroup idag också. Det är därför jag är så satans trött. Men bilderna blev så fina att det egentligen inte gör någonting. Hannah var så duktig att jag kände mig som en stolt mamma och Wiktor (http://wh.bilddagboken.se) ja, gud i himlen vilken naturbegåvning den killen är.
Blev förresten glad av en annan sak också. Niotillfem-Sandra hade svarat på mailintervjun idag. Hon skriver så satans vackert att jag började le av att läsa hennes svar. Läs själv:
Hur skulle du beskriva din stil/ditt utseende?
Jag vill gärna att små tanter ska bli glada när de ser mig. Att man är något lite på-låtsas, att man står ut bland gråa jackor och svarta byxor. Jag vill aldrig känna att jag sätter på mig någonting för att passa in. Har man köpt världens finaste blommigaste klänning finns det ingen anledning att vänta till ?det rätta tillfället?. Det rätta tillfället är varje dag, längs en skolkorridor eller i en park eller vart 17 man nu befinner sig.
To do
"Jag ska verkligen plugga undan under mini-lovet". Heja craptalk. Jag har inte gjort ett skit skolrelaterat. Skulle skriva naturen i fredags, men när jag väl tog tåget mot Malmö och en dansant natt var allt jag åstadkommit rubriken "Ekologiskt PPP". Ambitiöst? Så idag ser min to-do-list ut som följer.
- Skriva naturen
- Börja plugga inför nationella i matte
- Researcha modellsmink och poserande inför foto shooten till projektarbetsfan imorgon
- Börja på min redogörelse till nationella i svenska imrogon
- Kanske hinna träna
- Kanske fånga lite sol
Jag vill inte.
On the top of sadisfaction
Jag sitter och småler för mig själv när jag tänker på igår. Musiken var så bra att jag vaknade med en hes och raspig röst imorse och sällskapet var så dansant att det känns som att jag sprungit ett marathon idag.
En del oväntade människor infann sig också, fick mig till exempel en svängom med en av Jivekillarna från intervjun. Han gav mig dessutom en oväntad tryckare mitt på munnen följt av ett "den var du inte beredd på!". På KB träffade vi även Hans och söta Storm.
Jag hittade också en pojke med tjusiga lockar. Vi ylade om att vara born to be wild till ACDC och dansade bort lite bekymmer. Sen tappade vi bort varandra, hittade varandra och tappade bort varandra igen. Men hans lockar, de var så fina att jag blir lite mjuk i magen.
Vet inte riktigt när vi till slut trillade i säng, men det började redan ljusna och fåglarna kvittrade och om man hade kunnat le med hela kroppen, då hade jag nog fan gjort det.